Inlägg från: Anonym (Sorgsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sorgsen)

    Jag hade lämnat om det inte vore för.....

    FeliciaA2 skrev 2014-02-21 11:42:05 följande:
    Du är inte förbrukad. Se dig omkring! Jag gissar att du har massor med bekanta som är i ditt liv och som tom är äldre än du. 40 år är ingenting alls. Jag bröt upp bra mycket senare än du och jag landade galant. Det är bara det som är innanför pannbenet som är begränsningen. Det var bristen på kärlek och vidareutveckling av relationen som drev på. Jag var inte nöjd och insåg att den man jag valt inte skulle hjälpa till eller tillföra något till det jag ville. Varken i form av samtal eller ekonomiskt stabilitet. Det tog mig 4-5 år med tankar delvis som dina men det handlade mest om att säga farväl - inte beslutsvånda i sig.  Vänd på steken i stället - låt säga att du väntar 15 - 20 år till med att bryta upp - hur ser läget ut då? Hur ser dina våndor ut då? Ja risken är att du börjat vissna på allvar. Barnen är större förstås men dina chanser kan vara något sämre även om det fortfarande är det som är innanför pannbenet som räkas - inte det yttre skalet. Det har framförts ord om att en kvinna i 40-45  års ålder är sexuellt ointressant för männen. Detta är inte sant. Denna ålder är i allra högsta grad intressant för de: som inte vill ha fler barn - dvs de som också är frånskilda med egna barn de som vill ha "kravlös" sex - dvs roa sig utan förpliktelser. En yngre kvinna söker oftast någon att bygga bo med för de tilltänkta barnen. Du kan behöva en sådan period du med innan du skall bygga ihop dig med någon igen de som vill ha en erfaren älskarinna/flickvän/sambo etc. pga att de själva har erfarenheter och inte vill "lära upp" någon de unga männen som vill "läras upp", de står på kö för de söker kravlös sex som inte leder till barnafödande eller en "relation" De flesta män som finns på marknaden i din egen ålder har samma historia som dig - dvs barn och skilsmässa. kaka söker ofta maka :)

    Tack för dina ord. Jag vill inte vänta i 15 år och märka att det då är helt kört. Om jag mot all förmodan skulle träffa nån annan vill jag inte ha någon med barn under 18 år. Min vän träffade en ny. Hon är 51 och har vilt sex flera dar i veckan. Så, visst går det. Hon ger mig också hopp, precis som du. Tack. ;)
  • Anonym (Sorgsen)
    FireLady skrev 2014-02-21 06:56:25 följande:
    Jag är 40 och jag tar livet av mig om jag blir så där trist och utan tro och liv! Jag tror inte att jag är inte förbrukad och körd JAG VET att jag inte är det!
    Instagram f_lady

    Härligt. Vad gör du då.
  • Anonym (Sorgsen)
    knasigapappan skrev 2014-02-21 20:15:26 följande:
    Haha vilka stollar! Provat båda! Och jag väljer alla ggr äldre före yngre haha! Jag är 35 + Det är bara efterblivna tönt/omanliga fjantar i min ålder som knullar 20 åringar och blir "kära". Har haft "möjlighet" att följa en sån relation mfl under mitt liv ... Hahaha!!! Det håller tills tjejen fattar hur ful och fel killen på 32 bast är när 10 år gått! Bara äckligt men sjukt kul!

    Woahaha älskar dina inlägg!
  • Anonym (Sorgsen)

    Du fattade visst inte sist. Försvinn från min tråd! Du bidrar inte på något sätt till det som önskas här.

  • Anonym (Sorgsen)
    kk kk skrev 2014-02-21 10:17:20 följande:
    kvinnor kommer aldrog nånsin förstå sin egen sexualtet, den är en blind spot för dem. det är därför game funkar oavsett att de vet om konceptet.  även om änder får veta att man inte ska landa och simma runt bland vettar så lär de sig aldrig, så samma jaktform fungerar i evighet. samma gäller för kvinnor, de lär sig aldrig.

