• Anonym (Noelle)

    De säger att min dotter kanske är utvecklingsstörd...

    Min dotter är sex år. På förskolan har man nämnt att hon ska utredas för eventuell utvecklingsstörning. Jag är så ledsen och kan inte ta det till mig. Jag kan liksom inte tänka mig att hon skulle vara det.
    -Hon är sen med talet. Talar 3-4-ordsmeningar, har R-ljudet, talar ganska rent när hon "härmar". Har ett stort ordförråd. Men hoppar över ord som på, i, bredvid, över o s v. Vänta på mig blir t ex vänta mig. Det tog lång tid innan talet kom igång men nu har det lossnat mycket på sista tiden.
    - Hon kan inte räkna. Hon hoppar över 3, det blir 1 2 4 5 6....
    - Hon kan inte färgerna. Hon vet vad färger heter och kan para ihop lika färger men det blir ofta fel när hon ska säga vilken färg som är vilken. T ex kan röd bli blå.
    - Hon var motoriskt sen men har inga problem alls idag.
    - Hon är väldigt kramig och tycker om att bli buren, sitta i knä, sitta nära o s v.
    - Hon har aldrig haft problem med ögonkontakt.
    - Hon har varit hyperaktiv, ett heltidsjobb att hålla reda på henne...rymningsbenägen. Nu är hon lugnare och kan sitta still och fokusera på ett helt annat sätt.
    - Hon kan trä pärlor på tråd, göra pärlplattor, rita små krumelurer mm. Äter med kniv och gaffel.
    - Hon förstår när man ber henne hämta saker o s v
    - Hon kan redogöra för vad hon ätit, vem hon lekt med, vad hon gjort på förskolan under dagen när jag frågar.
    - Hon har haft stora koncentrationsproblem och i viss mån ännu men bättre.
    - Hon lär sig enkla böcker utantill och namn på figurer, t ex vem som är vem av babblarna och teletubbies.
    - Hon klottrar bara när hon ritar, älskar att måla.
    - Hon kan många sånger vad gäller melodin men orden är inte korrekta.
    - Hon kan hoppa, cykla, simma, studsa, springa, balansera utan problem.
    - Hon har precis börjat ta kontakt med andra barn och vill gärna vara med och leka men hon är inte på rätt åldersnivå ännu, Har en del att ta igen där.
    - Hon klär sig själv, borstar håret, borstar tänder, tvättar sig mm och tar adekvata plagg efter väder, t ex gummistövlar om det regnar, gymnaskor när det är torrt o s v.
    - Hon har aldrig haft problem med sömnen
    - Hon har alltid ätit bra, ätit allt och inte haft problem med att tugga eller så. Äter med kniv och gaffel, tar mat själv. Tidigare tog hon fulla tallriken men nu normal portion. Kladdade mycket när hon var liten men det har hon också slutat med.
    - Kan namnen på alla förskolekompisar och fröknar, släktingar mm.
    - Är alltid strålande glad
    - Är alltid snäll och hjälpsam, snäll mot andra barn.
    - Kan uttrycka om hon är rädd, ledsen, har ont, o s v.
    - Hon känner igen sin bokstav som namnet börjar på. Har svårt att visa åldern med fingrarna.

    Det är hon i stora drag. Som sagt så har hon gått enormt framåt sista månaderna. Jag vet att hon är sen men jag tycker att hon har potential att komma igen...eller är det bara som jag inbillar mig och hoppas?Jag tycker att det är talet som är det största hindret för henne.  Det är svårt att göra utredning för hon blir ju lite blyg för främmande och t ex hos logopeden visar hon inte mycket alls vad hon kan. Och hon blir lätt okoncentrerad i nya miljöer dessutom. Finns det någon som varit med om detta själva, där man misstänkt diagnos men som sedan blivit friad? Där barnet trots allt kommit ikapp? Hon ska gå kvar på förskolan istället för att börja sexårsverksamheten så hon har ett år till på sig att hämta ikapp.

  • Svar på tråden De säger att min dotter kanske är utvecklingsstörd...
  • emmakatta

    Jag jobbar i särskolan och är även involverad i utredningar. Gör ofta den pedagogiska utredningen när elever ev ska skrivas in i särskolan. Dessa elever går dock på gymnasiet så de frågor jag utgår ifrån är inte överförbara på din dotter. Även om de vore det skulle jag inte vilja uttala mig om en diagnos bara beroende på vad jag läst. Det jag KAN säga är att jag tror att det är jättebra att din dotter utreds. Är det så att hon har en utvecklingsstörning är det bra att veta det så snart som möjligt så hon får rätt typ av stöd. Men vad jag undrar är vad din bild av utvecklingsstörda är? Berätta om den så ska jag förklara hur verkligheten ser ut för mina ungdomar

  • Anonym (Mia)

    Du verkar ha en härlig liten tjej, och det är hon även om hon får en diagnos. En lätt utvecklingsstörning är inte hela världen. Min dotter går ettan och utreddes förra våren, har lätt utvecklingsstörning men än så länge bedömer vi att hon mår bäst i vanlig skola. Särskolan i vår kommun är jättebra, men de är så få barn i lågstadieklassen för grundsärskolan (bara fem elever 1-3) så hon får vara kvar på skolan hon och syskonen går på. Vi byter skola när det känns att hon inte har kompisar och trivs på skolan.

