• Anonym (Ylva)

    Hur är det på anstalten Skogome?

    En släkting är dömd till fängelse och kommer hamna på Skogome anstalten i Göteborg (för sexualbrottslingar).

    Jag undrar om någon har suttit där eller känner någon som gjort och som kan berätta lite om hur det är att sitta av sitt straff där?

  • Svar på tråden Hur är det på anstalten Skogome?
  • Anonym (skapa)
    Anonym (Klara) skrev 2016-12-05 10:57:35 följande:

    Jag har också en släkting som antagligen kommer hamna där. Synd vi inte kan prata men jag vill vara fortsatt anonym.


    Skapa en mailadress som inte har någon koppling till dig vad gäller namnet och be TS skriva dit. Kanske även hen med nyskapad mailadress. 
  • Anonym (nåt)
    SabbatMittLiv skrev 2018-11-30 19:35:23 följande:

    Tänkte bara att lägga till vad jag menar "hur det känns nu".
    Regelbundna panikattacker. Har jag tur sover jag 5 timmar i rad. Vården hjälper inte. Pillar gör mig en zombi (slutade efter första gången). Dagliga rutiner: jobb - hem - mataffär - jobb - hem...och inget mer. Inga vänner, bekanta eller någon som jag kan prata med. Undviker kvinnor - jag är rädd för dem. I princip bara en känsla som dominerar är rädslan.
    Mitt fall är kanske lite för extremt men inte ovanligt.
    Det handlar inte om att samhället inte vill lita på mig utan att det handlar om att samhället avskyr mig och tycker att jag är fortfarande skyldigt och ska vara skyldigt och förtjänar att behandlas som odömd kriminell.


    Så länge som din tyck synd om mig-attityd kvarstår är det omöjligt att känna sympati för dig. Du utmålar dig själv som det stora offret här och kvinnan du våldtog säger du överdriver och "har det otroligt bra i alla aspekter i sitt liv", fast du senare skriver att du genom någon tredjehandsinformation hört att hennes sambo tycker de har det hyfsat. Det fyller en med avsmak.
  • Anonym (skapa)
    SabbatMittLiv skrev 2018-11-30 19:35:23 följande:

    Tänkte bara att lägga till vad jag menar "hur det känns nu".
    Regelbundna panikattacker. Har jag tur sover jag 5 timmar i rad. Vården hjälper inte. Pillar gör mig en zombi (slutade efter första gången). Dagliga rutiner: jobb - hem - mataffär - jobb - hem...och inget mer. Inga vänner, bekanta eller någon som jag kan prata med. Undviker kvinnor - jag är rädd för dem. I princip bara en känsla som dominerar är rädslan.
    Mitt fall är kanske lite för extremt men inte ovanligt.
    Det handlar inte om att samhället inte vill lita på mig utan att det handlar om att samhället avskyr mig och tycker att jag är fortfarande skyldigt och ska vara skyldigt och förtjänar att behandlas som odömd kriminell.


    Sök annan hjälp än sjukvården. Det finns alternativa metoder att använda sig av. Hypnos, havening, tapping mm. Googla så får du fram information. 

    Jag förstår både dig och de som tar avstånd från dig. Du har avtjänat ditt straff, du tyckte det var onödigt hårt, jag tycker det var lågt. Men det är våra personliga åsikter. 
    Sexualförbrytare... För mig går det liksom inte att sjunka lägre. Jag tror många tänker som jag. De som känner dig känner sig säkert även väldigt svikna, hur KAN någon de känner göra något sådant? Det är nog svårt att tänka på. 

    Det går inte att gå tillbaka till hur det var förut, det kan bli svårt att veta hur man ska bete sig, kommer grannar och vänner ta avstånd för att man väljer att fortsätta umgås med en dömd sexualbrottsling? Även om han har avtjänat sitt straff? Osv. 

