• eescala

    kan jag verkligen va gravid?

    Hej!

    Tänkte försöka göra de har så kort som möjligt. 2011 gjorde jag abort då jag fortfarande pluggade och inte ville ha barn. Gjorde en väldigt sen abort som resulterade i att när jag va hos gynekologenen tid senare för att se så allt va ok visade sig att min kropp hade tagit sor skada av aborten och mina chanser för att bli gravid igen var obefintliga. De beskedet tog väldigt hårt på mitt psyke och jag blev deprimerad. Med rådfrågning hos min gynekolog så började jag äta cerazet i oktober de året.

    Jag gjorde ett uppehåll när de tog slut med min dåvarandepojkvän och började sedan äta dem igen i februari detta året men när de tog slut valde jag att sluta äta p-piller ett tag för min kropp tyckte ej om de. Hade konstant mensvärk och huvudvärk så mycket därför jag slutade. Jag slutade med pillerna i september och fick min mens första veckan i oktober.

    Någon dag efter att mensen var över var jag på en fest där jag stötte ihop med mitt ex och de ena lädde till de andra och vi hade sex (ingen av os var berusade eller fulla). Jag vet ju att mina chanser att bli gravid är obefintliga (därför vi gjorde slut) så jag tänkte inte mer ingående på den. Nu helgen som varit borde min mens ha kommit men ingenting har hänt utom att jag har värk i magen obalans i min sömn och ömmande bröst. Köpte rsuf graviditetstest och är osäker på svaret för enligt beskrivningen så skulle de va positivt (se bild nedan) men jag är skeptisk. Kan jag verkligen bära på ett mirakel barn? Är de ens möjligt med tanke på att mina chanser är så små samt att jag precis slutat med p-piller?

  • Svar på tråden kan jag verkligen va gravid?
  • eescala

    Hej.

    Idag tänkte jag ställa en fråga till er om de är någon mer aom har råkat ut för samma sak som jag gjorde idag. I morse var jag på inskriv på mvc och då ska man ju lämna kontakt uppgifter (både till barnet mor och far) lämna blodprov samt längd och vikt. Inga konstigheter med de.

    När jag lämnade barnmorskan mina kontakt uppgifter så är de första hon säger "varför har du inte fyllt i den helt?" Vad jag svara henne att jag har fyllt i de som är viktigt. Hon svara mig att utan faderns kontakt uppgifter kan hon inte hjälpa mig. Jag sa som de va att jag inte i nuläget har pratat med fadern men han ska få veta men som de är nu har jag helt vårdnad och allt sådant.

    När jag förklara för henne att hon inte kan neka mig vård för att jag inte vill ange fadern utan att ha pratat med honom eller att han har fått va med och bestämma de så gick hon över till blodprov, längd och vikt. Och när hon har skrivit ner allt och är klar så tittar hon på mog och säger "är du medveten om ätt du är överviktig?" Här blir jag förbannad. Jag är 170 lång väger 87kg och är smal som en sticka. Förklara för henne atr jag har hållt på med mma hela mitt liv så jag är inte fet de är musklerna (muskler väger ca 3x vad fett gör) hon vägra och tror mig. Jag tappar humöret och säger rakt ut till henne att jag känner mig kränt och ovälkomna och önaka byta barnmoraka med de samma för jag tänker inte låta henne behandla mig så här illa.

    Jag gick ut i receptionen och frågade hon i kanssan om de va möjligt att få en ny barnmorska som inte kränker en för den man är och hon såg helt skärrad och och sa att de va köart jag skulle få en ny men då får jag vänta till nästa vecka med inskrivningen jag sa att de gör jag gärna då jag inte vill känna mig helt misslyckas som människa. Så nu har min inskrivning blivit flytta till nästa torsdag istället

    Är de någon mer som har blivit så här illa behandlad av sin barnmorskan?

