fler medicinmissbrukare här? jag ska sluta. hjälp..

Tycker själv att det är svårt att veta, har ju som sagt aldrig kommit in i behovet av att öka, däckar som det är på 5mg Imovane. Men tänker som sagt sluta i sommar ska ha två veckor utan barn och tänker att det är ett bra tillfälle, om det nu blir så att jag mår dåligt av att sluta. Tror dock att det svåra är att hålla det i längden att hitta andra metoder att somna när det är stressigt?

(duktig) och anonym:

Jag tror att jag fastnade lättare på sömtabletter, och fick ökad tolerans, eftersom jag tidigare fastnat på smärtstillande (tramadol + citodon) som jag ätit i några omgångar. Sen är det säkert så att de flesta inte behöver öka dos lika snabbt som jag för att uppnå samma resultat men jag tror att den dagen kommer - om man äter sömntabletterna varje dag. Det kan nog gå längre tid om man använder dom några dagar + varvar med uppehåll.

När jag fick sömntabletterna Imovane 7,5 så somnade jag som en stock i ca 3-4 månader på det. Efter den tiden började jag märka att jag svettades mot e.m. Detta höll i sig och blev riktigt irriterande. Det var riktigt obehagligt. Jag provade då ta en halv tablett när jag kom från jobbet, vid fem-sex-tiden. Svettningarna försvann. Jag hade drabbats av ak. dagabstinens. Det är först nu jag läst att detta inte alls är ovanligt med sömntabletter som är korttidsverkande som Imovane och Stilnoct. Det blev så jobbigt med svettningarna att jag faktiskt slutade i långa uppehåll. Men började om när jag var stressad och orolig och inte alls kunde sova bra. Då fungerade imovane bara några dagar - sen fick jag tillbaka dagabstinensen. Tog en halv tablett efter jobbet. Sen var jag tvungen att ta en halv till efter ett tag. Så när jag verkligen skulle sova hade jag ätit 2- 2 och en halv Imovane. Dessutom förlorade de sin sövande effekt och blev istället en tablett som dämpade obehaget jag kände av dagabstinensen (svettningarna + oro). Så då var det först på kvällen, när jag fått en halv tablett, som jag började fungera och kände mig "pigg" dvs. normal.

Eftersom jag slutat i omgångar har jag aldrig behövt öka till sjukt stora doser eller så, men jag vet ju att jag blev beroende. Antagligen pga. tidigare beroende av andra mediciner. MEN - min poäng är att detta skedde inte över en natt. Det smög sig på. Efter ett halvårs användande av Imovane var första gången då jag behövde ta en direkt efter jobbet för att minska obehaget. Och när man slutar får man värre problem än man hade innan. Så jag tror att man i alla fall ska vara restrektiv och försiktig och bara äta några dagar och sedan ha några dagars uppehåll - hela tiden - som (anonym) gör med Stil Nocten.

Tips till dig (duktig) är att träna djupandning. Det är väldigt bra för mig som är stressad och orolig. Med djupandning blir kroppen lugnare och somnar bättre, men det behövs ofarliga sömpiller iaf för mig. Men man slipper ORON då. Jag tror inte att du (duktig) kommer få så stora problem av att sluta eftersom du bara ätiti 5 mg Imovane och inte ökat. Men det kan bli värre psykiskt så se till att du har några knep, eller andra ofarliga tabletter, att ta till - i början i alla fall. Var beredd på att några nätter blir oroliga - och att det inte är ngn fara - det går över.

Idag är jag gladare än jag varit på länge! Kvällarna är mer jobbiga eftersom jag associerar dessa med att ta ett piller och bli lugn. Men jag mår mycket bättre på morgonen, utan det gnagande dåliga samvetet och utan dagabstinensen, nu när jag vaknar och vet att jag gör rätt. Det är inte lätt men det är rätt. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv!

Hej alla som orkar läsa. Och GOD MORGON!

Mår bättre och bättre nu för varje dag! Är inte alls lika nedstämd längre - och inte lika trött heller om jag var när jag åt sömntabletterna. Det känns så bra just nu. Drömmer forfarande mkt och sover ganska oroligt men jag märker att jag inte alls är lika orolig på kvällen när jag ska sova nu. Tog 1 + 1/2 propavan igår, och kan nog minska till 1 nu.

Det känns verkligen härligt att bli fri tabletterna. Jag kan *nästan* tycka att kvällarna kanske kan vara mysiga ändå, utan ngt lugnande. Försöker göra saker som jag förut tyckte om, ex måla, eller bara se på TV istället. Och hitta lugnet ändå.

Det jag oroar mig över är detta med huruvida jag bör eller inte bör ta emot hjälp i form av medicin för mig adhd... Å ena sidan är det skönt att inte behöva mediciner men samtidigt vet jag ju att de kanske kan hjälpa - OM jag inte blir beroende av det med. Men på oss som har adhd ska väl dessa verka på annat sätt än för andra. Har ingen aning.

Kan ngn ge råd? Som vet ngt om ex concerta eller ritalina och tidigare beroenden?           

Jag tror att vi människor föds med gener som gör oss lättare att fastna i saker och ting. För mig har det alltid varit "allt eller inget". Om jag festat så vill jag att det ska vara kul hela kvällen, annars får det vara osv. Jag måste bara tacka min lyckliga stjärna att jag aldrig börjat knarka "vanligt" knark. Och att jag inte fastnat i alkohol. 

Finns det inte fler medicinmissbrukare här (som erkänt för sig själva, eller kanske inte ännu) , som kanske läser men inte skriver, eller har skrivit och vill skriva mer... som också funderar på konsekvenserna och på att ev. sluta?

Hej!

Först vill jag ge dig massor med beröm för att du tar dig ur ett missbruk ock beroende. Men vill oxå ge dig rådet att söka hjälp för det finns alltid en orsak till att man blir beroende och har man en beroendepersonlighet så är det vanligt att man byter ut ett beronde mot ett annat. Du bör oxå vara medveten om att läkemedel räknas som torr alkohol och att man bör avstå från all form av berusningsmedel.

Jag har själv en man som är läkemedelsberonde och har ett missbrukarproblem med alkohol, han har nu varit helt ren i snart tre år, men har gått på behandling 1 1/2 år. För honom var det inte heller svårt att sluta med tabletter och alkohol men det svåra är att hålla sig ren när vardagslunken kryper på och vardagsproblemen kommer. Det som har hjälpt honom att hålla sig ren är kunskap om sin sjukdom, samt att han fått lära om sig i sitt tankesätt för att kunna hantera vardagen. AA mötena har även hjäpt honom mycket, han är inte ensam o sina beroendeproblem, det finns fler som är som han!
Jag ska inte ljuga, det är fortfarande jobbigt både för honom och för mig. Men jag älskar honom och stöttar honom så mycket jag bara kan.  

Jag håller tummarna för dig och hoppas att det går bra för dig!

KRAM