Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?

Min erfarenhet säger att ju mer man tänker på desto bittrare tenderar man att bli. Det gror fast än mer så att säga. Antingen tar du tag i det ordentligt eller så accepterar du läget som det är och ägnar tankeverksamheten åt något annat lite mer utvecklande för dig själv och eventuellt för din omgivning. Lättare att skriva än att genomföra dock kan tyckas.

Undrar hur många män och kvinnor som flyr till idrottens värld bara för att kunna fokusera på nåt annat än brister i sexlivet? Så var det nog delvis för mig - den sexuella frustrationen dämpades när man tog ut sina fysiska krafter på annat. Och hjärnan fick lite annat att syssla med. På nåt sätt var det också skönare att komma hemifrån så man slapp tänka på det saknade sexet. Problemen stannade liksom hemma och man fick försvinna ifrån dom en stund.
Jag var en sån där som aldrig idrottade i ungdomen, hade tvåa i gymnastik och valde att promenera istället för att idrotta när det var friluftsdag.   Och jag var den som valdes bland dom sista när man skulle spela fotboll - men i vuxen ålder körde jag Vätternrundan fem gånger. Jag kanske ska tacka min sexuella frustration för att jag numera förmodligen motionerar mer än genomsnittet för min åldersgrupp.

Konstruktivt! Sådär hade jag också agerat om jag varit i ett sexlöst förhållande. Håller på dig!

Jag lade alldeles för många år i ett sexlöst förhållande.

Det är det bästa jag har gjort att lämna henne.

Hade jag vetat att jag kunde få hur mycket sex jag ville hade jag nog lämnat tidigare, men trodde att ingen ville ha sex med mig. Konstigt hur man kan tänka efter 20 år med alldeles för lite sex. Men vi blev ihop som tonåringar och jag förstod i te att jag kan ha krav också.

Något år efter jag lämnade henne träffades vi och jag fick en kram. Hon bad om förlåtelse för vilken bitch hon hade varit. Berättade att hon var skitkåt i sitt nya förhållande och att han aldrig ville. Att hon plötsligt förstod vad det gör med en person att ständigt få ett nej...

Idag är jag poly och kan ha sex med vem jag vill och har insett att det faktiskt är många som tänder på mig och att jag är riktigt bra på sex.

När jag lämnade henne hade jag inget självförtroende alls. Har gått många sex- tantra- och repkurser för att återfå självförtroende och vara så säker på allt tekniskt som kan vara skoj att jag kan vara totalt närvarande i det jag gör.

Mitt livs viktigaste tips: lämna ditt sexlösa förhållande nu.

Och är du inte redo ännu - börja med stt återfå stolthet över din kropp genom att börja träna. Tre gånger i veckan. Det som känns roligt. Kondition och styrka.

Eller börja med att skriva till någon som gjort samma resa.

Och nej. Du kan inte skylla på barnen. De mår inte bättre av stt du är kvar i ett uselt förhållande. De behöver en glad mamma och pappa. Ett år efter separationen är både du och ditt framtida ex lyckligare.

Lycka till.

Dö inte bitter.

Du ångrar bara det du inte gjort.

Ni har pratat säger du, och nu väntar du. Vad resulterade pratet i då? Vad gav hon för skäl till att inte vilja ge dig närhet och sex?