  • Nylny
    eescala skrev 2014-11-19 11:58:30 följande:

    Och när hon har skrivit ner allt och är klar så tittar hon på mog och säger "är du medveten om ätt du är överviktig?" Här blir jag förbannad. Jag är 170 lång väger 87kg och är smal som en sticka. Förklara för henne atr jag har hållt på med mma hela mitt liv så jag är inte fet de är musklerna (muskler väger ca 3x vad fett gör) hon vägra och tror mig. Jag tappar humöret och säger rakt ut till henne att jag känner mig kränt och ovälkomna och önaka byta barnmoraka med de samma för jag tänker inte låta henne behandla mig så här illa.

    Jafg


    Men vilket nybörjarfel. Viktigast är att du vet att du är frisk och inte överviktig, hennes ord ska således inte behöva kränka dig. Men hoppas du bytte ut henne direkt. Man ska ha en sådan bra första graviditet som bara möjligt, och barnmorskan spelar en stor roll tillslut, och det kanske man inte märker av förrän man sitter där 30 veckor senare med en som inte alls passar en. 

    Mitt råd är att byta barnmorska nu tidigt om du märker att det inte känns bra. Jag höll fast vid min som jag inte alls var på samma våglängd som för att jag inte trodde att man skulle ha mycket kontakt med de förutom prover. Men när man behöver stöd nu i slutet och oroar sig så tar det totalstopp och önskar man hade nån som var mer förstående och inte viftade bort allt eller var dömande.


    30-årig förstföderska i nov-dec 2014.
  • eescala
    Nylny skrev 2014-11-19 12:15:01 följande:

    Men vilket nybörjarfel. Viktigast är att du vet att du är frisk och inte överviktig, hennes ord ska således inte behöva kränka dig. Men hoppas du bytte ut henne direkt. Man ska ha en sådan bra första graviditet som bara möjligt, och barnmorskan spelar en stor roll tillslut, och det kanske man inte märker av förrän man sitter där 30 veckor senare med en som inte alls passar en. 

    Mitt råd är att byta barnmorska nu tidigt om du märker att det inte känns bra. Jag höll fast vid min som jag inte alls var på samma våglängd som för att jag inte trodde att man skulle ha mycket kontakt med de förutom prover. Men när man behöver stöd nu i slutet och oroar sig så tar det totalstopp och önskar man hade nån som var mer förstående och inte viftade bort allt eller var dömande.


    Jag har pratat med dem i receptionen och ska på en ny inskrivning med en ny barnmorskan på torsdag och hoppas att de blir bra :)
  • eescala

    Igår kväll fick jag tag på fadern och berättade föe honom. Han sa inte mycket mest bara lyssna. Han ställde några små frågor men skälde inte på mig eller så antar att han är lika chockad som jag.

    Vi pratade länge och de kändes skönt när jag sedan erbjöd honom att följa med på mitt nästa ultraljud den 11/12 så sa han "vi får se". Vi la på och de känns aom om tiden är de ända som får utvisa hur de blir nu. Vad han än väljer så hoppas jag de är för sitt barns bästa och inte för att han känner sig tvingad. Han är en bra kille och hoppas han kommer fortsätta vara de även om 7 månader. :)

  • eescala
    LFru skrev 2014-11-20 09:05:27 följande:

    Bra jobbat! Nu kan du inte göra mer än att ta hand om dig och mage!


    De känns inget vidare för mig just nu. :( Misstänkt att han inte kommer att finnas där för sitt barn då vår sepretion tog hårt på honom. Till råga på allt så börja jag blöda imorse och få duktigt ont så sitter nu på akuten och hoppas att jag inte mister mitt barn.
  • Slumpan
    eescala skrev 2014-11-20 11:08:11 följande:
    De känns inget vidare för mig just nu. :( Misstänkt att han inte kommer att finnas där för sitt barn då vår sepretion tog hårt på honom. Till råga på allt så börja jag blöda imorse och få duktigt ont så sitter nu på akuten och hoppas att jag inte mister mitt barn.
    Hoppas allt går bra! Jag blödde tidigt i grav och är i vecka 28 nu, så det finns hopp.
  • eescala

    Kan nu efter några timmar på akuten medela att de inte är någon fara. Mitt lilla pyre mår hur bra som helst och de är ärr bildningen som jag har på livmodern som gör att de blöder men de är ingen fara med barnet.

Svar på tråden kan jag verkligen va gravid?