Vi 35+ som påbörjat utredning!

Jag är 36 år och jag och min sambo (som är 39) har nu försökt att få barn i ganska precis 4 år. Jag har alltid tänkt att det här är ju nåt man kommer klara själv, det här med att bli gravid. Tiden går och tillslut inser man att nej det går visst inte på egen hand. Så förr förra söndagen satte vi oss ner min sambo och jag med datorn och skickade in en anmälan för utredning av barnlöshet. Tog bara ca 10 min och helt plötsligt undrar man varför man inte gjort det tidigare. Men samtidigt har det ju tagit emot att måsta söka hjälp. Efter vi skickat in anmälan var det som ett ton sten lossnade från mina axlar och det kändes bra att ha skickat anmälan. "Så nu får vi väl vänta 2-4 veckor på att dem ska höra av sig, så stod det på deras hemsida. Döm av min förvåning när dem hörde av sig redan efter två dagar! Och på torsdagen hade jag fått hem remisserna för provtagning. 

Idag har jag varit och tagit massa prover på bla prolaktin. Jag har länge misstänkt att "felet" ligger hos mig, då jag har extremt oregelbunden mens och svåra smärtor i samband med detta, samt att jag dessutom "inte ens" fått missfall, så nu får jag vänta med spänning på provsvaren och hoppas de går fort att få svar! Min sambo har inte tid förrän i mitten av november för att lämna spermieprov så det känns ju lite drygt att vänta på de svaren oxå... Min misstanke att de hörde av sig så fort är nog dels våran ålder och dels pga mina sjukt oregelbundna menstruationer.

Någon annan 35+ med längtan efter barn och med pågående utredning, eller någon med erfarenheter av detta får gärna berätta och kanske någon vill följas åt och prata av sig med sina erfarenheter?