Mitt livs kärlek bara lämnade mig igår. Vi hade inte bråkat mycket, vi bestämde förra veckan att flytta ihop och igår så hade vi bara ett vanligt tjafs och han bara stack.
Jag förstår ingenting. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre, det gör så ont och jag är så chockad.
Jaa om det är så att han är sån som min sambo att dom är ensamvargar så har vi nog, i allafall jag har nog kvävt min sambo men inte medvetet eller ens aktivt. Jag tror att vissa män bara behöver sig själv så mycket att dom inte får plats med andra jämt.
Min sambo har inte klagat, men har sedan jag lärt känna honom varit tydlig med vem han är att han är en sån som njuter av sig själv och det har inte med mig eller någon annan att göra. Han älskar mig det vet jag, därför har han velat ha med mig jämt och velat vara med mig så mycket som vi varit. Men släppt sig själv lite i farten hur kärleken växte.
Det är han som gjort fel att inte tagit hand om sin egentid och försvarat den nog. Jag är inte sån, jag kan va med honom dygnet runt varje dag, det finns stunder jag velat va själv men det räcker att han tagit sonen och gjort något dom två så jag får ta en lång dusch och lyssna på musik å ta en kall öl i två tre timmar. Sen har jag laddat min ensamtid fullt.
Men då han satt sina behov av ensamhet åt sidan så lång tid så kommer det till en punkt då han slår sig fri. Antingen så får han sin dos och inser att hans familj är inte värd att förlora. Eller så kommer han inte till den punkten, men alternativ två finns inte i min värld.
Jag tänker ta hand om min lilla familj och mig själv. Utveckla mitt liv och göra saker bara för mig och sonen tills han fångat sitt förnuft. Det är mitt tips också, finns det något du funderat på göra länge som kan få dig att må bra?:) prova göra nåt sånt medan din kille har fullt upp med att komma fram till att han fått en liten personlig kris ;) se på det så! Han har en kris han måste ta sig igenom nu.
Jag var i liknande sits för drygt en månad sedan. Vi hade dock hunnit köpa ett boende tillsammans vilket gjorde allt besvärligare.
Mitt livs kärlek lämnade mig, allt var bra före, jag förstod ingenting.
Efter att det tog slut grät jag floder, helt hysterisk i en veckas tid. Efter en vecka började jag lugna mig. Jag flyttade därifrån samma kväll han gjorde slut, jag klarade inte av att vara nära, jag bara grät när han var i närheten.
Idag har det gått drygt en månad, sorgen finns där, men jag har börjat acceptera det och börjat förstå att det finns ett liv utan honom. Vänner och familj är viktiga, var inte rädd för att träffa dom som betyder mycket för dig, man får gråta, man får skrika, man får vara hysterisk. De flesta har gått igenom en liknande sak, och dom som bryr sig om dig förstår dig. Det är okej att älta, och att bara prata om sig själv. Men gör det inte för länge, för då kommer du gräva ner dig. Och ju djupare grop du gräver, desto svårare blir det att komma upp.
Försök vara stolt, sträck på dig. Vill du verkligen ha en kille som inte vill ha dig? Stå på dig, du borde vara för stolt för att vara med honom.
Du kommer fixa detta utmärkt, även om det känns som om du inte kommer överleva.
Jaa vi bor ihop, men han ska flytta hem till sitt hus i fjällen nu. I veckan som kommer så blir jag ensam. Just nu är situationen hållbar då jag fortfarande får krama pussa och sova med han om nätterna. Än känns det som vanligt utom att man är helt trasig inuti och att framtiden och livet fallit framför mina fötter.
Det är jätte bra att träffa nån! Bio eller nåt kul tror ja skulle va bra.
Själv blire en sväng på stan sen film å godis ikväll, konstigt nog med sambon men jag tar varje chans jag får just nu. Eftersom det kommer ta tid innan jag myser med nån igen, han behöver va ensam och jag är gravid med hans barn så finns inte en chans att jag kommer hänga med nån annan kille.
Jag var i liknande sits för drygt en månad sedan. Vi hade dock hunnit köpa ett boende tillsammans vilket gjorde allt besvärligare.
Mitt livs kärlek lämnade mig, allt var bra före, jag förstod ingenting.
Efter att det tog slut grät jag floder, helt hysterisk i en veckas tid. Efter en vecka började jag lugna mig. Jag flyttade därifrån samma kväll han gjorde slut, jag klarade inte av att vara nära, jag bara grät när han var i närheten.
Idag har det gått drygt en månad, sorgen finns där, men jag har börjat acceptera det och börjat förstå att det finns ett liv utan honom. Vänner och familj är viktiga, var inte rädd för att träffa dom som betyder mycket för dig, man får gråta, man får skrika, man får vara hysterisk. De flesta har gått igenom en liknande sak, och dom som bryr sig om dig förstår dig. Det är okej att älta, och att bara prata om sig själv. Men gör det inte för länge, för då kommer du gräva ner dig. Och ju djupare grop du gräver, desto svårare blir det att komma upp.
