Ursäkta långt inlägg, men detta är såå upprörande!
Jag håller helt med er om att kejsarsnitt skall vara ett fritt val och att förlossnings - och eftervården måste "kvalitetssäkras". Det enda sättet att få folk att föda vaginalt, om man nu vill det, är att få ner riskerna.
Enligt min erfarenhet av kvinnosjukvården beror mycket av problematiken på hur barnmorskor och gynekologer ser på kvinnorna de skall hjälpa. Den synen liknar ofta något som för tankarna till ett tältsjukhus i ett krigshärjat land. Patienten är glad så länge de slipper sätta livet till och då spelar det ingen roll vilka bestående men man får bara man klarar livhanken.
Varje dag får kvinnor livslånga men i Sverige, det är helt galet!
Hur svårt kan det vara att ordna så att kvinnor kan få en trygg förlossning utan traumatiska minnen och bestående men? Att föda barn ÄR dramatiskt, men att ha besvär i månader och må dåligt skall inte behöva hända.
Ett helt nytt arbetssätt behövs, och då menar jag inte enbart att palpera folk i rumpan, utan att arbeta på ett annat sätt så att dessa skador inte uppkommer och en god eftervård. I USA börjar man prata kejsarsnitt när barnet ligger över 4000g, här får kvinnor föda barn på 5000g. Hur är riskerna med att föda stora barn? Skall synen på vad som är stora barn kanske ändras? Kanske är det ett problem att det är två olika yrkeskategorier inblandade? För många personer inblandade. Vad tror personalen?
Jag hoppas att det kommer börja rör på sig!