    Har det gjorts någon medicinsk undersökning till varför hon är sen? Finns många orsaker till sen utveckling, autism är en av många. Men sedan så verkar det hittas fler och fler som förut man inte riktigt visste orsaken som nu visas bero på mindre kromosomavvikelser. Det kan man ärva av en helt frisk förälder eller så blir det delningsfel när ägget delas i början.

    Tänk att vårt DNA består av 23 par strumpor. Downs syndrome är då 21 strumpparet inte är ett par, utan tre stycken. Massor av andra mindre kromosomavvikelser kan det ha lossnat en maska i mitten på högra strumpa nr 2. Eller så sitter lite av vänster strumpa tre fast på vänster strumpa fem. Kan bli hur tokigt som helst, och en del småfel med en maska borta  påverkar inte oss människor alls, andra påverkar mycket.

  • Anonym (Noelle)
    emmakatta skrev 2014-05-08 13:06:09 följande:
    Jag jobbar i särskolan och är även involverad i utredningar. Gör ofta den pedagogiska utredningen när elever ev ska skrivas in i särskolan. Dessa elever går dock på gymnasiet så de frågor jag utgår ifrån är inte överförbara på din dotter. Även om de vore det skulle jag inte vilja uttala mig om en diagnos bara beroende på vad jag läst. Det jag KAN säga är att jag tror att det är jättebra att din dotter utreds. Är det så att hon har en utvecklingsstörning är det bra att veta det så snart som möjligt så hon får rätt typ av stöd. Men vad jag undrar är vad din bild av utvecklingsstörda är? Berätta om den så ska jag förklara hur verkligheten ser ut för mina ungdomar

    Svår fråga...min bild av utvecklingsstörning är att man har ett större handikapp än jag tycker att hon har, jag vet så klart att det finns olika grader. Jag tänker mig henne som att hon är sen med en del saker men kommer att komma ifatt. Förr eller senare. Snart. Det jag tycker är jobbigt är att det låter så slutgiltigt. Diagnosen utvecklingsförsening låter bättre, då är hon sen men kan komma ikapp. ADHD eller autism/Asperger låter också lindrigare på något sätt. Utvecklingsstörning låter så "kört", då är det som det är och blir inte bättre. Ungefär. Det finns inget hopp om att hon någonsin kommer att komma ikapp sina jämnåriga. Jag vet att man kan ha ett gott liv även om utvecklingsstörd. Och självklart är hon samma underbara tjej oavsett vad de sätter för stämpel på henne.

    Särskolan har ju tyvärr så negativ "klang" hos eleverna i vanliga klasserna. Jag vill inte att andra barn ska undvika henne för att hon går i särskolan, tycka att det är något fel på henne o s v. Barn är ju inte alltid så snälla...

    Hon vill så gärna vara med och leka och är väldigt social och tycker om andra barn. Det skulle kännas hemskt om ingen skulle vilja vara med henne.

    Du får gärna berätta hur det ser ut för de utvecklingsstörda du jobbar med!
  • Anonym (Noelle)
    Anonym (Mia) skrev 2014-05-08 13:34:04 följande:
    Du verkar ha en härlig liten tjej, och det är hon även om hon får en diagnos. En lätt utvecklingsstörning är inte hela världen. Min dotter går ettan och utreddes förra våren, har lätt utvecklingsstörning men än så länge bedömer vi att hon mår bäst i vanlig skola. Särskolan i vår kommun är jättebra, men de är så få barn i lågstadieklassen för grundsärskolan (bara fem elever 1-3) så hon får vara kvar på skolan hon och syskonen går på. Vi byter skola när det känns att hon inte har kompisar och trivs på skolan.

    Har det gjorts någon medicinsk undersökning till varför hon är sen? Finns många orsaker till sen utveckling, autism är en av många. Men sedan så verkar det hittas fler och fler som förut man inte riktigt visste orsaken som nu visas bero på mindre kromosomavvikelser. Det kan man ärva av en helt frisk förälder eller så blir det delningsfel när ägget delas i början.

