Januarimammor 2014

Fick ett tydligt Gravid på mitt test i förgår och försöker fortfarande smälta att det verkar som jag i januari blir 3 barns mamma. Jag som från början inte ens skull ha 1 barn. Jag har 2 flickor sen tidigare. Stora är född i januari 07 och minstingen är född i Augusti 11.

Skönt att ha ett ställe att dela tankarna med under resan. Var med i en liknade grupp när jag väntade lillan och vi hänger numera ihop i en egen grupp inne på Facebook istället:)
 

Just det:)
BF är beräknat till den 28 januari.

Symtomen jag har just nu
*Grymt trött
*Yrsel 
*Ömma bröst
 

När jag väntade mina andra 2 barn så hade jag ont i tuttarna, mådde illa, var super trött, molvärk, ;och en massa andra symptomer. Men denna gång så har jag bara fått mer pormaskar och ett jävulskt humör till och från och så lite lite molvärk. Att det kan vara sån skillnad, hur har ni andra haft det? Kan ju inte låta bli att fundera på om det har ngt med könet och göra :) mina första 2 är ju grabbar, så kanske ruvar man på en flicka denna gång :)

Jag började mina andra två graviditeter(flickor) med grym illamående och migränanfall. Har sluppit det än så länge. Har varit två tuffa graviditeter så jag håller tummarna att det blir en enklare resa denna gången. 

Är sjukt svullen särskilt efter måltid så denna graviditeten kommer vi inte kunna vänta till v 12 som vi gjorde sist i och med att vi ska åka på solsemester med föräldrarna nästa vecka.

Hej alla...

Fick ett svagt streck på stickan igår, jag är inte helt säker än men OM  jag är gravid så har jag BF 21/4 tror jag. Haft missfall direkt innan nu så är inte helt säker på när jag hade ÄL. Det är min sjätte graviditet, jag har en son född 2010 innan. Tufft med alla missfall, hoppas det går bättre denna gången...
Har lite symtom i form av illamående och stickningar/molvärk...

    

Är ni rädda för missfall eller är ni lugna och oroar er inte så mycket??

Innerst inne är jag rädd och orolig, men försöker att hålla ett lugn och njuta så gott det går. När jag väntade första barnet hade vi nyligen gått igenom ett mf och ett ma och i stort sett hela graviditeten var jag livrädd över ännu ett mf och kunde inte slappna av förrän barnet var fött. Blev gravid med nr ganska snabbt efter och då första var så liten då så hann jag inte riktigt med utan tiden bara flög förbi, hann inte riktigt njuta då heller även om jag inte heller hann med att oroa mig speciellt. Nu är dom två lite större, men fortfarande små (3 och 4½) men har mest fullt upp med varandra så den här gången har jag mer tid till att analysera allt men förhoppningsvis även njuta fullt ut så småningom

Jag hoppas kunna hålla det dolt på jobbet fram tills jag går på semester. Kommer vara i vecka 9 då. 
För familjen berättar vi direkt:)
 

För min del så är KUB bara en extra möjlighet att se bebisen, samt att se så att allt är bra.

Det finns ju trots allt de bebisar där allt inte står rätt till, där de har svåra hjärtfel eller bråck som i andra fall upptäcks först på RUL. Är ett foster inte levnadsdugligt så vet jag hellre det tidigare och avbryter tidigare, även om syftet med KUB är att upptäcka kromosomavvikelser som jag just nu känner att jag inte direkt skulle vilja göra något åt...

Nu är ju allt i de allra flesta fall bra och jag tillhör skaran som inte oroar mig i onödan utan utgår från att det går bra. Jag tänker som så att man aldrig kan förbereda sig på t.ex missfall, om man får ett missfall så blir man lika ledsen oavsett om man har varit rädd för det eller om det kommer som en chock. Då är det bättre att glädjas medan allt faktiskt är bra, vilket det troligtvis kommer fortsätta vara. Vi väntar barn, inte missfall!