En släkting är dömd till fängelse och kommer hamna på Skogome anstalten i Göteborg (för sexualbrottslingar).
Jag undrar om någon har suttit där eller känner någon som gjort och som kan berätta lite om hur det är att sitta av sitt straff där?
Jaså, gör det inte? Förklara då för mig alla dessa som gått fria från att ha våldtagit personer på skoltoaletter, gruppvåldtäkter (eller nej det är det ju inte eftersom dom hade kösystem), överfallsvåldtäkter (ja där kan det vara svårt med att hitta en gärningsperson). Jisses det är ju bara att googla våldtäkter så hittar du lätt hundra fall med mer eller mindre suspekta historier om varför gärningspersoner har kommit undan.
Jag vet att många våldtäktsmän inte blir dömda, tråkigt nog. Det kanske kan bero på den enorma bevisbörda som krävs för att fälla någon i domstol för sådana brott. Räcker med att läsa en tidning så inser man det.
Någon säger att du tycker synd om dig, det är inte riktigt sant, du vill att andra ska tycka synd om dig för annars hade du inte suttit här och gnällt. För det är exakt vad du gör, gnäller på att du inte kan få ett normalt liv efter ha varit inlåst ett tag, men grina mer din gnällspik. Tror du offren sover bra? Tror du deras mardrömmar försvinner efter ett par år? Nej det gör dom inte.
Det må vara mer humant med dödsstraff, det är lite det som är grejen, såna som du ska inte ha det humant, ni ska påminnas om vad ni gjort resten av era patetiska liv. Offren lider, så varför ska du komma undan?
Tänkte bara att lägga till vad jag menar "hur det känns nu".
Regelbundna panikattacker. Har jag tur sover jag 5 timmar i rad. Vården hjälper inte. Pillar gör mig en zombi (slutade efter första gången). Dagliga rutiner: jobb - hem - mataffär - jobb - hem...och inget mer. Inga vänner, bekanta eller någon som jag kan prata med. Undviker kvinnor - jag är rädd för dem. I princip bara en känsla som dominerar är rädslan.
Mitt fall är kanske lite för extremt men inte ovanligt.
Det handlar inte om att samhället inte vill lita på mig utan att det handlar om att samhället avskyr mig och tycker att jag är fortfarande skyldigt och ska vara skyldigt och förtjänar att behandlas som odömd kriminell.
I mitt fall var allt ord mot ord. Det var inget direkt bevis på något alls.
Hittills är det samma som i verkliga livet. Om offret kanske lider då måste förövare 'lida'. Men bara de som blev dömda och bara vissa. Varför jag och inte någon pedofil eller mördare vems namn, personnummer osv ligger på nätet? Jag vet inte, jag bara accepterar det som det är. Blir det lättare för offret? Jag kan bara hoppas men tror inte att det är så. Vem vinner på det här?
Du har ju VÅLDTAGIT en kvinna, finns inget straff som gör det bättre för ditt offer. Vill inte ta det så långt som att det borde bättre om du sedan dödat henne. Nej moderatorer här på fl jag tycker INTE att han borde dödat henne och uppmanar inte till brott. Säger bara hur illa hans brott i hans ögon verkar vara gentemot hur offret känner. Jag menar inget illa mot ts och tror faktiskt att han let sig och inte gör om det men han kommer ALDRIG NÅGONSIN vara offret i detta.
Det är inte fördomar. Det är åsikter. Våldtäktsmän är vedervärdiga kräk som inte förtjänar att gå fria i samhället. Du är en våldtäktsman, alltså ingår du i den kategorin. Det är inte en fördom, det är fakta.
Jag hittar på löjliga argument, du är så jävla lik mitt ex att jag faktiskt blir full i skratt. Du har aldrig fel, det finns alltid ursäkter till att det blev som det blev, alla andra ska ändra på sig, du säger en sak men menar uppenbart en annan. Det kännetecknar ett manipulativt arsle med klara narcissistiska drag. Så nej, du kommer aldrig erkänna någonting som inte får folk att smeka dig medhårs och gulla med dig.
Jag bodde med den idioten alldeles för länge, men det är klart, enligt dig har jag bara fördomar. Du är ju bara en stackars våldtäktsman som avtjänat ditt straff och nu vill återgå till att vara vem som helst och fy på det elaka samhället som inte accepterar det. Det spelar ingen roll vad du säger eller vad du gör, den skada du har orsakat kommer alltid finnas kvar. Det är inte en fördom, det är fakta!
Jag vet att många våldtäktsmän inte blir dömda, tråkigt nog. Det kanske kan bero på den enorma bevisbörda som krävs för att fälla någon i domstol för sådana brott. Räcker med att läsa en tidning så inser man det.
Någon säger att du tycker synd om dig, det är inte riktigt sant, du vill att andra ska tycka synd om dig för annars hade du inte suttit här och gnällt. För det är exakt vad du gör, gnäller på att du inte kan få ett normalt liv efter ha varit inlåst ett tag, men grina mer din gnällspik. Tror du offren sover bra? Tror du deras mardrömmar försvinner efter ett par år? Nej det gör dom inte.
Det må vara mer humant med dödsstraff, det är lite det som är grejen, såna som du ska inte ha det humant, ni ska påminnas om vad ni gjort resten av era patetiska liv. Offren lider, så varför ska du komma undan?
Tänkte bara att lägga till vad jag menar "hur det känns nu".
Regelbundna panikattacker. Har jag tur sover jag 5 timmar i rad. Vården hjälper inte. Pillar gör mig en zombi (slutade efter första gången). Dagliga rutiner: jobb - hem - mataffär - jobb - hem...och inget mer. Inga vänner, bekanta eller någon som jag kan prata med. Undviker kvinnor - jag är rädd för dem. I princip bara en känsla som dominerar är rädslan.
Mitt fall är kanske lite för extremt men inte ovanligt.
Det handlar inte om att samhället inte vill lita på mig utan att det handlar om att samhället avskyr mig och tycker att jag är fortfarande skyldigt och ska vara skyldigt och förtjänar att behandlas som odömd kriminell.