Oro för missfall igen. Någon som fått missfall vid första graviditeten och kan lugna en stackars orolig krake med att andra försöket kommer att gå bra. Endast solskenshistorier tack!

Jag tror också allt har en mening. Vi plussade som sagt i februari/mars. I december, årsskiftet till januari (alltså precis innan vi plussade) fick vi erbjudande om att flytta till en trea med trädgård, innan bodde vi i en etta på tredje våningen, haha. Det var så lägligt :) väntar med spänning på din tur! :) kram

Okej toddler. För mig tog det fem och en halv vecka innan första mensen kom efter missfallet. Lång väntan. Här har ingen mens dykt upp ännu men har ju lite svårt att veta när jag bör vänta den iom att det här bara blir andra efter mf. Jag mår dessutom bara mer och mer illa tycker jag. Blir åksjuk och har mig. Kroppen är bra skum! Men vi får se om det dyker upp någon mens. Testade neg tis och tors nu i veckan. Blev bara ledsen av att testa så nu väntar jag och ser vart mensen tar vägen någon vecka utan att testa igen förrän jag tror att jag kan vara säker på plus :)!

Försök slappna av så kommer den röda säkert snart!
Kram och god natt

Nästan alla jag känner har fått något missfall. Men känner bara en som fått det mer än en gång. Själv fick jag missfall några månader innan denna graviditet. Är nu i vecka 23 och ligger och myser med magen där den lilla sparkar runt.

Slappna av och försök att njuta vid nästa graviditet, vet inte om stress kan påverka den lilla så tidigt men det påverkar dig och helt i onödan. Lycka till!!

Min första graviditet slutade med ett ma i vecka 14. Graviditeten hade stannat i vecka 9.
Tre månader efter blev jag gravid igen och den gången blev resultatet en son :)
Nu försöker vi med ett syskon och jag fick då ett utomkveds förra månaden.
Men iaf, det fick bra för oss med andra graviditeten :)

Jag hade nog mens två ggr efter ma:t om jag inte kommer ihåg fel...
Vi har ett barn men jag har varit gravid tre gånger.
Jag tycker inte det har varit några större problem att gå vidare denna gång. Visst var det skit tråkigt att det gick som det gick men jag var med på det. Det kändes fel från början. Men det beror nog mycket på att vi redan har en liten livlig kille här hemma :)
Vid ma:t var det mycket svårare eftersom det var första graviditeten och vi hade inget barn innan så tankarna gick mycket åt att jag aldrig skulle kunna få barn och deppade ihop totalt.
Hur har det gått för dig?

Jag fick konstaterat MA den 18 september i år. Min första graviditet, som blev till nästan med en gång efter att jag och min fina man beslutat oss för att bli föräldrar och jag slutade med p-piller. Trodde jag var i v.14 men den lille hade avstannat sin utveckling redan i v.8. Märkte det pga blödningar och ett vul gjordes. Det beslutades att jag skulle medicineras med Cytotec den 20 september då det är 'mest naturligt' för kroppen och bättre ur infektionsrisk-synpunkt. Själva behandlingen och händelseförloppet är inte värre än en vanlig mens för mig men blöder ungefär 5 veckor ganska sporadiskt men konstant efteråt. Vissa dagar tror jag det försvunnit men dagen efter blir jag så påtagligt påmind att så är det inte.. 18 oktober är det dags för återbesök och ytterligare ett vul och jag får höra att graviditeten är borta men jag har ff en lite tjockare slemhinna som man har när man är gravid och som gör att det tar lite längre tid för det som ska ut att tränga igenom (därav de utdragna blödningarna). Läkaren frågar mig om jag vill få ytterligare en medicinsk behandling men någonstans på vägen frågar jag om det finns en möjlighet att det är en ny graviditet (vi har myst på jag och min man, dels för att vi aldrig kunnat hålla händerna ifrån varandra, dels i ren protest) och ja, det finns faktisk en liten chans! Dock en väldigt liten, men ändå en chans! Så jag vill avvakta ett tag (testar ff positivt på testerna och vill ha ett negativt innan jag kan glädja mig ordentligt åt nästa positiva). Så det blir ett blodprov taget för att mäta hcG-nivån. 2 veckor senare har nivån tyvärr sjunkit och på vul:et finns ingen aktivitet som tyder på en ny graviditet, så jag får med mig en omgång Cytotec hem och ska höra av mig dagen efter och berätta hur det gått och hur jag mår. Ingenting händer på två dagar, så jag bokas in på en tid för skrapning den 2 november.. Känns faktiskt helt okej för nu kanske vi kan få till ett slut på tråkigheterna och börja om på nytt. Nu är det min tur att läka på riktigt. Inga smärtor under alla dessa veckor, inte värre än mensvärk efter första omgången Cytotec, utan endast små blödningar och det är jag väldigt tacksam för! Blöder några dagar efter skrapningen och har nu varit blödningsfri en vecka idag! Tjohooo! Tror även att jag hade ÄL i lördags/söndags men fick inte till myset förrän i måndags.. typiskt! Men, men.. Bara och hålla tummarna och mysa på igen :) Min historia, som inte var meningen att bli så lång från första början.. Många kramar