Har du gjort medicinsk abort? Hur var det för dig?

Jag gjorde ett försök till medicinsk abort, behandlingen fungerade inte, utan jag insåg två veckor senare att jag fortfarande var gravid. Fick göra en skrapning efter ytterligare två veckor (vilket sög, då denna abort var psykiskt påfrestande).

Jag skulle aldrig försöka mig på en medicinsk igen.

Belle blödde du nånting? Vet du när man kan göra gravtest?

Min hjärna e ju fucked up. När jag håller handen på magen då lever ju mina tarmar loppan så jag känner en bebis vända sig där inne. Jag känner de utanpå magen.

jag va bara i v 6 så de är ju ingen bebis där. Bara psykiskt

Jag gjorde MA på sjukhus och det var bra pga att jag mådde så illa. Fick nån tablett mot illamåendet uppstoppad där bak, vilket kändes lite förnedrande men iofs tyckte jag att hela situationen var mindre kul för att uttrycka mig milt.
Minns inte att jag såg några särskilda klumpar åka ut - var rädd för att se nåt fosterliknande men det gjorde jag inte. 
Blödde i 1-2 veckor, som en utdragen mens. 

Inget jag vill göra om men det är inte främst för att det var fysiskt påfrestande utan av andra skäl. 
Personalen på sjukhuset var professionell.

Skiten???? Det är ett liv! Ett barn ska bli till? Och du säger skiten? Ursäkta men hallå!

Jag har äntligen slutat blöda nu. Det tog nästan tre veckor. Jag mår så dåligt över valet vi gjorde och jag ångrar mig djupt. Vi har alla förutsättningar att ta hand om ett till barn (vi har två sedan tidigare) och jag blir så förbannad när jag tänker på att sambons ord fick mig helt ur balans och att jag inte ens kunde säga emot. Det lilla livet hade varit så välkommet för mig men inte sambon. Han ville absolut INTE ha några fler barn. Det värsta är ändå att han tyckte att det var mitt fel att jag blivit gravid. Han kände sig lurad sa han...
Han har inte en enda gång frågat hur jag mår efter aborten. Jag har försökt prata lite om det men får noll gensvar. "Nu är det ju ur världen" får jag till svar. Så fan heller. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur fel jag har gjort. Kan man söka psykologhjälp för en sån här sak? Jag behöver någon att prata med.  

Älskade lilla barn som jag aldrig får träffa - förlåt.

Nej, "barnet" skulle inte bli till i mitt fall - "barnet" var en klump celler - i det här fallet riktigt oönskade celler som jag gjort allt i min makt för att undvika.

För mej var det skit, inget mer - om du inte håller med så är det upp till dej, men skippa dina moralpredikningar; vissa anser att barn är skit - andra älskar dem, åter andra mår dåligt över sina aborter och önskar att de sluppit göra dem. 

Varesej du eller jag är direkt hjälpsamma där - någon som inte ville göra abort kommer bli upprörd över att jag kallar foster "skit" - och de kommer bli upprörda av ditt ordval, då de själva avbrutit en graviditet som var ett barn som "skulle bli till". Så du ska inte inbilla dej att du är bättre än jag eller har någon sorts moralisk immunitet på något sätt - men det kanske du begrep själv? 

TS - ledsen att höra att du var en av de som egentligen ville behålla. Ja, du kan helt klart få samtalsstöd för det här, jag skulle tillochmed rekommendera det om du känner så.

Som att gå igenom kraftig mens. Man har värkar som när man ska föda barn, fast mycket mildare förstås.

Mådde illa och fick smärtstillande, men det gick fysiskt bra och kroppen återställde sig snabbt.

Jag gjorde en medicinsk abort igår. Tänkte dela med mig lite av hur det gick för mig.

Första tabletten tog jag på sjukhuset i torsdags. Först träffa jag en sjuksköterska som tog stick i fingret och så fick jag lämna klamydia test. hon pratade inte med mig utan sa bara åt mig att göra si eller så. Sen 1, 2, 3 så sa hon till mig att följa med. Hon släpper in mig i ett annat rum och säker läkaren kommer snart. Jaha? En man kommer in som visar sig vara gynekolog. Han säger till mig att klä av mig. Jag bara 'eeeh. Vadå klä av mig?' Ja, då skulle vi såklart göra vaginalt ultraljud? Vilket jag inte hade en aning om. Fick klä av mig inför honom sedan hoppa upp i stolen där han förde in något som likna en dildo? Han prata knappt med mig eller fråga om jag ville ha en sköterska där eller så? Kändes bara olustigt allting. Sen bara ' ja när var din sista mens? ' '10 juli' 'ok det ser ut att stämma'. Så tar han ut redskapet och säger till mig att klä på mig och vänta där. Ok. Inget papper eller så när man har fullt med glidmedel mellan benen?? Iallafall så kommer där sen en barnmorska och hämtar mig, som då tyckte det var konstigt att jag blivit lämnad där inne? Tydligen skulle gynekologen ha tagit med mig till hennes kontor.

