Min mans familj är anti-amning

Jag ska amma om jag kan, och vad folk tänker säga om det, am i going to file under shit i don't care about!
Stå på dig TS!

Säg vänligt men bestämt ifrån att det är ditt val och att du inte vill höra mer kommentarer. Du är vuxen, du behöver inte låta andra bestämma över dig.

Du får väl vara tydlig med att huvudanledningen till att du inte hänger med dem ut är att du inte är intresserad av det. Att det inte känns som att du och din sambo offrar något viktigt för att du tillbringar mer tid hemma eller drar dig undan för att amma då och då. Med den livsstil ni vill ha fungerar amning utmärkt, helt enkelt.

Jag skulle vilja påstå att ni har problem med gränssättningar i er (utökade) familj. För det första försöker din sambos släkt lägga sig i sånt som de inte har med att göra (gränslöst beteende). För det andra verkar du (och din sambo) dåliga på att stå för vem ni är och vad ni tycker (dålig gränssättning). Man måste klara av att leva som man vill och sätta gränser även om man har en massa gränslösa människor i sin omgivning om man inte vill vara som ett rö i vinden som bara svajar i den riktningen det råkar blåsa. Det blir som att leva ett falskt liv där man lever för någon annans skull och tappar bort sitt jag. Man blir definitivt inte lycklig av det.

Du (ni) kan inte göra så mycket åt släkten eller ändra på dem. De enda ni kan ändra på är er själva.

Det är egentligen irrelevant för er vad som är objektivt bäst - amning eller flaskmatning. Det viktigaste för er är vad som funkar bäst för just er, främst för dig och bebisen. Sedan behöver ni inte försvara erat val för någon. It's none of their f*****g business liksom.

Och sedan skulle jag som du ta till mig rådet som du fick av någon här i tråden om att inte träffa sambon släkt innan du fått igång amningen och känner dig trygg med den. Det är också en form av gränssättning i syfte att skydda dig själv. Att få igång amningen är inte det enklaste alla gånger och det sista man då behöver är några jävla olyckskorpar som bara raserar ens självförtroende. Det man behöver är lugn och ro samt en stöttande omgivning.

Sedan fattar jag inte vad din sambos släkt babblar om angående att det skulle vara krångligt att amma. Själv tyckte jag att det var det bekvämaste ever. Maten fanns alltid redo (inga jävla termos eller pulver att kånka på). Bara dra upp tröjan. Det fina med amningen är också att man efter ett tag blir helt obrydd. Man halar fram tutten (det går att skyla sig väldigt enkelt) på bussen om det behövs. Behöver inte vänta 15 minuter med en hungrig och hysteriskt skrikande bebis för att man behöver hitta en mikro. Tror bara att din sambos släktingar inte har koll eftersom de själva inte har ammat.

Ett till aber. Din sambos släktingar verkar ha missuppfattat en hel del. En bebis är ingen kastvante som ska flaskas av hela släkten. Matstunden vid flaskmatning ska efterlikna amningen och bör endast göras av föräldrarna (till en början), alltid i famnen med möjlighet till ögonkontakt och ofta även hud mot hud. Alltså inte att man ger bebisen en flaska i vagnen så att man själv kan shoppa vidare i lugn och ro som din sambos släktingar verkar tro.

Summa summarum. Grattis till er kommande bebis. Njut av bebisen och er första tid tillsammans. Och gör det som känns bäst för er och försök stå för det om det skulle behövas.

Man är mer låst om man inte kan amma kan jag säga. Jag försökte och amma och kämpade med detta men min dotter föredrog flaskan, jag orkade inte mentalt och hålla på. Jag pumpade inkl ersättning tills hon blev 2 månader, sedan dess bara ersättning.

Är ditt barn hungrigt och ni är ex på stan, hon/han kan få mat när som helst. Ska man ha flaska ska vattnet kokas, sen kylas. Så det tar betydligt längre tid, då barnet vill ha maten NU och inte sen. Det här med och vänta nån minut finns ju inte i bebisars värld direkt.

Att du blir låst , att du inte får roa dig som med utekvällar ect eller vadå?

