Om ingen av föräldrarna vill vara föräldralediga hur gör man då?

det är fel, vi vill ju ta hand om barnet och det kommer vi gör anär vi inte jobbar.

Jag fattar ju inte varför ni skaffade barn?!

Jag har varit hemma och maken jobbat o barnet ska in på dagis nu bid 1 år då jag också måste jobba för att få ihop det ekonomiskt. Maken hade gärna varit hemma men vi har inte råd med det tyvärr.

Min poäng? Att skaffa barn gör man av kärlek till vvarandra och för att utöka en familj som man ska älska och vårda från dag 1 och personligen att lämna bort mitt barn vid 2 månader när dom behöver ens närhet som mest känns inte ens som en verklig tanke.. Sjukt är det. min åsikt så är det bara.     

Fy vad ledsen den här tråden gör mig! Hur kan man välja att sätta barn till världen om man inte vill ta hand om dem? Är det här ett sånt typiskt fall av skaffa barn för att man "ska" det, och för att det är en statuspryl. 
Jag har jobbat som barnflicka åt såna familjer för något år sedan och det var faktiskt riktigt jobbigt för mig att både se och veta att jag träffade barnet betydligt mycket mer än föräldrarna någonsin gjorde.

Inte nog med att föräldrarna har au-pair/barnflicka på heltid, dessutom är det ofta någon släkting som tar "över" dem efter barnflickans arbetstid, typ en mormor eller farmor, så barnen får inte träffa sina föräldrar alls mycket.

Varför är det här på något sätt okej? Varför varför sätter man ett barn till världen om jobbet är det enda som betyder något? Har man dessutom råd med barnflicka har man det knappast dåligt ställt heller, så man behöver inte jobba för att få det att gå runt heller, snarare för att kunna fortsätta sin extravaganta livsstil.

Ska också tillägga att det självklart finns aaaalldeles fantastiska föräldrar som har barnflicka, så där drar jag verkligen inte alla över en kam. Jag har sett båda världar, men blir så ledsen av att se den förstnämnda.  

Räkna på hur mycket av en vuxen persons liv som går bort i jobb (heltid), resor till och från jobb, sömn, andra måsten som att handla, laga mat, äta, tvätta, städa mm....hur mycket blir det kvar?

Det finns skäl till att vi har det system vi har med föräldraledighet.

TS, får jag fråga varför ni vill skaffa barn? Eller var det oplanerat?

Vad är skälen? Vi är borta inklusive restid 6 timmar per dag (med den nya planeringen)

Handla det gör vi inte, det får vi hemkört från affären, vi lagar dessutom sällan mat, vi köper färdigt. Sömn är ofrånkomligt. Tvätta och städa det gör vi inte i regel om vi inte känner för det, men med bebis så kommer vi börja för då kan vi ha bebisen i sjal eller sån bär-anordning så kan man motionera och bära runt samtidigt som man tvättar och städar. Och seriöst tvätta och städa tar inte så lång tid.

Så räkna med 1 timme sammanlagt för att laga och äta mat, 30 minute rom maten redan är klar. Tvätta och städa kan den ena föräldern göra medans den andra gör annat dessutom med barnet.

Mat-tiden delas med barnet. 0 minuter i förlust. Sömn görs med barnet (samsovning) 0 miniuter förlust. Städning görs antingen med barnet eller av den andre föräldern/städpersonal= 0 minuter förlust.

Sammanlagt 6 timmar förlust av tid per dag av respektive förälder. För barnet innebär det i realiteten 3 timmar helt utan föräldrar varje dygn.          

Fast då kan ju vi vända på dte har man inte råd med barn kanske man inte ska ha dom heller, vi gör såhär för att vi vill inte pga pengarna. 3 månader kommer barnet vara, aupairen kommer efter 1,5 månad isåfall omd et nu blir au pair.

Ja, är lyckligt lottad som har ett flexibelt arbete som jag dessutom tycker är väldigt roligt. Inser att alla inte har det så och gissar att fler skulle välja annorlunda om de hade jobb som gick lätt att kombinera med spädbarn och deras behov.

Nej på både
-Har inte råd
-Kan/vill inte vara hemma med barnet första tiden.

?? va?