Hon var snäll och mjuk och vi pratade länge. Jag berättade att jag läst mycket här och på andra sidor om folks erfarenheter av medicinsk abort så jag var rädd för hur det skulle gå. Jon förklara då att dom enda som skriver här är

Dom som haft en dålig erfarenhet och inte alla dom med en bra erfarenhet. Jag sa då att jag skulle skriva här efter min om den var bra :) hon sa att många gör en höna av en fjäder och att många överdriver gärna?

Hon sa att jag absoluuuut inte skulle ha ont för då spänner jag mig ju och då går det inte som det ska? Hon sa även att om jag har ont kan jag inte upp o få vilket är viktigt för att få ut allt, så nej, jag skulle inte ha ont. För att vara helt säkra fick jag med mig en morfin tablett.

Jag tog första pillret på sjukhuset och berätta att jag mått illa och kräkt i veckan. Inga problem sa hon.

Dagen gick och jag mådde bra. Dagen efter mådde jag extremt illa och hade frossa. Fick gå hem från jobb pga att jag mådde så pass dåligt.

Lördagen gjorde jag min abort.

Det börja med att jag åt och tog alla smärtstillande jag skulle utom morgonen. Förde upp pillerna i slidan och inom 15 minuter började det värka i livmodern.

efter ca 40-50 min började allt snurra och jag fick springa in och kräkas. Sedan försökte jag röra på mig för att det skulle komma igång. Det var en varm dag , 25 grader ute och ändå börja jag frysa. Fick klä på mig långbyxor och tjocktröja. Sedan morgonrock. Sen filt och 2 stora duntäcken. Sen hårfönen och en Varm riskudde. Jag bara frös och frös och skaka i heeeela kroppen. Smärtan tog i och jag hade ont, mådde illa och frös. När min pojkvän försökte prata med mig fick jag i stort sätt blinka till svar då jag mådde extremt illa om jag rörde mig eller pratade. Tog halva morfin tabletten. Fortsatte frysa. Blod börjar komma 2,5 timme efter att jag förde in tabletterna. Ligger still och pendlar fram och tillbaks från toan då jag har så ont i magen oxh trodde jag skulle bajsa på mig. Tar andra halvan morfin men kräker nästan omedelbart. I 7 timmar ligger jag och mår illa, har extremt ont i magen och fryser som jag vet inte vad (förutom när jag kräktes då svettades jag). Var så otroligt arg på barnmorskan som sagt att det skulle vara hur lätt som helst och varnade mig inte alls på illamående eller frossa??? Fick inga tabletter alls motmillående. Hade det bara varit värken hade jag nog klarat det, men kombinationen av värk, illamående och frossa tog kol på mig. Vet inte om jag blödde tillräckligt så jag ringde sjukhuset och fråga. De sa till mig att ta fler av tabletterna jag fått med mig hem men jag kunde bara inte. Efter 7 timmar av helvetet och att inte ens kunna prata ville jag inte börja om utan håller nu tummarna att det funkade.. Det var verkligen sjukt jobbigt och jag hade inte klarat det utan min pojkvän som sprang och hämta vatten till mig och stöttade mig.

Skulle jag ge ett råd till någon annan så skulle det vara att be om tabletter för illamående!! Det var så sjukt jobbigt och jag förstår inte att jag inte fick något mot det?

Usch. Så glad att det är över och jag hoppas bara att det fungerade trots att jag inte blödde så mycket... Var ju bara i V6+5..

Det verkar vara väldigt olika vad som händer. Jag gjorde en medicinsk abort i v. 6. Tog första tabletten på sjukhuset och kände ingenting. Morgonen 2 dagar senare tog jag slidtabletterna och sov i 2 timmar till. Började tro att inget hände men då startade som en kraftig mens. Kände ingen smärta öht, blödde i 10 dagar jämfört med vanlig mens som är 7-8 dagar för mig och sen var det slut. Jag behövde inte ta några värktabletter alls.