Januarimammor 2014

Jag är lite tveksam till om vi ska göra KUB, är lite rädd att jag hänger upp mig på en siffra och blir nojig över det sen. Har barnet Downs Syndrom tänker jag inte göra abort, men det är ju två andra kromosomavvikelser som är mycket mer allvarliga. Samtidigt är det ett bra tillfälle att göra u-ljudet. Tur att man har några veckor att bestämma sig på..men just nu lutar det åt att vi kommer göra det..

Bra sagt c89! 

Jag försöker att koppla av. Försöker tänka realistiskt, att ett missfall är kroppens sätt att sortera bort det som inte är livsdugligt... Men skulle man väl sitta där med kraftiga blödningar skulle det så klart kännas sorgligt!

Missfall är det enda jag tänker på... Kommer inte kunna lugna ner mig förrän jag gjort UL i v 12, kanske inte ens då. Men jag har ju haft några stycken så det är nog därför.
Det lät väldigt fint som någon skrev att vi väntar barn, inte missfall... Saken är ju dock den att det blir aldrig några barn om det blir missfall och att det faktiskt är rätt vanligt! Men jag tror att vi alla har olika syn på det och inget är mer rätt eller fel!

Har på senare tid hört om ett par kvinnor som väntade barn och båda riskerade missfall (en hade haft det två gånger redan och kände igen kroppens reaktion. Den andra blödde mycket under graviditeten och kan ha haft nån försvagning.) Den senare rekommenderades att vila mycket av läkare. I alla fall så tog båda kvinnorna det väldigt lugnt och vilade mycket under graviditeten, och slapp därmed missfall. Båda fick friska barn.

Ibland är det alltså inte fostret som inte utvecklas eller som det är fel på, utan ibland händer missfall ändå.
Hur ofta det är så eller om det gäller bara vissa och vilka har jag ingen bra koll på alls.
Men har läst att om man till exempel har mycket blödningar under graviditeten kan det vara klokt att avstå från sex just på grund av missfallsrisken. Men vet inte om det gäller alla som blöder under grav.

Har bara reflekterat över att jag läser och hör mest att "man kan inte förhindra missfall".  
Men uppenbarligen går det i vissa fall. Inte då när det verkligen är fel på fostret, men i vissa andra fall.

Nån som har mer koll på det här? Skulle gärna vilja veta mer....  

Jag är inte så jätteorolig för missfall som jag var förra grav, men det skulle givetvis vara väldigt tråkigt. Jag tror att vi skall göra KUB. Dels för att se risken för de andra två avvikelserna, dels för att kunna förbereda sig på ett barn med Down's. Många gör det för att få ett tidigt ultraljud, men jag tycker man skall tänka igenom noga vad man skall göra med resultaten. Får man 1/50000 så är det ju toppen och får man 1/30 så har man en bild av hur stor risken är och kanske går vidare med FVP, men vad gör man om det blir 1/250 eller 1/1000? Hade en bekant som inte alls hade förberett sig och det blev en massa oro i onödan. Bättre att göra ett VUL istället om man bara vill titta så hjärtat slår t ex.

jag vill göra ultrljudet v 12 dels för att få se att det verkligen är en liten krabat i magen, sedan har min killes bror down syndrome så lite orolig är jag.
 jag är konstant illamående, ont i brösten och har fått ett häftigt temprament såger killen   även väldigt trött....med min son mådde jag inte speciellt illa så denna gången är det kanske är tjej...min mamma mådde mer illa med mig än med min bror.
 var på hälsosamtal i onsdags och vilken underbar barnmorska jag har fått

Titta gärna i mitt bildarkiv, bilden på min mage! Är det nån mer av er som redan är så svullen? Det är ju mitt första barn, trodde inte det syntes så tidigt redan..

Kan inte se någon bild, men det är säkert helt normalt. Man blir ju svullen nu i början för att musklerna slappnar av pga hormonerna, men enligt min erfarenhet gick det tillbaka innan riktiga magen kom. Jag väntade och väntade på den där lilla kulan, men den kom inte förrän i vecka 20+. Kändes så konstigt att gå på RUL utan mage, men jag kände ju sparkar så det man fick bekräftelse på att någon liten filur var där inne.  Känner på mig att det kommer synas tidigare nu med lillebror/syster.

Förresten, ett tips till alla er förstagångsmammor! Köp inte för stora mammakläder. Man vet inte hur stor man kommer bli och det är bättre att köpa flera omgångar med kläder än att (som jag) gå runt i för stora brallor i ett halvår. De kläderna man växte ur kan man alltid ha efter förlossningen innan man är tillbaka till ursprungsformen. Man behöver ju inte köpa så dyra grejer och det är lätt att säja sen. Överhuvudtaget är det dumt att inte unna sig lite fina kläder även om det bara är för några månader.

Superbra tips med kläderna! Tänkte sticka ut idag och kolla vad det finns för något :) tyckte mina vanliga jeans igår var sjukt obekväma och satt hårt så vill köpa lite mjuka byxor med muddar och sånt :) ska tänka på att inte köpa för stort nu direkt!

Missfall tänker jag på varje gång jag går på toa och kontrollerar så att det inte kommit något blod eller annat konstigt. Men det är ungefär det. Tänker berätta för min familj imorgon och utgå från att allt går bra :) får jag missfall så är det jättehemskt, men känns värre att gå och dölja det och oroa sig "ifall att"....

När det gäller fosterdiagnostik ska jag göra allt som behövs för mig. Vi har en genetisk sjukdom i familjen som är väldigt allvarlig och jag måste kunna utesluta den sjukdomen innan jag kan slappna av helt :)

Då jag haft två MA nyligen så finns såklart oron där. Ska pga det göra ett tidigt vul ska boka tid i veckan, sen kan jag nog inte slappna av försän efter KUB eftersom det var där det upptäcktes första gången att vår bebis inte levde.

Att vi väljer att göra kub är för att vara förberedda om det skulle vara ett sjukt barn. Kan inte säga helt säkert att jag skulle behålla det vid alvarlig sjukdom. Vid förra barnet hade vi pratat igenom det innan (vilket jag tycker är en förutsättning om man ska göra KUB) och kände att ett sjukt barn är fortfarande vårt barn och vi kommer älska h*n oavsett. Men med tanke på att vi nu har 4 barn som skulle bli väldigt åsidosatta    så är jag inte så säker längre.

Nu har även lite fler symtom kommit här, tröttare, brösten har börjat ömma och fått sånna där prickar på bröstvårtorna (kommer inte ihåg vad de heter) och lite lätta ömma bröst, känner även att humöret inte riktigt är som det brukar