fler medicinmissbrukare här? jag ska sluta. hjälp..

Tack! Jag är inte ensam då... det känns SÅ otroligt skamligt! Och förfärligt dumt! Och när ångesten ökar nu så blir självskammen såklart värre. Hur kan jag vara så dum? Osv osv. Jag önskar att jag kunde känna mig stolt och stark som vågar erkänna detta för mig själv + familj men istället straffar jag mig med skulden. Men jag vet att abstinens ger ökad ångest så jag ska försöka att särskilja ångesten från vanliga tankar.

Egentligen är det ju ingen större idé att känna skuld. Jag har tagit bra OCH dåliga beslut i mitt liv. Det här är ett bra. Nu måste det bara hålla. Men jag har gjort något annat än jag gjort tidigare. Jag har nu erkänt för min man att det här ÄR ett beroende av läkemedel och att han MÅSTE tala mig till rätta om jag kommer på andra tankar. 

Jag har läst massor om vård för läkemedelsberoende men där jag bor behövs remiss till vården OM man inte klarar det på egen hand. Det verkar som att de hjälper de som är mkt nere i sitt missbruk och inte alls kan bryta själva. Jag ska klara detta, men med hjälp av min familj. Jag tycker att det svåraste har varit familjen att förstå att JAG tycker att det är ett problem med att jag blivit läkemedelsberoende. Det kanske är svårt att förstå att man kan bli beroende av medicin? Och att man kan missbruka detta. Men nu vet dom. Och jag är beslutsam. Jag har egentligen tagit det här beslutet för länge sedan men nu är det dags på riktigt.

Jag har läst massor om detta beroende och hur lurad man kan bli av ex: abstinens. Att det kan ge ångest som i sin tur gör att läkare skriver ut ångestdämpande osv. 

Den värsta abstinensen jag någonsin varit med om var när jag slutade med Tramadol efter 2-3 månaders användning. Åt aldrig mer än högsta dagsdos men blev mkt sjuk. Som en knarkare tror jag.

Kanske är den här abstinensen jag får nu av Imovane ganska enkel i jämförelse men jag vet att det är min missbrukspersonlighet jag måste jobba med. Med beroendet som fenomen. Och jobba med grundproblemet: stress, ångest osv. Min terapeut är på semester men när hon kommer tillbaka ska jag berätta att jag utvecklat ett beroende. 

Det jobbiga nu är att vara så spänd och yr. Och ångesten. Jag ska försöka sysselsätta mig under dagen nu. Men jag vet att det förbättras dag för dag.   

Tack för att du skriver. Du har rätt i att det du säger. Det svåra är att det inte finns någonstans att vända sig utan remiss. Dessutom skäms jag för mkt. Men jag har varit mkt på Länkarna med min pappa när jag var liten. Kanske går jag dit senare någongång. Om jag vågar. De är ju medvetna om beroende som problem. Kanske vågar jag gå dit senare. Där tro jag att jag skulle känna mig lite mer lugn att gå. Jag funderar också på att be läkare skriva i min jourlan att jag är läkemedelsberoende så att jag inte kan få ut mer. Men det gör jag senare också, när jag vågaar och orkar och inte skämms som en hund.

Hur ska man bäst ta sig igenom abstinensen?

Hur länge tror ni att det värsta varar? Det jag avgiftar på är ca 2 st 7,5 mg Imovane/dag.  

Ja, det ska inte vara så lätt att få ddetta utskrivet. För mig har det varit RIKTIGA anledningar, svår värk och sömnproblem. Dilemmat är när man medicinerar långvarit. Då riskerar man bli beroende. Och då har man plötsligt större problem än innan.

Utsättningssymtom på imovane och stilnoct brukar bara vara i några dagar. Självklart är det väldigt individuellt och jag kan ju såklart bara tala för mig själv men när jag var yngre tog jag upp till 80mg stilnoct per dag i ungefär ett halvår och det enda problem jag hade när jag slutade var att jag sov väldigt dåligt i 2-3 dagar.

Lycka till!

Finns det ingen beroendemottagning på din ort? Dit behöver man ingen remiss. T kontakt med NA kanske?

Det finns det men där behövs remiss. Verkar vara akuta fall av avgiftning mm. Däremot verkar det finnas massor för de som missbrukar alkohol! NA skulle inte kännas rätt alls eftersom jag inte någonsin missbrukat något olagligt.

Har i varje fall tagit mig igenom dagen. Snart. Är supertrött, spänd och dimmig i ögonen och lite darrig

Jag tror nog att jag har en slags beroendepersonlighet. Allt eller inget liksom. 

Det är relativt länge sedan jag använde starkare mediciner än dessa sömntabletter, så jag hoppas att abstinensen går över ganska snabbt. Men sen kommer det svåra. Att hålla detta. Men min familj får vara mitt skyddsnät. Jag har aldrig dolt ngt för dom och NU skulle det såklart  vara dumt att börja med det.

Dumma mediciner! Och dumma mig! Jag pratade länge med min mamma idag och hon verkar lättad att jag försöker ta rätt beslut.           

metbäcksfru - Hur länge hade du det tufft med din abstinens? Jag har ju också ätit Tramadol tidigare och det var det jävligaste att bli av med! Dessutom fick jag ökat tolerans mot det och behövde mer för samma effekt. Hur var det för dig när du åt det så länge? Jag kan tänka mig att de till slut knappt hjälpte. Kroppen blir ju van det.

Jag har liknande smärtproblematik som fibro och har också ätit Lyrica. Men jag missbrukade aldrig Lyrica. Jag slutade med det för ngt år sedan och blev jättesjuk när jag slutade.   

Kan inte någon beskriva hur bra/viktigt/härligt det är att bli fri sina tabletter? Behöver pepp...

Hade du inte slutat med tramadol? Om du fixar det så är imovane inget problem för dig :)

Det är så grymt skönt att vara av med dem så det kan du inte ana! Kämpa på och lycka till.