    Tänk att vårt DNA består av 23 par strumpor. Downs syndrome är då 21 strumpparet inte är ett par, utan tre stycken. Massor av andra mindre kromosomavvikelser kan det ha lossnat en maska i mitten på högra strumpa nr 2. Eller så sitter lite av vänster strumpa tre fast på vänster strumpa fem. Kan bli hur tokigt som helst, och en del småfel med en maska borta  påverkar inte oss människor alls, andra påverkar mycket.
    Vad har din dotter för stöd i vanlig klass? Skiljer hon sig mycket från de andra jämnåriga barnen i utvecklingen? När märkte ni att hon hade svårigheter och har det blivit bättre? Vad har hon för svårigheter idag?

    Nej ingen medicinsk undersökning. Bara kartläggning av specialpedagog på förskolan för ett år sedan och de vanliga BVC-besöken. Har gått hos logoped men mycket sporadiskt. Ska utredas av psykolog.

    Autism tycker jag inte riktigt det känns som, jag är absolut ingen expert men av det jag läst mig till tycker jag att det inte är så mycket som passar. Hon har aldrig haft problem med blickkontakt, är social och tycker om andra människor, väldigt kramig och vill sitta nära. Hon har inga särintressen, aldrig suttit och "radat upp bilar" t ex. Inga speciella krav vad gäller maten, hon äter allt och mycket. Hon skrattar och verkar förstå när man skojar med henne, är nyfiken och orädd.

    Det syns ingenting avvikande alls i hennes utseende.

    ADHD har vi alltid haft funderingar kring då hon varit hyperaktiv och haft mycket svårt med koncentrationen. Har även läst att barn med ADHD ofta är sena med talet. Vi har tänkt att hon har så svårt att sitta still och koncentrera sig och fokusera att det har varit omöjligt att lära sig pussla, måla et c. Men då borde hon väl inte vara så sen med andra saker som att stapla klossar, rita gubbar, bygga legofigurer, få ihop ett pussel?

    Hon har haft dålig hörsel också, vi har inte noterat några öroninflammationer men hon har ofta vätska bakom trumhinnorna och får rör inopererade med jämna mellanrum. I dagsläget tycker jag att hon hör bra. Trodde först att det var det som låg bakom talförseningen. Och det hade säkert en viss påverkan...

    Hon kan även peka ut de flesta kroppsdelarna, som huvud, ansiktets delar, axlar, ben, fötter o s v. Knän har hon dock svårt att få in...
    Hon kan rita en gubbe eller ett hus om man är med men är inte så intresserad, hon vill mest bara klottra och måla med färg.
    Duka bordet gör hon rätt. Men hon tar inte fram rätt antal bestick o s v om man säger att hon ska ta fram fem tallrikar t ex.

    Har ofta gjort saker på egen hand, hon tittar mycket noga när någon gör något och provar sedan själv. Hon skalar morötter och äpplen med skalare, hon vet precis hur mobiltelefonen/ipaden funkar och den kan hon koncentrera sig på riktigt långa stunder. Hon tycker om att titta på film, då sitter hon still länge. Staplar stolar för att nå upp. Kan liksom tänka "framåt", vad behöver jag för att nå dit, hur ska jag få vattnet att inte rinna ut i badkaret (tar då något och täpper till hålet med) o s v.

    Toabesök sköter hon själv, funkar klockrent och är torr på nätterna.
  • emmakatta

    Mina elever tar körkort, flyttar hemifrån, går på konserter och jobbar på extrajobb. De plöjer tjocka böcker som exempelvis Twilight och åker till Ullared för sommarjobbspengar. Skulle du träffa dem skulle du inte kunna avgöra att vissa av dem ens har en utvecklingsstörning, det är ibland mer subtila saker än vad man först ser. Sen har särskolan en negativ klang bland andra ungdomar, våra elever skulle helst döpa om hela konceptet. Det de kan behöva mer hjälp än andra elever (förutom skolarbete) kan vara som följande. Jag som lärare märker att det snackas om en biofilm, match eller dylikt. Då behöver jag oftast (till eleverna lär sig detta själva) puscha på dem att de faktiskt kan gå och se denna. Tillsammans kollar vi på biljetter, hur bokar man? Vad ska man göra innan och hur kommer man hem? Här är det viktigt att förbereda och hjälpa till med strategier. Är de ett gäng som vill gå kanske någon av oss kan hänga på första gången för att öka tryggheten, sen kan de själva. Nu säger jag inte att din dotter har en utvecklingsstörning, det kan vara så att hon bara är sen. Men en utvecklingsstörningsdiagnos är inte alla slutgiltig, vi har de som vi gjort ny utredning på och som bedömts som ej utvecklingsstörda och därför skrivits ut ur särskolan (skriver från mobilen, därav den kompakta texten)