    Reparera dig själv, kanske byt namn om du är lätt att hitta? Skaffa dig en hobby, du måste inte tala om vad du har gjort för någon, och har du ett annat namn måste de aktivt söka på ditt namn och personnummer för att se att du har bytt namn, och hur många gör det? 
    Detta kräver ju förstås att du flyttar och byter jobb och det kanske du inte är villig till, iaf inte just nu. 
  • SabbatMittLiv
    Anonym (nåt) skrev 2018-11-30 21:22:37 följande:
    Så länge som din tyck synd om mig-attityd kvarstår är det omöjligt att känna sympati för dig. Du utmålar dig själv som det stora offret här och kvinnan du våldtog säger du överdriver och "har det otroligt bra i alla aspekter i sitt liv", fast du senare skriver att du genom någon tredjehandsinformation hört att hennes sambo tycker de har det hyfsat. Det fyller en med avsmak.
    Jag tycker inte synd om mig. Jag beskriver saker och ting hur de verkligen är. Jag är en positiv och trevlig person som accepterar sitt öde men måste ta avstånd från alla. Jag är inte ett offer och beklagar att någon tolkade mina ord på detta sätt. Jag skrev ju att jag gjorde ett fel mot en kvinna och förtjänade straffet. Jag har gjort allt möjligt att rätta mitt fel men samhället godtar inte det. Det är inte mitt val längre. Det är ett val som ni gör även här. Ni letar efter nån avsmak där den inte finns och det är pga av att ni har fördomar.
  • Anonym (??)
    SabbatMittLiv skrev 2018-12-01 17:09:56 följande:

    Jag tycker inte synd om mig. Jag beskriver saker och ting hur de verkligen är. Jag är en positiv och trevlig person som accepterar sitt öde men måste ta avstånd från alla. Jag är inte ett offer och beklagar att någon tolkade mina ord på detta sätt. Jag skrev ju att jag gjorde ett fel mot en kvinna och förtjänade straffet. Jag har gjort allt möjligt att rätta mitt fel men samhället godtar inte det. Det är inte mitt val längre. Det är ett val som ni gör även här. Ni letar efter nån avsmak där den inte finns och det är pga av att ni har fördomar.


    Vad satt du för?
  • SabbatMittLiv
    Anonym (skapa) skrev 2018-11-30 22:18:12 följande:
    Sök annan hjälp än sjukvården. Det finns alternativa metoder att använda sig av. Hypnos, havening, tapping mm. Googla så får du fram information. 

    Jag förstår både dig och de som tar avstånd från dig. Du har avtjänat ditt straff, du tyckte det var onödigt hårt, jag tycker det var lågt. Men det är våra personliga åsikter. 
    Sexualförbrytare... För mig går det liksom inte att sjunka lägre. Jag tror många tänker som jag. De som känner dig känner sig säkert även väldigt svikna, hur KAN någon de känner göra något sådant? Det är nog svårt att tänka på. 

    Det går inte att gå tillbaka till hur det var förut, det kan bli svårt att veta hur man ska bete sig, kommer grannar och vänner ta avstånd för att man väljer att fortsätta umgås med en dömd sexualbrottsling? Även om han har avtjänat sitt straff? Osv. 

    Reparera dig själv, kanske byt namn om du är lätt att hitta? Skaffa dig en hobby, du måste inte tala om vad du har gjort för någon, och har du ett annat namn måste de aktivt söka på ditt namn och personnummer för att se att du har bytt namn, och hur många gör det? 
    Detta kräver ju förstås att du flyttar och byter jobb och det kanske du inte är villig till, iaf inte just nu. 
    Jag försökte olika saker. Vissa kostar mycket pengar som jag inte har längre och jag har ingen möjlighet att tjäna för att det bästa jobb jag kan få är städare.

    Jag tycker att straffet var rätt och kanske lite för mjukt men "straffet" efter fängelse är för hårt men jag kan inte påverka det utan bara acceptera som jag har gjort. Jag kämpar med att leva i lung och ro som inte funkar.

    Jag har det svårt att veta hur andra människor ska bete sig. Varje femte person har kriminella attityder som syns inte på raka arm. Jag är övertygad att de som gick ROS har mycket mindre risk att skada någon igen.

    Jag kommer inte att gömma mig bakom en annan personlighet. Jag är jag. Tycker ni att det inte går att lita på mig då så. Däremot finns det aktivister som är redo att uppdatera mina uppgifter. De fortsätter skriva. Nej, jag ska inte leka katt och råtta lek. Jag har flyttat typ 10 gånger och det enda jobb som jag lyckades skaffa kan jag inte förlora åtminstone nu. Jag vill inte leva på gata.
  • Anonym (??)
    SabbatMittLiv skrev 2018-12-01 17:26:44 följande:

    Våldtäkt.


    Jag har också suttit fast på kvinnoanstalt
  • Anonym (??)
    SabbatMittLiv skrev 2018-12-01 18:00:34 följande:

    Vilket brott?


    Misshandel
Svar på tråden Hur är det på anstalten Skogome?