• Anonym ("bonus" mamma)

    Han tar hand om hans exfrus barn istället för den riktiga pappan..

    Fallet ser ut såhär. 


    Min sambo, var tidigare tillsammans med en tjej. Dem var gifta, bodde ihop, hon hade 2 barn sedan innan med en pappa som inte ville ha barnen. Hon blev sjuk och han "adopterade" barnen, han blev alltså också deras vårdnadshavare. Hon dog. Cancer. Innan hon dog fick hon honom att lova att ta om barnen som om det vore hans egna och skydda dom från allt. 

    Jag vill inte påstå att han gjort ett dåligt jobb. Dom är väluppfostrade, trevliga. Dom ser honom som sin pappa och har väl egentligen inget minne av deras mamma. Hon dog när dom var 2 och 4 och idag är dem 14 och 16. 

    Vad är problemet då? Undrar ni.
    Han älskar dom mer än någonting annat. (jag hörde en gång 14åringen fråga om han älskade mig mer än  han älskade deras mamma, han svarade nej?) Han gör allt för dem. Skämmer inte bort dom, men han ställer alltid upp. Jag har bott hos dom nu i 1 år i februari, och jag känner mig verkligen som sista prio i den här familjen. 

    Jag vill ha barn med honom, för en underbar pappa är han, men jag vill inte ha barn med honom när dom två bor här och tar all uppmärksamhet ifrån honom.

    En gång när vi skulle ha myskväll, 14åringen var hos sina kompisar och 16åringen var med sin flickvän hemma hos denne. Vi hade bunkrat upp med en massa onyttigt och gott vin och krypit ihop oss i soffan och hade det jätte mysigt. Så får han ett sms av 16åringen att det är 'struligt' och att 'han inte kan vara kvar' och två minuter senare sitter sambon redan i bilen. 

    Visst kan man inte leva såhär? :( Någon i samma situation??


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-12-20 15:14
    Vill lägga till att han självklart var nykter när han körde och hämtade 16åringen.
  • Svar på tråden Han tar hand om hans exfrus barn istället för den riktiga pappan..
  • Lejonmamman01
    Monchichier skrev 2013-12-21 15:04:20 följande:
    Nåja, om barnen var 2 och 4 när mamman dog kan det inte ha varit så låååååång tid det handlar om.
    Precis. Det måste ju utredas också, och det tar tid...
  • Lejonmamman01
    Monchichier skrev 2013-12-21 15:14:33 följande:
    Det där resonemanget "Du visste vad du gav dig in på" har jag aldrig förstått mig på.
    HUR kan man veta vad man ger sig in i utan att man aldrig varit i sitsen förut? HUR kan man veta hur läget är när man har noll erfarenhet av det och HUR ska man veta hur man själv reagerar?
    Håller med. Det blir ju något helt annat att faktiskt BO tillsammans med barnen, efter att smekmånaden är över så att säga. Än att träffa dom några gånger kanske på restaurang eller minigolf eller filmkväll - något avgränsat och speciellt, och då barnen är tillsagda att vara artiga mot gästen... Kan tänka mig att många problem dyker upp allteftersom, som man inte ens har tänkt på.
  • Anonym (SB)
    slemtorsk i din bralla skrev 2013-12-21 15:19:31 följande:
    det är ju svårt att veta HUR man ska reagera och agera så klart när man inte har erfarenheten MEN det iaf JAG menar när jag säger/skriver så är att ger man sig i lag med någon som har barn så är det väl ganska givet att de barnen behöver den personen mer än JAG gör!!?!

    Att man vill ha och behöver en partner är en sak, men barnen MÅSTE ha föräldrar och barnen går ju alltid först. Förstår man inte att barnen går före en partner så är man kanske inte redo att ha en relation, allra minst med någon som HAR barn.

    *Oj vad jag snurrar nu*

    Min erfarenhet är att det ofta är unga tjejer som blir tillsammans med något äldre killar som har ett förflutet och absolut inte förstår hur barnen kan vara viktigare än kärleken. Jag tycker man ska försöka vända på det, en person med barn som vågar och tillåter en annan person att komma in i familjen...fatta hur älskad den personen är som inbjuds i den redan existerande familjen. "Jag älskar dig så mycket att jag vill att du ska vara en del av detta"

    Sen ÄR det svårt att komma in i en redan formad familj men det är väl knappast någon nyhet, ens för den unga oerfarna att det är svårt och att man inte kan komma som "Ny" och börja göra stora förändringar, man får liksom ta lite mark för varje år och införa lite kompromisser allt eftersom, men om nu familjen funnits i 10 år innan jag dök upp så kan man ju försöka sätta in sig i deras tänk och förstå att då vill de inte ändra på allt de jobbat in för någon som varit med i familjen i något år eller två.
    Det var så jag menade. Självklart kan man inte veta exakt hur det kommer att bli, men man vet att om det finns barn inblandade kommer man själv få stå tillbaka ibland. Om man inte klarar det borde man inte inleda ett samboförhållande med den personen för allas bästa. 
  • EnAnonumius
    Mnisa skrev 2013-12-21 13:18:06 följande:

