Min mans familj är anti-amning

Kan det vara så att de tänkt sig att vara barnvakt och passa bebisen redan från början. Då är det ju jättepraktiskt med ersättning. Om du vill amma blir ju barnet låst till dig en tid och de kan inte vara själva med bebisen. Amningen är det som gör mamman unik för bebisen, vem som helst kan ju trösta och ge flaska.

Fungerar amningen är det bäst att bara amma. Att kombinera amning och ersättning är oftast ingen bra ide för då fasas amningen ut snabbare. Amma sitt barn gör man bara en kort tid, vintersäsongen med RS närmar sig och ett spädbarn har inget socialt behov. Att få vara hemma i lugn och ro räcker väl och det går utmärkt att amma om man är iväg på någon aktivitet också.

Strunta i sina släktingar och gör det som känns rätt för Dig!!

Släkten har inget att göra med om ni ammar ert barn eller inte. Gör det tydligt en gång för alla och säg till din man att vara lika tydlig om de försöker tjata på honom. 

Personligen tycker jag amning är det mest praktiska i världen om det nu funkar för mamman och bebis. Jag har haft tur och har inte haft problem efter de första veckorna. Så skönt att slippa hålla på och mecka med att värma ersättning och greja. Det är omöjligt att glömma brösten hemma...

Jag gillade inte att amma framför andra människor, med undantag för vissa nära vänner och familjemedlemmar. Alla brukar tycka det är okej att man går undan en stund om man vill. Det normaliseras snabbt. På de flesta platser finns undanskymda hörn. Är man någonstans där det inte finns det finns det knappast ett kök att värma ersättning i heller så det är precis lika bökigt.

Upplever inte heller att min man känt sig utanför, men i början särskilt ville han alltid sitta med under amning för att han inte ville missa liksom :) Fick till slut be honom att plocka och fixa hemma under tiden för vi kunde ju inte ha två heltidsammande föräldrar (där den ena bara tittar på). När jag ammade i princip konstant fick han mer än gärna gosa med barnet övrig tid så jag fick känna att jag var en egen person utan ett barn fastsittande då och då.

Den första månaden gick vi knappt iväg någonstans. På grund av trötthet men även för att vi inte kände något behov av att gå på stan eller liknande, hade nog med att vänja oss vid den nya familjemedlemmen och hela situationen! Folk fick komma hem till oss och hälsa på. Då är man ju hemma och är mer bekväm och kan gå undan om man vill när det är matdags. Så första tiden kan du ju isåfall bjuda hem svärisarna (de får ta med fika/mat osv )

Sen när man är mer van och vill ta en tur på stan finns det ofta någonstans där man kan sätta sig i lugn och ro. I min stad har de till exempel amningsrum på Stadsbiblioteket där man verkligen kan vara ifred om man har det behovet.

Du säger att du känner dig obekväm med att amma helt öppet. Du kan pumpa ur och ta med bröstmjölk på flaska istället. När bebisen äter på mer regelbundna tider har jag sett till att amma innan jag går iväg så han står sig men haft med färdig ersättning på tetra i nödfall. (Har också av olika anledningar haft problem med att amma "in public").

Vill du amma så stå på dig och säg ifrån.

Mitt ex morsa (som styrde hela släkten med järnhand) var sådan. Hon hade inte kunnat amma något av sina 3 barn och var sur som en ättika att jag ammade. Kom hela tiden med spydiga kommentarer att "Pffffft, jag ammade då minsann  inte mina och de överlevde ändå" trots att jag aldrig tog upp ämnet med henne var hon tvungen att kommentera det hela tiden. Sjukt tröttsamt.

Hur som helst är det ju du som mamma som bestämmer om du ska amma eller inte. Själv har alla våra fyra barn fått ersättning från dag ett men skulle aldrig i livet säga något om mina barn väljer att amma sina barn när de får några, det är ju en sak man själv bestämmer över. Som sagt, det är ditt val.