  • Anonym (Noelle)
    emmakatta skrev 2014-05-08 14:24:44 följande:
    Mina elever tar körkort, flyttar hemifrån, går på konserter och jobbar på extrajobb. De plöjer tjocka böcker som exempelvis Twilight och åker till Ullared för sommarjobbspengar. Skulle du träffa dem skulle du inte kunna avgöra att vissa av dem ens har en utvecklingsstörning, det är ibland mer subtila saker än vad man först ser. Sen har särskolan en negativ klang bland andra ungdomar, våra elever skulle helst döpa om hela konceptet. Det de kan behöva mer hjälp än andra elever (förutom skolarbete) kan vara som följande. Jag som lärare märker att det snackas om en biofilm, match eller dylikt. Då behöver jag oftast (till eleverna lär sig detta själva) puscha på dem att de faktiskt kan gå och se denna. Tillsammans kollar vi på biljetter, hur bokar man? Vad ska man göra innan och hur kommer man hem? Här är det viktigt att förbereda och hjälpa till med strategier. Är de ett gäng som vill gå kanske någon av oss kan hänga på första gången för att öka tryggheten, sen kan de själva. Nu säger jag inte att din dotter har en utvecklingsstörning, det kan vara så att hon bara är sen. Men en utvecklingsstörningsdiagnos är inte alla slutgiltig, vi har de som vi gjort ny utredning på och som bedömts som ej utvecklingsstörda och därför skrivits ut ur särskolan (skriver från mobilen, därav den kompakta texten)

    Tack för en jättefin beskrivning! Jag håller med om att särskolan skulle behöva byta namn. Nu används det som skällsord bland de andra barnen "är du sär?" kan de säga. Likaväl som "du är CP".
  • Anonym (.)

    Tyvärr skulle det knappast hjälpa att byta namn, det nya namnet skulle också bli ett nedsättande begrepp efter ett kort tag.

  • Anonym (Mia)

    Ja min dotter går i vanlig klass, har extra personal i all skoltid (utom musik och gympa). Hon har en kromosomavvikelse som gör att ansiktet är lite speciellt, så det syns så att säga på henne, men hon är söt och omtyckt. Mycket för att hon genuint tycker om människor och det lyser igenom så många tycker om att vara med henne för de blir omtyckta. Ganska så härlig egenskap.
    Men hon skiljer sig väldigt mycket i logisk förmåga, absolut, och skillnaden kommer bara öka. När den är för stor kommer hon få byta till grundsärskola och då har förhoppningsvis klassen fyllts på av fler barn från kommunen som blivit diagnosticerade. Just första åren i skolan upptäcks ofta de med lätt utvecklingsstörning, märks inte alltid så tydligt i förskolan.

  • PrinsessanLeia

    Om din dotter har en utvecklingsstörning eller inte kan jag inte uttala mig om men jag tror det är vra med en utredning innan jon börjar ettan så att hon kan få det stöd hon behöver innan den egentliga skolan börjar.

  • Anonym (annan mamma)

    Tycker att du verkar ha en duktig dotter..Hjärta.och det kan ju vara så att det rör sig om en utvecklingsförsening.

    Men oavsett, så är det väl bra om det kollas upp, så att hon kan få den hjälp och stöd hon behöver?

    intressant tråd, följer.

  • Anonym (Mia)

    Förresten, bara om du inte vet men barn kan vara inskrivna i särskolan men gå integrerat i vanlig grundskoleklass. Inget annat barn i klassen behöver veta att hon är inskriven i särskola.

  • Anonym (tina)
    Anonym (Noelle) skrev 2014-05-08 02:24:22 följande:
    Min dotter är sex år. På förskolan har man nämnt att hon ska utredas för eventuell utvecklingsstörning. Jag är så ledsen och kan inte ta det till mig. Jag kan liksom inte tänka mig att hon skulle vara det.
    -Hon är sen med talet. Talar 3-4-ordsmeningar, har R-ljudet, talar ganska rent när hon "härmar". Har ett stort ordförråd. Men hoppar över ord som på, i, bredvid, över o s v. Vänta på mig blir t ex vänta mig. Det tog lång tid innan talet kom igång men nu har det lossnat mycket på sista tiden.
    - Hon kan inte räkna. Hon hoppar över 3, det blir 1 2 4 5 6....
    - Hon kan inte färgerna. Hon vet vad färger heter och kan para ihop lika färger men det blir ofta fel när hon ska säga vilken färg som är vilken. T ex kan röd bli blå.
    - Hon var motoriskt sen men har inga problem alls idag.
    - Hon är väldigt kramig och tycker om att bli buren, sitta i knä, sitta nära o s v.
    - Hon har aldrig haft problem med ögonkontakt.
    - Hon har varit hyperaktiv, ett heltidsjobb att hålla reda på henne...rymningsbenägen. Nu är hon lugnare och kan sitta still och fokusera på ett helt annat sätt.
    - Hon kan trä pärlor på tråd, göra pärlplattor, rita små krumelurer mm. Äter med kniv och gaffel.
    - Hon förstår när man ber henne hämta saker o s v
    - Hon kan redogöra för vad hon ätit, vem hon lekt med, vad hon gjort på förskolan under dagen när jag frågar.
    - Hon har haft stora koncentrationsproblem och i viss mån ännu men bättre.
    - Hon lär sig enkla böcker utantill och namn på figurer, t ex vem som är vem av babblarna och teletubbies.
    - Hon klottrar bara när hon ritar, älskar att måla.
    - Hon kan många sånger vad gäller melodin men orden är inte korrekta.
    - Hon kan hoppa, cykla, simma, studsa, springa, balansera utan problem.
    - Hon har precis börjat ta kontakt med andra barn och vill gärna vara med och leka men hon är inte på rätt åldersnivå ännu, Har en del att ta igen där.
    - Hon klär sig själv, borstar håret, borstar tänder, tvättar sig mm och tar adekvata plagg efter väder, t ex gummistövlar om det regnar, gymnaskor när det är torrt o s v.
    - Hon har aldrig haft problem med sömnen
    - Hon har alltid ätit bra, ätit allt och inte haft problem med att tugga eller så. Äter med kniv och gaffel, tar mat själv. Tidigare tog hon fulla tallriken men nu normal portion. Kladdade mycket när hon var liten men det har hon också slutat med.
    - Kan namnen på alla förskolekompisar och fröknar, släktingar mm.
    - Är alltid strålande glad
    - Är alltid snäll och hjälpsam, snäll mot andra barn.
    - Kan uttrycka om hon är rädd, ledsen, har ont, o s v.
    - Hon känner igen sin bokstav som namnet börjar på. Har svårt att visa åldern med fingrarna.