    FireLady skrev 2014-02-21 19:14:17 följande:
    Har roligt!
    Instagram f_lady

    Låter som en fantastisk ide. Jag tar dig på orden och har bokat en resa med vänner, helt spontant faktiskt. Jag ska göra nya upptäckter. Det är mitt mål. Vad gör du för kul?
  • Anonym (Sorgsen)

    Åh. Tänk att det finns så många som känner så här. Din situation liknar så mycket min. Jag kämpar för att älska, för att hålla samman familjen men känner mig tom. Jag har gått i terapi ett par gånger nu, men inte kommit någon stans. Faktum kvarstår. Passion saknas, inte ömhet. Gemensam väg in i framtiden saknas, kompassen visar fel. Mina behov är mer än min man kan tillfredsställa, på olika plan. Både du och jag vill ha mer, men jag tror inte att han kan ge mig det jag längtar efter, så jag nöjer mig just nu, och väntar, och väntar. Inte av lathet utan kärlek för vårt liv. Låter säkert klyschigt. De robespierre är som alltid eftertänksam och klok.

  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (Flisan) skrev 2014-03-04 19:58:44 följande:
    Exakt! Dessa tankar har jag också men har inte lyckats lura ut vad som fattas mig. Jag har en ny relation med en fantastisk man - men jag är ändå inte nöjd. Tänk om jag kunde hitta felet inom mig och "laga" det.

    Precis. Men när man tror sig veta varför så kan man ändå inte göra förändringen med sig själv. I mitt fall har vi kommit fram till att jag har svårt att låta mig älskas för att min far inte älskat mig ovillkorligt, min mor var ganska känslokall och när jag påbörjat relationer eller avslutat dem är det jag som styr. Jag har aldrig blivit störtförälskad. De få gånger jag varit kär har de killarna aldrig älskat mig tillbaka i vanvett. Detta ändrar ändå inte faktum.för att inte bli bortvald, valde jag bort och nöjde mig eftersom jag ändå inte träffat min perfect match. Känns det igen hos dig?
  • Anonym (Sorgsen)

    Vågar inte hoppa än. Men jag vill bli älskad till vanvett, åtrådd för mer än casual sex, för det kan jag få. Helst vill jag nog vara i fred. Vara ensam ett tag. Särbo. Det går dock inte pga ekonomiska så väl som praktiska skäl. Lämnade du fastän du var kär i din man? Eller slocknade det bara? Jag var nog aldrig riktigt kär. Men om du läst mina tidigare inlägg så älskar jag honom idag, men inte av de skäl jag hade velat. Tack för att du tycker att jag fortfarande är ung. 44- årsdagen närmar sig med stormsteg. Jag kanske kan älska, men jag frågar mig om jag kan ta emot kärlek, om jag märker att jag är älskad. Jag vet att jag är älskad intelektuellt sett men min kropp känner det inte. Den svarar inte.

  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (Sorgsen) skrev 2014-03-04 21:44:06 följande:
    Vågar inte hoppa än. Men jag vill bli älskad till vanvett, åtrådd för mer än casual sex, för det kan jag få. Helst vill jag nog vara i fred. Vara ensam ett tag. Särbo. Det går dock inte pga ekonomiska så väl som praktiska skäl. Lämnade du fastän du var kär i din man? Eller slocknade det bara? Jag var nog aldrig riktigt kär. Men om du läst mina tidigare inlägg så älskar jag honom idag, men inte av de skäl jag hade velat. Tack för att du tycker att jag fortfarande är ung. 44- årsdagen närmar sig med stormsteg. Jag kanske kan älska, men jag frågar mig om jag kan ta emot kärlek, om jag märker att jag är älskad. Jag vet att jag är älskad intelektuellt sett men min kropp känner det inte. Den svarar inte.

    Min man bromsar mig för jag har levti förnekelse . Tjoop så e de. Jag har förnekat att så är fallet. Anpassat mig.
  • Anonym (Sorgsen)

    Självklart mina barn är mitt allt. De är fantastiska på alla plan. Jag älskar min familj mer än allt annat. Vad jag menar är att det kanske är så att jag inte kan ta emot kärlek av en man som inte ger som jag behöver och önskar och då kan jag inte ta emot.ö

Svar på tråden Jag hade lämnat om det inte vore för.....