Vem ska få rummet?
Spelar ingen roll vem av er som har vilket barn, svår situation och det finns inget givet svar.
Inlägg från: Papito
|
-
-
Vi kan väl alla se att även fjortonåringen har ett stort behov. En sexåring måste inte ha ett eget rum, hade båda bott där på heltid hade det inte varit något snack om att fjortonåringen skulla ha rummet. Att det ens blir en öppning för andra varianter är just för att sexåringen bor där hela tiden.JustOneQuestion skrev 2014-09-21 00:46:58 följande:Jag har svarat på det.
Så du, och alla ni andra, anser inte att sexåringen som bor där på heltid, har rätt till ett eget rum!?
Jag kan tillägga att det minsta rummet är på 7,5 kvadrat och det större är på 9,5 kvadrat.
Denna lägenhet var från början en stor etta, eller om det var en tvåa, minns inte. Hursomhelst så har planlösningen gjorts om sedan lägenheten först byggdes och den är verkligen URKASS.
Inget av rummen kan skärmas av och delas på.
Men menar ni alltså på att sexåringen ska ha en säng inne hos oss, alt. i vardagsrums-köket (det är en yta på totalt 20 kvm kan tilläggas), och ha alla sina leksaker inne i barnrummet i vilket fjortonåringen ska sova och bo? Så varannan vecka så har sexåringen inte tillgång till sina leksaker.
Och en fjortonåring kommer att ha en säng i ett fullfjädrat barnrum, med lego och playmobil överallt?
Men jag håller med om att fjortonåringen är i en ålder där behovet av ett eget rum är större (framförallt om sexåringen inte skulle vara biologiskt syskon) och att h*n bor där halva tiden gör det faktiskt inte så mycket enklare. H*n behöver också känna sig hemma och välkommen.
Jag röstar för att fjortonåringen får rummet men lämnar lite utrymme för förvaring av sexåringens leksaker. Sen säger du själv att sexåringen har överdrivet många leksaker, lägg undan ett par säckar i källaren och byt ut då och då. -
kiriaki skrev 2014-09-21 01:22:00 följande:Ja da har ni ju bestamt er da.. Jag skulle ha gjort annorlunda men det ar ju upp till er
LyckligaLina skrev 2014-09-21 01:26:45 följande:Det låter nu som att 14åringen egentligen inte ska bo hos er mer än varannan helg? På tältsäng i köket då?
Förlåt men hon/han kommer inte känna sig välkommen och känna sig utesluten ur familjen. Din sambo/man gör sitt barn en björntjänst..
Rainbowdash skrev 2014-09-21 01:27:49 följande:Grejen är ju TS att du vill inte ha tips och råd om vem som ska få rummet. Du vill bara att någon ska säga att 6-åringen ska ha det eftersom det är ditt barn. Alla här har sagt till dig att en 14-åring har större behov av eget rum och du har fått massa andra bra förslag, förstår inte ens varför du skapat denna tråd när du så tydligt redan bestämt dig. Tycker det är tragiskt att ena barnet bara ska kunna komma vh bara för att du inte vill ge med dig angående rummet.
Instämmer helt!
Tråden backlashade totalt och hejaropen uteblev, då blev någon purken och la in sitt veto.
-
Ska jag vara ärlig misstänker jag att det är den onda planen, att få tonåringen att bo hos mamman istället.Tjohalia skrev 2014-09-21 11:03:10 följande:Håller med till fullo! Det finns alltid lösningar. En 14-åring som blir förpassad till en tältsäng varannan helg, hur hade ni tänkt att det skulle fungera!? Låt 6-åringen ha rummet när 14-åringen inte sover där, och så kan ni ha en utdragssäng under eran säng som barnet sover i när 14 åringen är hos er. På så sätt kan dom dela rum utan att sova tillsammans. Sortera ut så 6-åringen inte har onödigt mycket grejer, ordna bra förvaring till leksakerna. Ge barnen varsin hörna för sina grejer och ge dom det större rummet. Sen behövs ju bara en säng i det rummet, renbädda bara när 14-åringen kommer. 6-åringen behöver ju inte vara och leka i rummet dagtid när 14-åringen är där. Det kan väl vara helt okej att ta ut en låda med lego i vardagsrummet och leka där? Organisera er ordentligt, det behövs när man bor trångt.