    Det är hon i stora drag. Som sagt så har hon gått enormt framåt sista månaderna. Jag vet att hon är sen men jag tycker att hon har potential att komma igen...eller är det bara som jag inbillar mig och hoppas?Jag tycker att det är talet som är det största hindret för henne.  Det är svårt att göra utredning för hon blir ju lite blyg för främmande och t ex hos logopeden visar hon inte mycket alls vad hon kan. Och hon blir lätt okoncentrerad i nya miljöer dessutom. Finns det någon som varit med om detta själva, där man misstänkt diagnos men som sedan blivit friad? Där barnet trots allt kommit ikapp? Hon ska gå kvar på förskolan istället för att börja sexårsverksamheten så hon har ett år till på sig att hämta ikapp.
    Hej TS!

    Jag har inte läst alla trådar så detta har kanske redan tagits upp MEN i ditt inlägg skriver du att förskolan nämnt att din dotter ska utredas. Det är inget de kan göra utan föräldrarnas tillstånd. Om du/ni känner så osäkra i frågan just nu skulle jag nog tycka att ni väntar med en sådan utredning och låter henne börja sexårsverksamheten el första klass först för att se hur det går och ha tät kontakt där med lärarna. Funkar det inte bra för henne där att hon inte hänger med eller så så kan ni ju starta en utredning då.  så har hon ju ialla fall fått en chans utan att bli stämplad först.
  • Mumin80
    Anonym (tina) skrev 2014-05-14 21:56:44 följande:
    Hej TS!

    Jag har inte läst alla trådar så detta har kanske redan tagits upp MEN i ditt inlägg skriver du att förskolan nämnt att din dotter ska utredas. Det är inget de kan göra utan föräldrarnas tillstånd. Om du/ni känner så osäkra i frågan just nu skulle jag nog tycka att ni väntar med en sådan utredning och låter henne börja sexårsverksamheten el första klass först för att se hur det går och ha tät kontakt där med lärarna. Funkar det inte bra för henne där att hon inte hänger med eller så så kan ni ju starta en utredning då.  så har hon ju ialla fall fått en chans utan att bli stämplad först.
    Det här resonemanget håller jag faktiskt inte alls med om. 

    För att jämföra: 
    "Hmm, jag tror inte att min dotter lärt sig simma än. Men jag kastar väl ut henne i vattnet, så får vi se om hon fixar det eller om hon drunknar, vi står ju bredvid så vi hinner väl rädda henne om det behövs..."

    Det är ingen som säger "oj, ditt barn verkar få lite anfall nu och då, men utred nu bara inte för epilepsi, tänk om hen blir stämplad!". Eller "Oj, ditt barn verkar blind som en fladdermus, men kolla absolut inte synen, tänk om dom säger att ditt barn behöver glasögon och hen blir mobbad sen!"

    Utvecklingsstörning, utvecklingsförsening, autism, adhd m.fl. är MEDFÖDDA funktionsnedsättningar. Antingen finns dom där eller så finns dom inte. Dom försvinner inte för att man stoppar huvudet i sanden som en struts. Allt som händer då är att man får svårt att andas...

