Mitt livs kärlek bara lämnade mig igår. Vi hade inte bråkat mycket, vi bestämde förra veckan att flytta ihop och igår så hade vi bara ett vanligt tjafs och han bara stack.
Jag förstår ingenting. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre, det gör så ont och jag är så chockad.
Urs förstår precis, blev också lämnad nyss, eller min sambo gjorde slut och ja förstår inte varför, känns förhastat och fel. Tror att min sambo bara behöver tid ensam, vi ska nämligen ha barn och pratade och planerade flytt till hus en vecka innan.
Jag tror att vissa, kanske mer vanligt bland män, att dom får kalla fötter. Jag hoppas hela tiden att min sambo ska ångra sig då han landat och tänkt och varit själv en stund. Det är ju en stor grej som ni gjort att bestämma att bo med varandra. Och i vårt fall få barn med varandra. Kalla fötter! Mycket vanligt gissar jag.
Om han fått sansa sig så kommer han kanske tillbaka och inser vad han gjort, vad han går miste om.
Jag är också helt förkrossad och gråter, mår sämst någonsin. Lämnad av sitt livs stora kärlek som man planerar sitt liv och framtid med är ju det värsta tänkbara. Min sambo är fysiskt kvar än. Men jag tror han bara behöver få lite distans och luft för att ta in denna stora livsförändringen.
Hoppas det är så för oss båda :)
Det är även helt otänkbart för mig att han inte kommer tillbaka min sambo, det finns liksom inget annat i min hjärna. Vill inte nån ska veta att vi gjort slut heller. För det känns bara fel och overkligt och konstigt.
Men även om inte våra stora kärlekar återfår sina vett, så lär vi överleva, kanske även bli starkare och mer hårdhudad. (känns också helt omöjligt att tänka i dessa banor) men det är ett litet mantra jag kör för att inte bara lägga mig ner å sluta andas och dö.
Tur du har din mamma! Jag pratar också mest med min mamma, har pratat med sambons mamma med men får höra det jag mest vill höra av min egen mor.
Vet att det inte är någon egentlig tröst att man inte är ensam. Men vi kanske kan stötta varandra på nåt vis ändå, och det är okej att ha hoppet kvar! Jag hoppas så jag nästan går sönder.
Förresten, hur är din sambo som person?
Min sambo är en ensamvarg som älskar att va ensam, lyssna på musik, skriva musik. Han är en sån som kan va ensam i flera veckor i rad utan att se en människa och bara njuta av det så fullkomligt.
I vårt fall har vi knappt lämnat varandras sida mer än tre dagar då han varit borta på jobb och begravning en gång, under snart ett års tid. Nu slår han sig fri för att va ensam. Då han fått det så tror ja att han kommer tillbaka till oss.
Kan det va så för er? Att ni varit för intensiva en längre tid så han bara behöver rå om sig själv?:)
Urs förstår precis, blev också lämnad nyss, eller min sambo gjorde slut och ja förstår inte varför, känns förhastat och fel. Tror att min sambo bara behöver tid ensam, vi ska nämligen ha barn och pratade och planerade flytt till hus en vecka innan.
Jag tror att vissa, kanske mer vanligt bland män, att dom får kalla fötter. Jag hoppas hela tiden att min sambo ska ångra sig då han landat och tänkt och varit själv en stund. Det är ju en stor grej som ni gjort att bestämma att bo med varandra. Och i vårt fall få barn med varandra. Kalla fötter! Mycket vanligt gissar jag.
Om han fått sansa sig så kommer han kanske tillbaka och inser vad han gjort, vad han går miste om.
Jag är också helt förkrossad och gråter, mår sämst någonsin. Lämnad av sitt livs stora kärlek som man planerar sitt liv och framtid med är ju det värsta tänkbara. Min sambo är fysiskt kvar än. Men jag tror han bara behöver få lite distans och luft för att ta in denna stora livsförändringen.
Hoppas det är så för oss båda :)
Förresten, hur är din sambo som person?
Min sambo är en ensamvarg som älskar att va ensam, lyssna på musik, skriva musik. Han är en sån som kan va ensam i flera veckor i rad utan att se en människa och bara njuta av det så fullkomligt.
I vårt fall har vi knappt lämnat varandras sida mer än tre dagar då han varit borta på jobb och begravning en gång, under snart ett års tid. Nu slår han sig fri för att va ensam. Då han fått det så tror ja att han kommer tillbaka till oss.
Kan det va så för er? Att ni varit för intensiva en längre tid så han bara behöver rå om sig själv?:)
Jaa om det är så att han är sån som min sambo att dom är ensamvargar så har vi nog, i allafall jag har nog kvävt min sambo men inte medvetet eller ens aktivt. Jag tror att vissa män bara behöver sig själv så mycket att dom inte får plats med andra jämt.
Min sambo har inte klagat, men har sedan jag lärt känna honom varit tydlig med vem han är att han är en sån som njuter av sig själv och det har inte med mig eller någon annan att göra. Han älskar mig det vet jag, därför har han velat ha med mig jämt och velat vara med mig så mycket som vi varit. Men släppt sig själv lite i farten hur kärleken växte.
Det är han som gjort fel att inte tagit hand om sin egentid och försvarat den nog. Jag är inte sån, jag kan va med honom dygnet runt varje dag, det finns stunder jag velat va själv men det räcker att han tagit sonen och gjort något dom två så jag får ta en lång dusch och lyssna på musik å ta en kall öl i två tre timmar. Sen har jag laddat min ensamtid fullt.
Men då han satt sina behov av ensamhet åt sidan så lång tid så kommer det till en punkt då han slår sig fri. Antingen så får han sin dos och inser att hans familj är inte värd att förlora. Eller så kommer han inte till den punkten, men alternativ två finns inte i min värld.
Jag tänker ta hand om min lilla familj och mig själv. Utveckla mitt liv och göra saker bara för mig och sonen tills han fångat sitt förnuft. Det är mitt tips också, finns det något du funderat på göra länge som kan få dig att må bra?:) prova göra nåt sånt medan din kille har fullt upp med att komma fram till att han fått en liten personlig kris ;) se på det så! Han har en kris han måste ta sig igenom nu.