Extremt egoistiskt i så fall och som pappa kan jag inte tänka mig något mer avtändande än en kvinna som saboterar umgänget med mitt barn, hade dumpat rakt av! -
Å andra sidan vet vi att du för en Don Quijote-kamp mot allt vad barn heter....Ess skrev 2014-09-21 10:57:08 följande:
Jag förstår inte alls varför barnen inte kan dela, utan ett av dem ska ut helt enkelt.
Annars är en våningssäng perfekt. Den stora ligger där uppe och har det som sin egna hörna, och det lilla barnet där nere.
Inget utav barnen har ju egentligen så mycket att säga till om i frågan. Det lilla barnet får snällt lägga sig på anvisad plats, och det stora har iofs valet att bo heltid hos mamman och hälsa på över dagen istället.
Men är föräldrarna överens om att fortsätta vv, så får även den stora ligga där de säger åt hen.
-
Att det lyser igenom i dina hårda kommentarer. Det är ju en sak att du kan tycka att sexåringen ska ha rummet men den där take-it-or-leave-it-mentaliteten är ganska hård och ska helst undvikas i en familj som vill ha en trevlig miljö och ton hemma.Ess skrev 2014-09-21 12:07:32 följande:Exakt VAD har det med tråden att göra??
Är det biologiska syskon kan jag tycka att det inte är idealiskt men håller med dig om att det kan få bli att de delar rum ett tag.
Är det inte biologiska syskon så tycker jag inte att det är schysst att tvinga ihop dem om det inte är ett önskemål från båda.
En fjortonåring behöver ett ställe att kunna vara själv på, hade de varit närmare i ålder hade det kanske funkat ändå men med åldersskillnaden tror jag att det bästa är att de vuxna försöker hitta en annan boendeform. Antingen att vara särbos ett tag eller hitta en större lägenhet.
Oavsett hur de löser det kommer alla att påverkas av den uppkomna situationen. -
Men det är väl ändå fjortonåringens sak att avgöra?QueenOfMilkyWay skrev 2014-09-21 14:32:05 följande:Jag tycker nog att 14-åringen är så pass stor att han bör ha ETT hem och bara träffa den andre föräldern under dagtid. För så kul kan det u inte vara att som 14åring åka som en resväska mellan två hem varannan vecka. Det måste vara mer bekvämt att ha ett hem - ett rum, en säng, sina saker, osv, osv, osv. Och hur pass mycket umgås en 14åring med sina föräldrar!?
Så länge fjortonåringen vill leva med båda sina föräldrar tycker jag att h*n är i sin fulla rätt att göra det.
Jag känner flera sjutton-artonåringar som bor varannan vecka för att de vill träffa sina föräldrar ofta. -
Som sagt...det lyser igenom...Ess skrev 2014-09-21 17:34:55 följande:Nu har dom det boendet dom sitter i och då får alla leva med att det är så.
Alltså, barnen får dela rum med en våningssäng. Troligen så letar dom redan större boende för en rimlig summa.
Passar det inte det stora barnet, så har detta ett val att i så fall bo mer hos mamman. Om mamman tycker det är ok, annars får även det barnet rätta in sig i ledet och ta vad som erbjuds.
Jag anser inte att barnen har så mycket att säga till om. Det är de vuxna som betalar, och har dom inte råd så har dom inte. Hade barnet varit över 18 så hade det haft ett val att börja jobba och hjälpa till att betala för att få ett eget rum, men nu är det inte så............ -
Haha, vi kan spekulera och diskutera hur mycket vi vill, ts fick inte svaren hon ville och lämnade tråden
-
Så om man resonerar så i båda hemmen, vem tar då ansvar för barnets psykiska välmående?Fantasilös skrev 2014-09-22 21:01:12 följande:
Säger som jag alltid säger: den som inte bor på heltid får ha det minsta/ sämsta rummet eller inget rum alls. Bor barnet där på heltid ska han eller hon självklart ha eget rum.
Tänk om, tänk rätt!
