Har du gjort medicinsk abort? Hur var det för dig?

Jag gjorde en för 5 år sedan. Tyvärr har jag inga bra erfarenheter. :( Jag fick först ett piller på vct som skulle stänga av graviditeten. Några dagar senare fick jag en tid för ett piller som jag skulle stoppa upp i slidan. Jag fick ett rum på sjukhuset och barnmorskan sade att jag kan ta en promenad i parken om jag vill. Tyvärr fick jag direkt kraftiga värkar och börjar kräkas och ligger och vrider mig av smärta på toalettgolvet, blöder, kräks och gråter. Tillslut vill de ge mig en alvedon i rumpan. Jag vägrade dock. Hade så brutalt ont. Då fick jag en spruta i rumpan istället och värkarna slutar. 
Blöder helt galet i över en vecka. 
Detta avskräckte mig helt från att skaffa barn. 

Jag ska göra en medicinsk abort nästa vecka, gissar på att jag är i ca vecka 8. Jag är också väldigt nervös, men har lugnat mig lite då jag läst i princip om lika många som sagt att det är lugnt som inte. Antar att det är olika för alla men jag vill inte brusa upp mig för mycket. Innerst inne vill jag ej göra detta så därför är det extra jobbigt.

Hoppas iallafall att det går bra för!

Jag har gjort två st medicinska aborter, senaste för kanske 10 år sedan. De var ganska lika, hade rejält ont i några timmar, kräktes någon gång. Kom ut en del stora koagler och "annat". Sedan blödde jag ett tag efter, minns inte hur länge men kanske 2 veckor. Ganska odramatiskt men verkligen inte roligt:

Så var det även för mig. Inget illamående, lätt mensvärk och sedan blödningar, lite mer än normal mensmängd (typ första-andra dagen) som tredje dagen blev mer "normal" och efter en vecka var jag blödningsfri. 

Jag hade läst många som inte kände något alls och barnmorskans lugnande kommentarer om att "du är väl glad att det är så tidigt, det kommer gå jättebra!!" och hon sa igen och igen att folk överdriver här och när jag berätta om min vän som fått missfall och hade jätte ont osv så sa hon att det var för att hon var längre fram i graviditeten. Jag sa även till min pojkvän hur jag trodde det skulle gå bra då jag är en stor tjej, både lång, kraftig och tränaf, så jag trodde verkligen att min kropp skulle klara det galant. 
Så jag blev ganska rädd när hela jag började skaka och frysa så intensivt. Vi googlade och trodde först kroppen kommit in i en chock men sen ringde vi kk akut och fick veta att frossa är en biverkning. Vet inte hur vanligt det är? 

Som sagt, kombinationen av smärtan, illamåendet, hur allt snurra och frossan var det som gjorde det så fruktansvärt jobbigt. 

DOCK så tror jag att det hänger ihop lite med att jag har EXTREM PMS i vanliga fall. Jag kände även DIREKT att jag var gravid. Då menar jag typ några dagar efter samlag. Jag sov konstant. Det var sista 2 veckorna på min semester och jag hade så mycket kul planerat men jag orkade verkligen ingenting. Jag hade ont i brösten och tänkte för mig själv att det var PMSen. Jag brukar få ont i brösten ca 2 veckor innan mens och även lätt illamående och humörsväningar. Men denna gången så var det mer än vanligt. Jag ville gråta för minsta lilla (jag gråter aldrig), jag hade så ont i brösten att jag inte kunde sova. Några dagar innan mensen skulle komma började illamåendet och jag kunde knappt sova pga illamående och "mensvärk".

Hade sen illamående och mensvärk varje dag, Satt på jobb med färsk ingefära i vatten och åt lite ingafära under hela dagen då jag hört att det ska hjälpa. Hade ont i höfterna med. Jag satt med värmefläkt på jobb hela veckan innan aborten pga att jag frös hela tiden. 

När jag berätta för barnmorskan sa hon att kanske var det något fel på fostret. Jag trodde först att jag kanske var långt gången då jag kunde känna allt så jättetydligt men så var ju inte fallet. 

IALLAFALL, det jag skulle komma fram till är att jag mådde ju redan dåligt och hade frossa och illamående redan innan aborten. Det är kanske därför det blev så otroligt jobbigt för mig? Jag tyckte hela graviditeten var jobbig trots att jag bara var i vecka 7 när jag tog första tabletten. Så pass att jag inte förstår hur någon kvinna alls klarar av att jobba i 9 månader när jag knappt klara 1!! 

