Inlägg från: Anonym (Sorgsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sorgsen)

    Jag hade lämnat om det inte vore för.....

    Jag tänker ibland på det där kämpandet som ni pratar om. Hur gör man det? Om man själv kämpar och hållervtankarna inom sig och inte säger nu kämpar jag med det här för mig och oss, och då vill jag ha det här resultatet, förbättring, då kanske det leder till nåt. Många kämpar på sitt eget håll och fantiserar sig kära och älskande för allas skull. Är det att kämpa? Att städa och göra fint, köra ungar till träning, betala dyra tennislektioner, är det att kämpa. Det är vardag. Vi kämpar med vår vardag. En vardag vi vill fylla med lidelse, förälskelse och passion. Man behöver nog förändra sin bild på vad man vill ha egentligen.allt det ni säger vill vi känna. Jag vill ha det med! Funderar på ibland om jag skulle känna igen den om den hoppade upp i ansiktet på mig. Tror inte det faktiskt, om det inte är med en annan man då förstås. Då behöver man göra kul och annaorlunda saker, överraska varandra. När man inte längre ids göra det ens efter ett samtal som jag tror du behöver man 40 plus så bör man nog hitta en väg ut. Jag tror jobbet påverkar en mer än man tror och vill erkänna. Hur mycket tankelinje lägger men på det? Änkling vad många det är som befinner sig i samma situation där man funderar på att lämna för de saknar lidelse, ganska många?

  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (Sorgsen) skrev 2014-02-09 09:46:41 följande:
    Jag tänker ibland på det där kämpandet som ni pratar om. Hur gör man det? Om man själv kämpar och hållervtankarna inom sig och inte säger nu kämpar jag med det här för mig och oss, och då vill jag ha det här resultatet, förbättring, då kanske det leder till nåt. Många kämpar på sitt eget håll och fantiserar sig kära och älskande för allas skull. Är det att kämpa? Att städa och göra fint, köra ungar till träning, betala dyra tennislektioner, är det att kämpa. Det är vardag. Vi kämpar med vår vardag. En vardag vi vill fylla med lidelse, förälskelse och passion. Man behöver nog förändra sin bild på vad man vill ha egentligen.allt det ni säger vill vi känna. Jag vill ha det med! Funderar på ibland om jag skulle känna igen den om den hoppade upp i ansiktet på mig. Tror inte det faktiskt, om det inte är med en annan man då förstås. Då behöver man göra kul och annaorlunda saker, överraska varandra. När man inte längre ids göra det ens efter ett samtal som jag tror du behöver man 40 plus så bör man nog hitta en väg ut. Jag tror jobbet påverkar en mer än man tror och vill erkänna. Hur mycket tankelinje lägger men på det? Änkling vad många det är som befinner sig i samma situation där man funderar på att lämna för de saknar lidelse, ganska många?

    Oj vad många ordflöde det blev...hoppas ni fattar ändå. Mobilen ni vet.
  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (man40+) skrev 2014-02-08 19:02:06 följande:
    Nej vi har inte talats vid på djupet på länge. Hon frågar mig då och då "Älskar du mig"... jag bollar tillbaka ett "ja"... som jag inte känner har riktigt fäste i mitt hjärta.. Känner på något sätt att allt hade varit lättare om vi bara var vänner... inte i relation med varandra... Känns som vi tappat bort varandra. Men kanske låter ytligt...men jag är så trött på att städa upp efter andra hela tiden... fixa allt därhemma...och ändå få höra ..."Jag gör faktiskt mycket här hemma som du inte lägger märke till"... Nej det är sant.....för jag vet att det är inte sant ....jag drar lasset där hemma... och ja...då svalnar kärleken med.... för jag blir inte direkt tänd av att slava. Man bör ha respekt till varandra... hjälpa varandra... Men som sagt...jag tror att hon inte ser det....inte medveten över sitt eget beteende..... vilket gör det hela jobbigt... Jag är sååå trött ...även om jag sovit hela natten...så är jag fortfarande trött...  noll energi.