    Det bästa man kan göra för sina barn är att se till att de får hjälp tidigt, innan alltför höga krav och ständiga misslyckanden förvärrat svårigheterna. En utredning är ett bra sätt att ta reda på vad barnet egentligen behöver hjälp med, och säkerställa att barnet får rätt stöd. Samma sak med en eventuell diagnos. Och genom att rätt hjälp sätts in så tidigt som möjligt, så maximeras också chanserna för barnet att faktiskt lyckas, utifrån sina förutsättningar. Framgång föder framgång, och är det bästa receptet för alla sorters utveckling. 

    Och det är oftast en sorg, att få beskedet att ens barn inte är som alla andra. Även när diagnosen inte är någon större överraskning. Inte för att man älskar sitt barn mindre, utan för att det inte blev riktigt som man hade tänkt sig. Och naturligtvis finns det en oro, andra barn ska ta sig över Kebnekajse för att växa och utvecklas, min lilla tjej måste klättra över Mount Everest tre gånger om. Men som sagt, desto tidigare besked, desto tidigare kan vi börja träna på att klättra, kanske skaffa lite bättre utrustning, planera expeditionerna lite noggrannare, fixa lite fler som hjälper till, och kanske leta efter några genvägar och linbanor. Så kommer vi nog också fram någon dag, fast vi inte riktigt vet var vi hamnar än. 

    /Mamma till en fyraåring med autism, en än så länge outredd utvecklingsnivå och antagligen också adhd. 
  • Anonym (tina)
    Mumin80 skrev 2014-05-15 09:39:50 följande:
    Det här resonemanget håller jag faktiskt inte alls med om. 

    För att jämföra: 
    "Hmm, jag tror inte att min dotter lärt sig simma än. Men jag kastar väl ut henne i vattnet, så får vi se om hon fixar det eller om hon drunknar, vi står ju bredvid så vi hinner väl rädda henne om det behövs..."

    Det är ingen som säger "oj, ditt barn verkar få lite anfall nu och då, men utred nu bara inte för epilepsi, tänk om hen blir stämplad!". Eller "Oj, ditt barn verkar blind som en fladdermus, men kolla absolut inte synen, tänk om dom säger att ditt barn behöver glasögon och hen blir mobbad sen!"

    Utvecklingsstörning, utvecklingsförsening, autism, adhd m.fl. är MEDFÖDDA funktionsnedsättningar. Antingen finns dom där eller så finns dom inte. Dom försvinner inte för att man stoppar huvudet i sanden som en struts. Allt som händer då är att man får svårt att andas...

    Det bästa man kan göra för sina barn är att se till att de får hjälp tidigt, innan alltför höga krav och ständiga misslyckanden förvärrat svårigheterna. En utredning är ett bra sätt att ta reda på vad barnet egentligen behöver hjälp med, och säkerställa att barnet får rätt stöd. Samma sak med en eventuell diagnos. Och genom att rätt hjälp sätts in så tidigt som möjligt, så maximeras också chanserna för barnet att faktiskt lyckas, utifrån sina förutsättningar. Framgång föder framgång, och är det bästa receptet för alla sorters utveckling. 

    Och det är oftast en sorg, att få beskedet att ens barn inte är som alla andra. Även när diagnosen inte är någon större överraskning. Inte för att man älskar sitt barn mindre, utan för att det inte blev riktigt som man hade tänkt sig. Och naturligtvis finns det en oro, andra barn ska ta sig över Kebnekajse för att växa och utvecklas, min lilla tjej måste klättra över Mount Everest tre gånger om. Men som sagt, desto tidigare besked, desto tidigare kan vi börja träna på att klättra, kanske skaffa lite bättre utrustning, planera expeditionerna lite noggrannare, fixa lite fler som hjälper till, och kanske leta efter några genvägar och linbanor. Så kommer vi nog också fram någon dag, fast vi inte riktigt vet var vi hamnar än. 

    /Mamma till en fyraåring med autism, en än så länge outredd utvecklingsnivå och antagligen också adhd. 
    Det är ju tråkigt att ditt barn har autism och och ev adhd men faktum kvarstår  att föräldrar måste ge sitt tillstånd till dylika utredningar och på TS lät det inte som om förskolan frågat dem utan tänkte utreda flickan ändå. Och NEJ som TS beskriver sin flicka behöver det inte alls vara tecken på utvecklingsstörning, autism eller liknande MEN det kan vara det. Om barnet mår bra och inte är mobbat eller utanför så kan de avvakta om de inte är mogna för utredning just nu. Att ett barn i den åldern hoppar över en siffra när de räknar eller har svårt att lägga fram rätt antal saker ska heller inte automatiskt tolkas som ett tecken på utvecklingsstörning, hos en del barn ramlar inte "polletten" ner förrän framåt slutet av lågstadiet. Att inte kunna skilja på rött och blått kan vara färgblindhet eller nedsatt förmåga att skilja vissa färgskalor åt men har inget att göra med att inte förstå färgerna. Jag har via mitt jobb följt två tragiska fall där barn fått "diagnoser" i tidig förskoleålder men där det sedan visat sig bara röra sig om allmän sen utveckling där barnen senare kom i kapp. Men då var dom redan "stämplade" av omgivningen och framförallt av skolpersonal, allt dom sedan gjorde feltolkades - oerhört tragiskt. TS barn är inte på den nivån i en ev utvecklingsstörning att en utredningen inte kan vänta ett år till. Jag hoppas att ditt barn och du fått bra hjälp och stöd. 
  • Anonym (fsk-lärare)

    Jag jobbar på 5-6 årsavdelning på en förskola och har ju jobbat några år och kan säga att jag känner igen det du skriver.

