ÄNTLIGEN! Gravid efter IVF och om liten stannar ses vi i feb/mars.

Jag kan bara säga av egen erfarenhet, att om det inte spelar någon roll vad det blir för ens egna känslor så kan man ju låta det vara en överraskning eller ej, men om man har en längtan efter det ena eller andra kan det vara bra att ta reda på det innan så det inte känns som en besvikelse vid förlossningen. Jag fick en chock och berg och dalbana av känslor att det blir en pojke, men nu ser jag jättemycket fram emot det och har känt klart, hade inte velat få den reaktion jag fick vid förlossningen, då kanske jag skulle få en knäpp eller anknytningsproblem, för vad gör man med alla tabukänslor när man ska vara så glad? För mig har det varit helt rätt att ta reda på kön för nu är känns det så självklart rätt att det är en lillebror som kommer till vår familj. Men det är bara så jag fungerar.

Det där med namn är jättesvårt, jag har gått igenom 4000 namn inkl hela almanackan och namnsiter, min man har inte riktigt lagt ner samma möda, jag har redan rensat så jag har ca 5 namn kvar medan han mer bemöter mina förslag, vilket jag tycker är orättvist för då är det så enkelt för honom att kasta bort mina förslag utan att se att det kanske inte är så mycket vettigt att välja mellan, så vi är verkligen inte överens. Jag är mer inne på traditionella, vanliga namn, medan han gått in i dansbandssvängen. Nu vet jag ju inte vad ni andra tycker men jag gillar inte Thorleif,  Sven eller Leif. Det är helt fel associationer för mig. Vi står väldigt långt ifrån varandra på detta. Han gillar inte ens dansband så jag fattar inte vad denna plötsliga förkärlekt kommer ifrån, ber om ursäkt om jag klampat någon på tårna, men det är inte min smak. 

Var hos kiropraktorn för att försöka råda bot på min huvudvärk. Kan rekommenderas, gjorde ont som sjutton men det var mycket som behövde göras, ena benet var en centimeter kortare än det andra och bäckenet hårt belastat, så detta kan göra att min lättare foglossning kan lindras. Blev rekommenderad gravidyoga, vilket jag i och för sig tyckt verkar lite fjantigt, men nu har jag anmält mig i alla fall. Sista tillfället är någon förlossningsförberedelse som man kan ha med sin partner på som jag definitivt kommer skippa. Ser ingen anledning till att återuppliva de minnena igen, för mig blir det bara ett stressmoment och alldeles för intimt att hålla på med i grupp, dessutom blir jag mer och mer inställd på kejsarsnitt. Skulle bara önska att läkaren ordinerade det så jag slapp göra ett aktivt val, känns lite tabu att vilja detta av andra skäl än rent medicinska. Nästan skamligt. Samtidigt som jag verkligen stöttat vänner som velat men inte vågat välja detta och tyckt att de ska bestämma över sin kropp själva, sedan när det rör en själv blir man så osäker. 

Jag har Philip som nr ett, Elias kan min man tänka sig, sedan Anton, Lukas och Erik, för mig är det en Philip men jag verkar inte få igenom det, jag fick nästan igenom det mot att sköta disken i tio år, men min man trodde inte på det och sade att det inte var värt det för jag skulle vara så sur då:)

Mushe: grattis till tjejen! Håller med om att det går fortare denna gång, redan halvvägs!

Vi hade lite problem med namn till vår dotter eftersom vi var nästan sist i bekantskapskretsen att få barn, dessutom har det skett två ggr att jag diskuterat namn med kompisar men sedan fick de barn före oss och "tog" namnet. Vi hade en släkting vars barn hette det vi ville och då frågade jag faktiskt vad de skulle tycka om vi valde det namnet och de tyckte att det skulle vara en ära, så så blev det. Det var ett namn som jag tyckt innan de valde det och dessutom vanligt. Om man verkligen känner något tycker jag man ska välja det oavsett, man kan inte ta patent på namn och det är ju ingen tävling, om någon har synpunkter får man väl förklara hur läget är. Det var nog i alla fall väldigt uppskattat att vi frågade.

MissMary Nej jag förstår det där med Emil, jag hade Erik som nr ett som jag tyvärr diskuterade med en gravid vän så nu är det namnet lite för mycket förknippat med deras son precis som du känner. Men när man inte ses så ofta spelar det ju mindre roll, namnet blir ju så ett med personligheten så man hör nästan samma namn olika på olika personer tycker jag.

Drömde om förlossningen, han såg exakt ut som vår dotter när hon föddes, spännande, men nu börjar det kännas långt till mars.

Jag blir galen på denna huvudvärk! Äter nu järntablett på kvällen för att motverka, men vaknar med värk, frukost lindrar, kiropraktorn imorgon igen, kanske behöver ny kudde, tempur är inte bra för mig, har någon tips på skön kudde? Har nu IKEA någonting som jag inte gillar.

Jag har bara köpt stl 56 eftersom vår dotter var redan 55 cm när hon kom. De växer fort i början men man vill ju inte tvätta ihjäl dig heller. Jag köpte på H

Jag köpte bodys på H&M och Zara i flerpack neutrala som bas och sedan lite finare att ha ibland, man vill ju inte tvätta ihjäl sig heller. Det finns många fina "kräkhaklappar" eller bibs som man kan ha till. De bodys som går omlott över magen är bra för man slipper dra över huvudet i början. 

Glöm inte att registrera för alla gratissaker som man kan få, har hittat länk som listar de flesta, man får lite smått och gott som nappar och jag fick en gratis body från Kappahl. Sedan en massa föräldrartidningar som man slipper köpa om man är intresserad, det verkar stå samma i alla och i alla nummer också faktiskt. 

www.blimamma.se/lista-pa-gratis-baby-och-gravidboxar.html 

Var ute och tittade lite på babykläder til pojkar, fy vilka trista färger! Jag ska satsa på starka färger som är lite glada istället för dova grå, blå, bruna. Till och med strumporna är trista, får handla på tjejavdelningen. Hittade lite turkost och rött, gult piggar ju upp i alla fall. Jag minns faktiskt mitt barnrum på 70-talet vid 3-4 års ålder att det hade väldigt trista färger, jag kom ihåg att jag tyckte det själv, att det var deprimerande. 

...Förresten, är det någon mer än jag som inte kan fokusera på något annat än graviditeten? Jag har eget företag i en kreativ bransch och min hjärna vill inte fokusera, surfar hellre på barnsaker och vad som händer vecka för vecka som om det skulle få veckorna att rulla fortare. Detta gör mig dessutom stressad för att jag inte använder tiden jag har nu bättre eftersom sedan kommer jag inte ha så mycket tid. 

Nalle: Hur går det med dina blödningar? När jag var på UL frågade de om jag haft mycket blödningar för att moderkakan låg så långt ner och de sade att det är mycket vanligt. Nu har jag ju inte haft det, men jag tyckte att svaret verkade lugnande för din skull. De tog nästan för givet att jag borde ha blödit.