    Tungt. Du måste tala med henne i lugn och ro. Åk i väg nånstans och fika. Långt från barn och annat.
  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (man40+) skrev 2014-02-09 16:15:46 följande:
    Vi är väldigt lika I tankarna. Jag begriper inte heller varför jag inte kan vara den glada spralliga som jag brukar vara....nu.. Men det blir liksom sordin på allt när energin inte får laddas någon gång. Mina ungar - DE - Laddar min energy :) Har faktiskt pratat med en vän vars föräldrar gick isär först när hen var 18 år. 8 år höll föräldrarna ihop för hen's skull. När hen fick reda på detta manga år senare så blev hen arg på föräldrarna. För hen minns hur hemskt det var under dessa 8 år. Föräldrarna var inte överens och det var ofta bråk. Hon hade önskat att de skiljt sig tidigare. Tror mer och mer på det du sager... Just nu känns det som om jag döljer sanningen för att skydda mina barn. När jag I själva verket gör dom en björntjänst. Vi har det hur kul som helst när bara jag och ungarna är hemma. Men när min partner är hemma, blir det aldrig samma glada stämning. Hon är ofta tjurig och butter och så.

    Verkligen tråkigt att du känner så där, men jag förstår dig verkligen.hon verkar leva i förnekelse. Kan ni prova att vara särbo innan ni tar steget helt? Det är nåt jag funderat på. Gör folk det? Äta kakan och ha det godaste kvar hela tiden. Typ.
  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (man40+) skrev 2014-02-09 20:03:18 följande:
    Vi har faktiskt gjort det en period (8månader) för några år sedan. Sedan gick vi tillbaka till varandra... Det kändes bra till en början.. men sedan vart allt tillbaka till samma historia.... :(

    Just det. Det har du skrivit tidigare. Vad var det som inte funkade som gjorde att ni flyttade ihop igen? var det kärleken? 8 månader är en lång tid att leva isär. Var ni olyckliga isär? Hur gamla var barnen då och hade ni dem varannan vecka?
  • Anonym (Sorgsen)

    Men visst kan man inte det. Men man vill nog att det ska vara så. Big love. Vet inte om nån av oss är otrogen dock, än..

  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (man40+) skrev 2014-02-10 12:23:08 följande:
    Väldigt visa ord tycker jag. Jag tror att det är lite inprogrammerat i oss att gifter man sig och skaffar barn så är det så det ska förbli. Att skilja sig pekar på misslyckande - och det tror jag man inte vill erkänna för sig själv och sina barn. Man vill inte såra sina barn heller för den delen.  Men stannar man kvar om lågan slocknat så sårar man både sig själv, sina barn och även sin partner - då livet framöver tenderar att bli relativt grått och grinigt.... Och ja.... det är så himla enkelt egentligen...men ack så komplicerat!!!

    De allra flesta stannar dock tillsammans, kanske för att man tror att tåget har gått. Askillsmässostatestiken pekar på att en stor andel faktiskt går i sär, men fler stannar. Jag ser det inte som ett misslyckande. Vi på tråden har sannerligen olika bekymmer. Jag skäms nästan för att klaga. Som jag nämt tidigare är min man jättefin mot mig. Mitt problem är i grund och botten att vi vuxit i från varandra. Han vill annat, jag med. Man kanske kan kalla det leda. Samma saker varje dag, konstant, samma semester. Jag har velat flytta länge, förändra något i vardagen. Byta hus har varit viktigt för mig. Inte för honom. Jag är utåtriktad, inte han. Jag har varit drivande, han passiv.Nu är det där med att byta hus inte viktigt längre, men alla saker som varit viktigt för mig genom åren har inte förverkligats. Jag inser nu att inget kommer nånsin att bli uppfyllt. Inget är kul. Inget är värt jobbet längre. Ingen vill jobba för ett nytt projekt. Vi har försökt prioritera sex, vilket jag inte kan klaga på, men det är ett substitut för att inte ta tag i saker som är viktiga, känsliga saker. Jag vill nu uppnå mina drömmar och på något sätt är min man en bromskloss.men även jag bromsar mig själv av flera skäl precis som ni andra. Jag vill inte offra något, bara vinna. Eftersom jag sett till andras behov så länge, vill jag nu prioritera mig själv. Vet bara inte hur. Vet bara att jag är trött på allt. Han vill inte skiljas för han älskar mig och han försöker anstränga sig, fast det borde han ha gjort för länge sedan.
  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (Efter 20 år) skrev 2014-02-10 18:25:25 följande:
    Mycket klokt sagt!