Ska du ex iväg av någon anledning så kan du ju ha pumpat så det finns bröstmjölk så kan pappan ta det den gången likaså en natt om du verkligen behöver sova. Syftar bara på när du känner att du inte kan eller orkar av den anledningen

Så med det sagt så gör du precis det du känner för, och jag tycker både du och din sambo ska säga ifrån på skarpen innan barnet kommer. Om nu hans familj nämner det igen så svara:

"Nu är jag/vi är väldigt trötta på och höra hur vi ska mata vårat barn. Vi lägger oss inte i hur ni har gjort osv men det är såhär vi vill ha det och kan ni inte acceptera detta så kanske vi inte ska ses spec mycket den första tiden då vårat barn ska ammas, och ni störs av det redan nu. Bebisen kommer behöva matro och det blur det knappast av dessa upprepande diskussion."

Hej tack för ditt svar. Vi har varit helt överens om amning ända från början. Det var alltid helt självklart. Jag har läst på och frågat runt, han inte så mycket eftersom det är jag som har tuttarna så han behöver ju inte fundera på vilken amningsbh som är bäst.
Det som hände sen var att hans familj började med massa skräckpropaganda (till honom inte mig) och pratade bara om hur svårt det är och hur låst man blir när man ammar. Att man knappt kan gå ut osv. (Som om de vet, de har ju inte ammat..?) Eftersom HAN inte har någon som helst erfarenhet av amning så har han ju så klart till viss del uppfattat en del av detta som sanningar. Jag har ju inte själv ammat men jag har ju andra i min närhet som har gjort det. Och eftersom hans familj då har ojat sig över hur kämpigt det kommer vara för oss att inte ge ersättning så har han börjat tycka synd om mig som får ta så mycket extra jobb!! (Som om det inte är extra jobb att gå upp mitt i natten och göra ersättning?)
Han tror ju nu att kvinnorna i hans familj inte ammat för att det är helt onödigt medan jag tror att de helt enkelt är lite fåfänga.
Han är sån som inte bryr sig om vad folk kritiserar men jag är tvärtom jag skulle bli fly förbannad om jag hade hans familj på besök och de börjar klaga på matningen!

Klart man inte måste amma, men det är ju väldigt praktiskt om det fungerar. Alltid mat i rätt temperatur tillgängligt, utan att behöva hålla på med flaskor och värma och grejja. "komma ifrån" bebisen gör man ju ändå inte, vare sig man ammar eller flaskmatar....

Jag anser att det är en stor press från andra hållet idag, dvs att man måste helamma till varje pris. Tror de medicinska fördelarna är överdriva i ett land som Sverige. Är dessutom övertygad om att man lägger grunden för en mer jämställd relation och mer involverad pappa från start om man kan dela på matningen. Det är kanske detta din mans familj vill säga?
Sen finns det såklart både praktiska och medicinska fördelar med amning med, men jag tycker inte att det ena måste utesluta det andra. Hade jag fått ett barn till hade jag stått på mig (mot mamman) att få flaskmata minst en gång per dag.

Du missar inget, funkar amningen är det ju perfekt mat att ta med - alltid tillgängligt och rätt temperatur! jag har ammat mina tre barn utan problem, men visst finns det de som inte har det lika lätt och då är ersättning ett bra alternativ. Båda mina svägerskor + kusin har gett ersättning och trots det nu är flera år sedan deras barn var små påpekar de fortfarande hur fantastiskt det är att ge ersättning - så länge barnet får mat i sig och mamma och barn är nöjda - det är ju viktigast!

Du missar ingenting. Man kan ju bli låst på det sättet att vissa dagar vill inte bebisen göra annat än att äta från bröstet heeela tiden, men det går ju över efter en dag eller två. När bebisen sen är ett par månader kan man kanske gå på öppna förskolan för att komma ut och där ammar ju var och varannan mamma. Vill man inte amma utomhus så kan man ta promenader när man vet att bebisen kommer sova och se till att mata precis innan man går. Sen när bebisen börjar få mer regelbundna mnings-tider så kan man ju passa på att göra något själv mellan matningarna och låta pappan ta knodden en timme.