Lämna infertil sambo?

Jo. Det värsta är ju bara att det inte följs upp. Om föräldrarna vill förtiga sanningen för barnet, så kan de. Ända tills det - som sagt - förr eller senare kommer fram ändå.

Ja visst är det så och självklart händer det att föräldrar inte berättar för barnet och det är förjävligt!

Jag svarade bara på att Gina43 anser att det här bara är min uppfattning, vilket inte stämmer som du vet.

Jag blir bara arg när jag läser det här, att du funderar ens på att lämna din sambo.

Vi försöker att bli gravida och har försökt ganska länge nu
och skulle det visa sig att det är fel på min sambo alltså att han inte kan göra mig gravid inte fan så skulle jag lämna honom bara för att han inte kan göra mig gravid. Det låter helt sjukt i mina öron. Det finns hjälp att få!

Så par som har problem med att få barn ska inte få barn?
Gissar på att du då inte tycker adoption är ett alternativ.

Kan inte förstå när folk som kan få barn lätt tycker att alla andra ska acceptera att vara utan. Den attityden är inget jag förespråkar eller ens kan förstå. Problem med fertiliten är VANLIGT och håller sig med skam sålänge folk låter det vara skamfyllt. Har jag eller någon annan ett mindre värde som person för att vi har problem med att få barn, har vi rätt att bli lämnade av partners för att vi inte kan klämma ur oss en unge utan hjälp/inte alls? Den synen på mänskligheten är för mig vidrig och inget man behöver för man är hård nog mot sig själv i den situationen.

Adoption är helt OK för de barnen FINNS redan. Det är inte adoptivföräldrarna som SKAPAR problemen.

I Sverige och andra Västländer brukar vi säga att barnets bästa kommer först, och inte de vuxnas. Hur mycket man än kan känna med de vuxna OCKSÅ, så är det inte rätt att skapa barn på konstgjorda sätt, som leder till ett annorlunda och kanske sämre liv... Det finns ju hur många problem som helst som kan dyka upp!

Och sedan detta med "rätt" att lämna. I Sverige får skilsmässa initieras av den ena parten, och denna behöver inte ange sina skäl. Tycker du att det ska vara som i andra länder - att skilsmässa antingen inte är tillåtet alls, eller bara om paret är överens? Eller bara om det finns speciella skilsmässoorsaker, som då en domstol ska ta ställning till innan skilsmässan beviljas..? Dessutom är det så, att även i dessa länder är ofruktsamhet eller impotens godtagbara skilsmässoorsaker, så det skulle inte hjälpa dig att bo i ett sådant land heller...

Jag tror att vi här i Sverige har kommit för långt ifrån livets realiteter på något sätt. Många vuxna i barnafödande åldrar, har väldigt omogna åsikter...

Tack igen neverpreggo för att du sätter ord på mina tankar.

Jeaninne hur har du tänkt att alla vi med fertilitetsproblem ska få barn? Alla kan inte adoptera, adoptionsköerna är redan tillräckligt långa. Tycker du att vi ska förbli barnlös? Du säger indirekt att det är fel att min älskade dotter finns till, tack så mycket.

Vilken tur att det inte är inte är sådana kalla och inskränkta människor som dig som skriver lagstiftningen.

Och jag har fortfarande inte fått något svar från er som är motståndare till donation vad ni tycker att föräldrarskap handlar om och går ut på.

Har inte sagt ett ord om skilsmässa och att dra in andra länder (eller historiska regenter...) behövs inte. Att LÄMNA sin partner man ska älska bara för att man behöver lite hjälp, om alla skulle göra det är det många förhållanden i kras och utan garantier på att det blir barn med ny partner. Det låter väldigt onödigt.

Nog tror jag det är betydligt svårare för adopterade än för någon som har föräldrar som fått lite hjälp. Finns betydligt krångligare situationer som kan inträffa i livet och är man ärlig mot sina barn ska det inte vara ett så stort problem som du försöker få det. Oftast är donationen något som täcker upp för en partner och då är barnet helt släkt med en av föräldrarna. Många lever i styvförhållanden från en ung ålder och mår bra också. Har man föräldrar som hanterar det fel såklart det blir fel men det finns så mycket värre saker för barn än detta.

Många människor i allmänhet har omogna åsikter. Jag kan ta det här men andra kan inte och det gör att jag inte är så öppen om min infertilitet som jag borde för andra skull. Det är inget skamfyllt. Det borde då inte vara det. De fall där donation kan hjälpa( då det fungerar) är inte ens ett problem i min värld riktigt... Då kan man ju få barn, man bara vill det inte tillräckligt mycket. Vilket är givetvis okej det också. 

Jag råkar känna en person som det hände (en vän i Tyskland). Han fick som vuxen reda på det genom att myndigheterna skickade honom en upplysning om att hans (biologiske) far var död. Tydligen hade föräldrarna förstått var problemet satt och kvinnan låg med en annan man (typ jetset/playboy) och hon blev med barn. Den biologiske pappan var aldrig med i bilden under hans uppväxt och jag tror att det var överenskommet. Föräldrarna hade tydligen tänkt berätta en dag, men händelserna föregrep dem. Det är klart att sonen blev paff, men någon kris blev det inte. Han ser de föräldrar som han växte upp med som sin familj och han hade en trygg uppväxt.

Jag tror inte på att spekulera i någon sorts "normtänkande". Alla får inte identitetskriser av att inte vara 100% biologiska barn till sina föräldrar.

Nej, alla KAN inte få barn. Så har det alltid varit. Barn är faktiskt inte en rättighet! Lagstiftningen kan komma att ändras tillbaka igen, den är inte skriven i sten.

Det är inte föräldraskapet vi diskuterar här, utan barnets rätt till sitt ursprung och till att växa upp under normala förhållanden.. Inte ens de bästa föräldrar kan kompensera för, att det hamnar i en annorlunda och konstig situation, gentemot klasskamraterna som lever med sin riktiga mamma, sin riktiga pappa och sina helsyskon.

Tycker inte du att det säger någonting, att de här internetförmedlingarna finns, där donatorer och donatorbarn söker varandra, samt donatorbarn söker sina halvsyskon..? Att dessa människor saknar något väsentligt - annars skulle de ju inte söka..?

Nä, men du kan inte veta i förväg hur just DITT barn kommer att reagera. Föräldrarna kan intala sig att de bara "lånar en cell", och sedan ska det glömmas bort och allt ska vara som för vanliga familjer. Men det inte ALLS säkert att barnet nöjer sig med det. Detta mer ursprunget är väldigt grundläggande. Det är därför det finns så många berättelser om "mistaken identity", och om hittebarn som hittar sitt riktiga ursprung som vuxna... Det är för evigt fascinerande!