    Håller med om det. Kändes som tråden dog. Idag är en jobbig dag. Har tänkt hela dagen på att lämna min man. Vore så fel att behålla honom när kärleken inte riktigt finns där. Återigen känns det som jag sviker alla mina nära och kära. Jag behöver gå vidare men vet inte hur. Bläck vad jag är trött på det här!
  • Anonym (Sorgsen)
    FeliciaA2 skrev 2014-02-20 08:34:06 följande:
    Du behöver inte förlora någonting alls utöver den kärnfamilj du har levt i. Barnen finns kvar. Vännerna också - de kommer vara förvirrade till en början och inte veta hur de skall hantera relationen med dig och ditt X. Ge dem tid. Tala om vad som gäller - ex kan ni gå på samma middagar tillsammans som skilda. Var tydlig! Vänskapen med Xet finns också kvar - när allt lugnat sig och om ni sköter avslutet rätt. Det enda du med säkerhet förlorar är lite pengar per månas. Är det värt detta?

    Det är just detta. Ekonomi och ensamhet och känslan av att vara förbrukad som hindrar mig. Samt självklart familjen. Jag älskar ju familjen. Varför lämnade du när du hade"allt". Läste din profil. Du verkar så stark och beslutsam. Vännerna bekymrar mig inte så mycket.
  • Anonym (Sorgsen)
    kk kk skrev 2014-02-21 12:14:56 följande:
    alltså felicia det här är ren desinformation. speciellt det sista stycket, dessutom har du läst som en kratta. en kvinna som är 40 år erbjuder sex och är villig att sära på benen utan dejter och annat trams kommer naturligtvis att bli knullad. en vagina är trots allt skönare än en hand. ingen har sagt något annat. men i princip alla kvinnor vill till slut ha något mer än män som knullar dom och sen tar på sig kläderna och drar igen. det är där problemen börjar för en 40 årig kvinna, eftersom hennes sexuella kapitel är för urholkat för att attrahera en man på den nivån hon tror själv att hon kan. det här. "kaka söker ofta maka :)"  är alltså helt fel. en 40 årig man med bra jobb och i hyfsat skick kan attrahera en 30 årig kvinna, och om han inte kan det så är han oftast inte attraktiv för en äldre kvinna heller. men en man som attraktiv nog kommer inte att välja en 40 årig kvinna framför en 30 årig, eftersom hon inte har nog sexuellt kapital kvar att hålla i honom. så 1-4. 1. är fel, för sexualtitet fungerar inte så. mannen väljer en fertil kvinna för hon är hetare för honom, dessutom skaffar män gärna en andra familj om de kan. 2. tanken att yngre kvinnor skulle vara ointresserade av casual sex eller något sex är nästan skrattretande. har du träffat kvinnor någon gång och vet någonting om deras sexualitet? 3. män lär gärna upp kvinnor sexuellt, om något så ogillar vi för mycket sexuell historia om gillar kvinnan. du blandar ihop män och kvinnor, våra sexualiteter är väldigt olika. desstuom är kvinnor över 40 som varit i långa sexlösa reltioner inte speciellt vassa på sex, de brukar vara rätt tafatta faktiskt. 4. de här stämmer, men de här männen kommer bara att välja en 40 åring för att det är enklare att få henne att sära. om han kan attrahera en het 25 årig kvinna istället så gör han det. dessutom är chansen för ett förhållande med en sån kille i princip noll. så du kommer att ligga i sängen och se honom sätta på sig kläder, det kommer att vara den mest vanliga återkommande synen av de här männen, och det intresserar int ekvinnor i längden.

    Du ljuger så in i helvete. Du är bitter för du inte får det som du längst inne vill ha. Om jag mår dåligt för en sak är du där och strör salt i såren. Fattar inte vad du vill i min tråd. Jag vet att jag är het. Jag vet att de som är 40 plus är heta och kunniga och framför allt vet hur de ska behaga både sig själva och sin partner så nej. Du har en mycket pessimistisk syn på människan i allmänhet. Det ligger hos dig.
Svar på tråden Jag hade lämnat om det inte vore för.....