    Hoppas innerligt att han gör det..
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Monchichier
    Anonym (SB) skrev 2013-12-21 15:28:55 följande:
    Det var så jag menade. Självklart kan man inte veta exakt hur det kommer att bli, men man vet att om det finns barn inblandade kommer man själv få stå tillbaka ibland. Om man inte klarar det borde man inte inleda ett samboförhållande med den personen för allas bästa. 
    Det jag menar är, HUR ska man innan veta att man inte klarar av att stå tillbaka?
    Min erfarenhet är att de flesta faktiskt har ganska dålig självinsikt och tänker "jaja, det ska väl inte vara så svårt" om det mesta, inte bara om relationer. 
    Det är ju faktiskt rätt vanligt att folk tar sig vatten över huvudet oavsett vad det gäller.
  • Anonym (SB)
    Monchichier skrev 2013-12-21 15:33:56 följande:
    Det jag menar är, HUR ska man innan veta att man inte klarar av att stå tillbaka?
    Min erfarenhet är att de flesta faktiskt har ganska dålig självinsikt och tänker "jaja, det ska väl inte vara så svårt" om det mesta, inte bara om relationer. 
    Det är ju faktiskt rätt vanligt att folk tar sig vatten över huvudet oavsett vad det gäller.
    Ja, det är klart, men då får man ju hitta en lösning som inte innebär att barnen får stå tillbaka, t ex. terapi, omprioritering av hushållsarbete för att lösa upp mer tid tillsammans eller separation i värsta fall. Det går inte att nu med facit i hand kräva att sambon inte ska vara lika engagerad i barnen. 
  • Monchichier
    slemtorsk i din bralla skrev 2013-12-21 15:19:31 följande:
    det är ju svårt att veta HUR man ska reagera och agera så klart när man inte har erfarenheten MEN det iaf JAG menar när jag säger/skriver så är att ger man sig i lag med någon som har barn så är det väl ganska givet att de barnen behöver den personen mer än JAG gör!!?!

    Att man vill ha och behöver en partner är en sak, men barnen MÅSTE ha föräldrar och barnen går ju alltid först. Förstår man inte att barnen går före en partner så är man kanske inte redo att ha en relation, allra minst med någon som HAR barn.

    *Oj vad jag snurrar nu*

    Min erfarenhet är att det ofta är unga tjejer som blir tillsammans med något äldre killar som har ett förflutet och absolut inte förstår hur barnen kan vara viktigare än kärleken. Jag tycker man ska försöka vända på det, en person med barn som vågar och tillåter en annan person att komma in i familjen...fatta hur älskad den personen är som inbjuds i den redan existerande familjen. "Jag älskar dig så mycket att jag vill att du ska vara en del av detta"

    Sen ÄR det svårt att komma in i en redan formad familj men det är väl knappast någon nyhet, ens för den unga oerfarna att det är svårt och att man inte kan komma som "Ny" och börja göra stora förändringar, man får liksom ta lite mark för varje år och införa lite kompromisser allt eftersom, men om nu familjen funnits i 10 år innan jag dök upp så kan man ju försöka sätta in sig i deras tänk och förstå att då vill de inte ändra på allt de jobbat in för någon som varit med i familjen i något år eller två.
    Mhumm, jag förstår vad du menar och du har en del bra poänger.
    Men det behöver faktiskt inte vara så svartvitt, i vår stjärnfamilj har alla blivit lika mycket prioriterade och inget har känt sig åsidosatt. Och då har vi ändå ett barn med funktionshinder som får en hel del mer uppmärksamhet. 

    Ingen i familjen ska ju känna sig åsidosatt och det måste alla familjemedlemmar jobba med.
    I de situationer jag sett kommentaren i form av "Du visste förutsättningarna, ta dem eller dra, för allas bästa" är för mig bara bull. För i de flesta fall har personen som kommit in i en familj inte ens kommit till stadiet där hon (för det är vanligtvis en hon) börjat prata om sina problem med mannen.
  • Anonym (Sofia)

    Barnen är hans barn, DNA spelar ingen roll. Han prioriterar hans barn såsom en förälder ska göra. Det innebär inte att han struntar i dig. Men du verkar vilja ha hans uppmärksamhet till 110 procent och det kommer aldrig ske. Du får dela på den.

  • Anonym (sara 2)

    Fan va ego man kan vara. Han ser dem ju som sina egna barn. hoppas han får sitt förnuft till fånga och slänger ut dig istället.

Svar på tråden Han tar hand om hans exfrus barn istället för den riktiga pappan..