Försök vara stolt, sträck på dig. Vill du verkligen ha en kille som inte vill ha dig? Stå på dig, du borde vara för stolt för att vara med honom.
Du kommer fixa detta utmärkt, även om det känns som om du inte kommer överleva.
Jaa vi bor ihop, men han ska flytta hem till sitt hus i fjällen nu. I veckan som kommer så blir jag ensam. Just nu är situationen hållbar då jag fortfarande får krama pussa och sova med han om nätterna. Än känns det som vanligt utom att man är helt trasig inuti och att framtiden och livet fallit framför mina fötter.
Det är jätte bra att träffa nån! Bio eller nåt kul tror ja skulle va bra.
Själv blire en sväng på stan sen film å godis ikväll, konstigt nog med sambon men jag tar varje chans jag får just nu. Eftersom det kommer ta tid innan jag myser med nån igen, han behöver va ensam och jag är gravid med hans barn så finns inte en chans att jag kommer hänga med nån annan kille.
Jag känner igen det så väl. Men det kan bara bli bättre.
Sedan när ni hörs i början kommer du att bryta ihop igen, men för varje gång kommer det att bli lättare. Tänk på det roliga med att vara singel. Du kan skaffa en lägenhet som DU får inreda alldeles själv, utan att visa hänsyn till någon annan. Du har mer tid för dina vänner. Du kan gå ut på krogen, dansa och ha kul, som om det inte finns någon morgondag. Ju längre tid det går, desto enklare blir det att fokusera på de positiva sakerna. Tänk, du slipper visa respekt för någon, du kan vara hur ego du vill.
Mitt största råd för att överleva dagen, se film eller läs en bok. Jag försökte sjunka in i böcker, för att slippa tänka, slippa älta. I början är varje minut en kamp för att orka fortsätta. Men snart kommer tiden gå snabbare.
Ja det måste vara en av de värsta med det hela, då man inget vet. Känns som din kille stack då det i stunden kanske vart för mycket för honom, för hett i stunden, han kommer säkert komma tillbaka ha lugnat sig och insett ett och annat.
Jaa hoppas verkligen det. Det blir tungt med två kids ensam. Och utan min stora kärlek.
Det är sannerligen inte lätt att älska med hela sig och leva och planera ett liv tillsammans och mitt i allt bli lämnad. Jag vet.
Jag känner igen det så väl. Men det kan bara bli bättre.
Sedan när ni hörs i början kommer du att bryta ihop igen, men för varje gång kommer det att bli lättare. Tänk på det roliga med att vara singel. Du kan skaffa en lägenhet som DU får inreda alldeles själv, utan att visa hänsyn till någon annan. Du har mer tid för dina vänner. Du kan gå ut på krogen, dansa och ha kul, som om det inte finns någon morgondag. Ju längre tid det går, desto enklare blir det att fokusera på de positiva sakerna. Tänk, du slipper visa respekt för någon, du kan vara hur ego du vill.
Mitt största råd för att överleva dagen, se film eller läs en bok. Jag försökte sjunka in i böcker, för att slippa tänka, slippa älta. I början är varje minut en kamp för att orka fortsätta. Men snart kommer tiden gå snabbare.
Ja det måste vara en av de värsta med det hela, då man inget vet. Känns som din kille stack då det i stunden kanske vart för mycket för honom, för hett i stunden, han kommer säkert komma tillbaka ha lugnat sig och insett ett och annat.
Jaa hoppas verkligen det. Det blir tungt med två kids ensam. Och utan min stora kärlek.
Det är sannerligen inte lätt att älska med hela sig och leva och planera ett liv tillsammans och mitt i allt bli lämnad. Jag vet.
Jag förstår dig! Det är totalt bortom mitt förstånd hur män kan bli så konstiga. Det blir en sån chock då det går från det fina och underbara med alla planer och möjligheter tillsammans i framtiden till inget på två sekunder, självklart står man kvar som ett frågetecken! Dom är så märkliga!
Jag önskar att vi vore vänner och bodde i samma stad för att bli lämnad av den man talar om allt som man delar varje dag med och stå där helt ensam utan nära egna tjejkompisar utan familj och ett stort socialt nätverk det är fan en mardröm!
Har inte heller så mycket vänner i den här staden,två familjemedlemmar och alla skulle lika gärna kunna vara på en annan planet så ensamt känns det. Den enda jag vill va med å prata med är sambon dessutom, för evigt. Men han ha gjort slut.
Vilka pissiga situationer vi har båda helt enkelt, så ja förstår! Men jag tror att då det blir såhär från allt till inget på en bråkdel sekund typ. Så är det kalla fötter som sagt. Och det löser sig :) spyr på alla andra tankar.
Och säger han dessutom att han älskar dig så kommer han nog hämta sig :)
Det är nog för vissa dumt att tänka sådär att "han kommer tillbaka!" men jag tycker det är bra. Min sambo har lämnat mig en gång för länge sen och medan tänkte jag "om det är meningen att det ska va vi så kommer det bli vi igen" några veckor senare så var han tillbaka och hel hjärtat. Tror det är en liknande sak nu. Och det kanske är så för er med :)