    Vissa barn sticker ut ur mängden. De allra flesta 5-6 åringarna kan ex räkna till 10, skriva sitt namn, har fattat det här med kompisar och det "sociala spelet" osv.

    I fall där barn har samma svårigheter som din dotter behöver det inte röra sig om en diagnos utan om en utvecklingsförsening där vissa bitar behöver jobbas med för att barnet ska kunna komma ikapp jämnåriga.

    Det allra viktigaste, känner jag, är att rätt stöd sätts in så fort det bara går för barnets skull. Glöm allt det här med stämplar. Jag har gott förtroende och tror att lärare är så pass professionella att de vet hur de ska agera utan några "stämplar". Jag kan också känna att det är viktigt att lyssna på pedagogerna och tänka att det säger det här för ditt barns skull och inte för att vara elaka. De ser nånting och skulle inte påtala det om det inte fanns en fundering där.

    Sen kan inte förskolan göra en utredning utan det måste ske genom er föräldrar.

    En tanke kan ju vara att gå och prata med BUP och fråga om hur de ser på det hela.

    Jag tycker i alla fall att jag läser att ditt barn är i behov av en närvarande pedagog och mycket stöd i vissa bitar. Kanske en resurs som spenderar mycket tid med din dotter och stöder henne i de bitar hon behöver.

  • Mumin80
    Anonym (tina) skrev 2014-05-15 18:38:27 följande:
    Det är ju tråkigt att ditt barn har autism och och ev adhd men faktum kvarstår  att föräldrar måste ge sitt tillstånd till dylika utredningar och på TS lät det inte som om förskolan frågat dem utan tänkte utreda flickan ändå. Och NEJ som TS beskriver sin flicka behöver det inte alls vara tecken på utvecklingsstörning, autism eller liknande MEN det kan vara det. Om barnet mår bra och inte är mobbat eller utanför så kan de avvakta om de inte är mogna för utredning just nu. Att ett barn i den åldern hoppar över en siffra när de räknar eller har svårt att lägga fram rätt antal saker ska heller inte automatiskt tolkas som ett tecken på utvecklingsstörning, hos en del barn ramlar inte "polletten" ner förrän framåt slutet av lågstadiet. Att inte kunna skilja på rött och blått kan vara färgblindhet eller nedsatt förmåga att skilja vissa färgskalor åt men har inget att göra med att inte förstå färgerna. Jag har via mitt jobb följt två tragiska fall där barn fått "diagnoser" i tidig förskoleålder men där det sedan visat sig bara röra sig om allmän sen utveckling där barnen senare kom i kapp. Men då var dom redan "stämplade" av omgivningen och framförallt av skolpersonal, allt dom sedan gjorde feltolkades - oerhört tragiskt. TS barn är inte på den nivån i en ev utvecklingsstörning att en utredningen inte kan vänta ett år till. Jag hoppas att ditt barn och du fått bra hjälp och stöd. 
    Vår dotter får jättebra stöd och går helt integrerat i en vanlig förskola än så länge, med stöd av heltidsresurs, engagerad personal och klok rektor så funkar det jättebra och dottern är en både populär och uppskattad kamrat i gruppen. 

    Min spontana tolkning (där TS trådstart, eller kanske förskolans kommunikation med TS, var lite otydligt) är att förskolan har föreslagit att det kanske kunde vara lämpligt med en utredning. Självklart kan ett barn aldrig utredas utan föräldrarnas medgivande och medverkan. Så jag menade mitt inlägg som en åsikt riktad till en förälder som funderar på om den ska kontakta t.ex. bup för utreding eller ej, inte alls som en inlaga i en debatt om huruvida förskolan kan utreda på egen hand (för det kan dom självklart INTE)  

    Men jag tycker också att det är viktigt att skilja på utredning och diagnos. För naturligtvis finns det alltid en orsak till att man inleder en utredning, men det är absolut inte så att en utredning alltid leder till en diagnos. Så även om man anser att barn stämplas av en diagnos (vilket jag inte håller med om), så kan man ju fortfarande utreda barnet...