Lycka till till er alla som ska göra abort. Ett tips är att köpa hem och ta en åksjuketablett innan. När jag prata med barnmorskan några dagar efter så sa hon att det kunde ha varit en bra ide. Trist att hon inte sa det INNAN min abort bara.
Hoppas det går bra för er alla!

 

Jag var hos barnmorskan i måndags och svalde första tabletten. Imorse gick jag upp 05, hade jätte svårt för att sova efter alla skräckhistorier här. Var livrädd och ville verkligen inte. 06 tog jag de 4 cytotec som skulle sätta igång hela förloppet. drygt 60 min senare kände jag lite molande värk. 30 min senare så gick jag på toaletten och började då blöda. Gick på toaletten med jämna mellanrum och det kom ut, klumpar etc helt i sin ordning. Gick tillbaka till soffan och intväntade störtblödning och megasmärtan, men det kom aldrig. Visst blödde jag en del, men det var ju inte så att jag trodde att jag skulle förblöda. Blöder fortfarande givetvis, men mer som en vanlig mens. Och "miniförlossningen" som många vittnar om, var inte ens i närheten för min del. Behövde inga värktabletter, mer än dom jag blev tillsagd att ta i samband med cytotec, men hade förmodligen klarat mig bra utan dom också. Jag har vanligtvis ingen mensvärk, så det var nog det jag fick idag. Det jag tog var en tablett för illamående, men mer i förebyggande syfte då jag verkligen avskyr att spy. 

Det hela gick verkligen över all förväntan, jag hade tjutit av rädsla. Det hade jag verkligen inte behövt. Det som var och fortfarande är påfrestande är det psykiska. Har återbesök först om en månad, och tror och hoppas på att det hela är helt över då.

Jag var hemma, och det kändes väldigt bra. Men givetvis bör man vara på sjukhus om man känner för de. Givetvis är upplevelsen olika för alla, men jag hoppas det är flera som vill dela med sig av positiva upplevelser så man inte bara läser om de negativa - det hade hjälpt mig! 

25 år, inga barn, första aborten, gravid i 5e veckan, uppskrämd av skräckhistorier.

Tänkte bara dela med mig av min positiva upplevelse för att ge lite ljus bland alla skräckupplevelser.

Pga obligatoriska moment jag ej kan missa valde jag att börja igår på natten (17/1) istället för idag på morgonen. Inte riktigt vad de rekommenderar men mina studier är väldigt oflexibla när det gäller frånvaro..

Här är tider, åtgärder och upplevelser:

- 23:34 (32h efter intag av mifegyn) 4 vaginala

Cytotech

- 23:46 pronaxen 250mg, 2 ggr alvedon á 500mg, smärta 1/10

- 02:20, känner att det börjar rinna lite blod, sätter mig med dator+film på toaletten. Första blodet + troligtvis embryot, smärta 2/10

härmellan smärta 7/10 och det blöder på, lite mer än mens men inga stora klumpar.

- 03:05 i princip inget blod längre, smärtan på 3/10, tar en godnatt-alvedon (500mg) och lägger mig i sängen.

Nu är klockan i skrivande stund 03:43, inget mer blod, fortf lite kramper och ont (kanske 2/10).

Det var allt! Nu ska jag försöka sova!

Räkna med att du  kommer blöda mer dock, även om du har uppehåll med inget blod just nu så kommer det blöda ett tag. Men skönt att det inte blev så stor smärta iallafall.

Nu är det många år sedan, när man fortfarande var på sjukhus som "standard".

Jag hade ganska ont medan embryot passerade livmodertappen (såpass att jag fick morfin IM) men det var över på en timme eller så. I övrigt smärtfritt och bara lite mer blödning än normal mens. Var någonstans runt v8.

Inte traumatiskt eller så, jag ville inte ha barn då så beslutet var lätt att fatta. Minns fortfarande de tre ENORMA tabletterna som skulle sväljas ett par dagar före (jag har lärt mig att svälja tabletter sedan dess och skulle idag ta alla tre utan att fundera men då var det en i taget och tog typ 30min sammanlagt). Tabletterna var nog inte så stora egentligen men psyket luras ju med en.

Gjorde en medicinsk hemma för några år sedan. Det gjorde ont och jag kräktes en hel del. Fick morfin med mig från sjukhuset och det hjälpte när jag fick behålla det. Tog några timmar sedan var det över.