Utredning 2014, följas åt?

lilsis: Usch vad jobbigt det måste vara att inte veta. När jag fick mitt missfall så hoppades man ju in i det sista att det inte skulle vara så. Du kanske ha blivit gravid igen? Håller tummarna för dig.

Eija: vi är i samma situation, skillnaden är ju att jag fått min operation nu. Jag är förvånad över hur snabbt det gick. Vilken stad bor du i? Jag har BIM på söndag, har redan testat neg. en dag den här veckan för att förbereda mig på att mensen med allra största sannolikhet kommer. Det är verkligen jobbigt och påfrestande det här, tänker på det varje dag.

Vi har inte legat så jag skulle kunna ha blivit gravid igen :p

Vi är ett par, som försökt frenetiskt i över 1½ år nu. Vi har aldrig fått något 'som tar sig' men alla prover än så länge i utredningen är normala. Jag läser om er andra som plussat efter eran spolning. Jag har min i nästa vecka, så jag håller tummarna på att det ska hjälpa till. Men det börjar bli lite tröstlöst, som att försöka ro en liten eka i en stormig motvind. Vad man än gör, så händer ingenting alls.

Jag läste häromdagen om en familj som försökt i över 5 år, och nu äntligen fått en liten i familjen, efter X antal IVF och allt annat tänkbart. Jag förstår inte hur man ska hitta orken, jag är ett känslomässigt mos efter bara 1½ år. Det blir inte bättre av att de än så länge inte hittat 'några fel'. Tänker att det kanske är lättare om man har en sjukdom/skada man inte kan styra över själv. Nu känns det mest som att hela jag är defekt. Min mans simmare var ju normala, så då måste det ju vara jag som är trasig. Hur lagar man det?

Nytt utomkveds men det ser ut som att äggledaren får vara kvar. Är inte helt säker på att jag vill det.

Jag känner lite likadant, vi har försökt i 15 månader nu utan minsta tillstymmelse till plus! Det är så jobbigt varje månad att hoppas fast jag alltid innerst inne het en känsla av att vi aldrig kommer få barn:(

Mitt huvud spelar mig spratt just nu också så att jag de senaste två nätterna i rad har drömt att jag är gravid, föder och får hålla i vår bebis.. Det gör lite ont i hjärtat!

Misstänker att jag har en väldigt tidig äl Just nu också, har haft molvärk sen igår morse som sitter i konstant! Provsvar på sambons sperma och mina progesteron nivåer får vi den 25/5

25/6 skulle det stå, inte den 25/5 ;)

Jag hade också sådana drömmar denna cykel. Otroligt egentligen att nattliga drömmar kan vara så intensiva och verkliga. Så realistiska. Men inte helt oväntat så var det ingen plus på stickan i morse.

Man kastas lite mellan hopp och förtvivlan, idag känns det ok. Jag visste att stickan inte skulle visa något, den här gången heller, och jag försöker skjuta fram hoppet tills nästa vecka då det är spolning och ÄL.

Vi fick våra svar per brev, och då stod det bara att det var 'normalt', men antar att vi ska prata mer om det då vi ska dit i nästa vecka. Har ni varit på något samtal, eller bara undersökningar?

Ja verkligen! Och att man kan vakna upp och känna en så stark saknad efter "sitt barn" som bara fanns i drömmen.. Knepigt!

Vi har fått lämna prover för hormonresultaten, ägglossning och sperma samt varit på ett samtal där vi fått veta hur en utredning går tillväga. Så den 25/6 får vi veta hur proverna såg ut och ev gynunderdsökning, sen antar jag att de får planera vidare utefter vad de kan se.. Nästan så jag hoppas att ngn av oss har ett liitet fel som är snabbt åtgärdat, så vi kan få plussa:P

Ja det går verkligen fram och tillbaka det där... Vad har ni fått ge för prover?

Vi har båda lämnat varsitt blodprov, sen fick jag lämna ett till på 3:e mensdagen. Han har också lämnat ett spermieprov. Men något vidare samtal har vi inte haft annat än första besöket då de tog blod, och gjorde en ultraljuds undersökning. Så vi har liksom fått googla oss till vad som händer härnäst.

Så tänker jag också inför nästa vecka, att jag hoppas de hittar något som är lätt fixat och att man kanske kan få en förklaring varför vi har det så svårt, då andra ploppar ur sig ungar till höger och vänster. Fast det kanske inte blir bättre av att jag är livrädd för missfall. Jag har så lätt vid att fästa mig vid saker, se så långt fram, att jag nästan blir förkrossad då det inte blir så. Oavsett om det gäller ett bilköp, eller en husbudgivning, eller ett jobb. Tänk då vad det skulle bli om man hade en bäbis i magen, lite till låns bara.