    Åtminstone vår dotters utredning var mycket bred, och inkluderade t.ex. hörseltest, logopedbesök och läkarundersökning, inte bara psykolog och socionom Så det är inte så att man behöver vara orolig för att t.ex. dålig hörsel ska "missas" i en utredning. Utredningen inkluderade även frågeställningarna utvecklingsstörning/försening och adhd, men dottern medverkade inte tillräckligt för att de testerna skulle kunna genomföras (så autismen var ju inte en speciellt överraskande diagnos ). 

    Sen behöver ju utredning inte bara göras på bup. När det gäller vår dotter så tog förskolan hjälp av specialpedagog redan innan utredningen inleddes, för att få hjälp med hur de på förskolan ska jobba med barngruppen som helhet (men där vår dotter naturligtvis var i lite extra fokus eftersom det att hon inte "funkade" störde resten av gruppen också). Och specialpedagogen har också varit inkopplad senare. Men att koppla in specialpedagogen på förskolan är ju också ett sätt att göra en liten "förundersökning". D.v.s. beror barnets svårigheter t.ex. på fel bemötande på förskolan, försvinner problemen om förskolan ändrar sitt arbetssätt? Alternativt kanske specialpedagogen också kan se om det är nåt förskolepersonalen "inbillar sig" eller om den personens något större erfarenhet och kompetens också säger att det finns någon större svårighet hos barnet. 

    När det gäller ditt exempel med barn som "stämplas" så vet jag naturligtvis inte omständigheterna. Däremot så låter det ju främst som ett misslyckande från skolpersonal och övrig omgivning, att låta diagnoserna bli en stämpel och att barnen behandlades på fel sätt. För egentligen, rätt bemötande av barn med diagnoser är ofta också ett väldigt bra sätt att bemöta och stötta barn utan diagnoser

    Så om ett barn tar skada av att ha diagnosticerats med ett neuropsykiatriskt eller utvecklingsmässigt funktionshinder som barnet egentligen inte har, så är det omvärldens bemötande av funktionshindrade barn som är problemet, inte diagnosen i sig. För då behandlas antagligen även barnen som är korrekt diagnosticerade på fel sätt! 
  • Anonym (Mia)

    Jag känner också ett barn där förskolepersonallen larmade, stora larmklockan, att något var allvarligt fel. Så det skulle börjas utredning och föräldrarna förstod inte riktigt varför. I väntan på det så tillbringade områdets specialpedagog tre dagar på förskolan, kollade extra på denna tjej, och kallade sedan till möte. Hon såg ingenting alls konstigt, ja kanske liiiite sen. Familjen bytte efter detta förskola, fanns som inget val då förskollärarna inte kunde ta till sig specialpedagogens synpunkter. Tjejjen klarar skolan ganska bra, hon klarade alla krav i trean men hade fått kämpa ganska hårt och klassen var stor och stökig, så de valde att hon fick gå om trean, för hennes skull, inte för att hon var tvungen. Ett år extra och hon fick även hamna i en ganska liten lugn klass. Det gå bra för henne, går femman nu, nog är hon lite senare men absolut ingen utvecklingsstörning.

  • Anonym (ex-lärare)
    Anonym (Noelle) skrev 2014-05-08 14:04:53 följande:

    .

    Särskolan har ju tyvärr så negativ "klang" hos eleverna i vanliga klasserna. Jag vill inte att andra barn ska undvika henne för att hon går i särskolan, tycka att det är något fel på henne o s v. Barn är ju inte alltid så snälla...

    Hon vill så gärna vara med och leka och är väldigt social och tycker om andra barn. Det skulle kännas hemskt om ingen skulle vilja vara med henne.
    Hej,
    jag vet inte hur det går för er, men jag vill bara säga att OM din dotter bedöms ha en utvecklingsstörning, är det antagligen något positivt för henne att hamna i särskolan. I en "vanlig" klass är det större risk att hon kommer att uppfattas som avvikande, och kanske uppleva sig själv dum, som inte hänger med på vad de andra gör i samma hastighet. Och hon kommer ju inte att vara det enda barnet på särskolan, så jag tror inte att du behöver vara orolig för att ingen kommer att vilja vara med henne.

    På särskolan finns barn med olika typer av svårigheter, och kompetens hos personalen att ta hand om det, och en större acceptans för att alla inte passar in i mallen. Jag har själv jobbat en del på gymnasiesärskolan (är dock inte en av de kompetenta specialpedagogerna) och mötte där i samma grupp barn på väldigt olika nivåer, allt från högintelligenta ungdomar med inlärningssvårigheter p g a annan problematik (som asperger), till ungdomar som verkade helt "normala" men var som sexåringar intellektuellt, till ungdomar med downs syndrom, och det fina var att alla var accepterade och omtyckta och hade vänner där, så jag tror att socialt hade många av dem det bättre där än de skulle ha haft i andra sammanhang.

    Håller tummarna för att allt går bra för henne i alla fall, med eller utan diagnos!
Svar på tråden De säger att min dotter kanske är utvecklingsstörd...