SabbatMittLiv skrev 2018-11-30 19:35:23 följande:
Tänkte bara att lägga till vad jag menar "hur det känns nu".
Regelbundna panikattacker. Har jag tur sover jag 5 timmar i rad. Vården hjälper inte. Pillar gör mig en zombi (slutade efter första gången). Dagliga rutiner: jobb - hem - mataffär - jobb - hem...och inget mer. Inga vänner, bekanta eller någon som jag kan prata med. Undviker kvinnor - jag är rädd för dem. I princip bara en känsla som dominerar är rädslan.
Mitt fall är kanske lite för extremt men inte ovanligt.
Det handlar inte om att samhället inte vill lita på mig utan att det handlar om att samhället avskyr mig och tycker att jag är fortfarande skyldigt och ska vara skyldigt och förtjänar att behandlas som odömd kriminell.
Sök annan hjälp än sjukvården. Det finns alternativa metoder att använda sig av. Hypnos, havening, tapping mm. Googla så får du fram information.
Jag förstår både dig och de som tar avstånd från dig. Du har avtjänat ditt straff, du tyckte det var onödigt hårt, jag tycker det var lågt. Men det är våra personliga åsikter.
Sexualförbrytare... För mig går det liksom inte att sjunka lägre. Jag tror många tänker som jag. De som känner dig känner sig säkert även väldigt svikna, hur KAN någon de känner göra något sådant? Det är nog svårt att tänka på.
Det går inte att gå tillbaka till hur det var förut, det kan bli svårt att veta hur man ska bete sig, kommer grannar och vänner ta avstånd för att man väljer att fortsätta umgås med en dömd sexualbrottsling? Även om han har avtjänat sitt straff? Osv.
Reparera dig själv, kanske byt namn om du är lätt att hitta? Skaffa dig en hobby, du måste inte tala om vad du har gjort för någon, och har du ett annat namn måste de aktivt söka på ditt namn och personnummer för att se att du har bytt namn, och hur många gör det?
Detta kräver ju förstås att du flyttar och byter jobb och det kanske du inte är villig till, iaf inte just nu.