• ViaLia

    Er checklista innan barn?

    Hej alla!

    Jag sitter och har världen bebislängtan(som vanligt, blir ännu mer crazy kring ägglossning) och försöker planera för hur jag vill att de kommande åren ska se ut för att lugna mig lite, tex när vis ska börja försöka och när barnet isf föds, samt ifall vi kommer ha ny bostad då och sånt.

    Sen skrev jag en liten checklista på saker som jag kan ha som delmål innan det är dags att försöka bli gravid, då vi inte är i rätt situation riktigt ännu, för att längtan ska bli lättare :)

    Det jag har fått på min lista hittills är följande:


    En av oss har fått ett jobb som innebär en någorlunda trygg inkomst (Dvs min sambo för jag studerar på universitetet i minst 5 år till)
    Buffert till de första barnsakerna m.m (Har typ redan den avklarad dock :) 
    Förlovning (Inte jätteviktigt, men en rolig grej!)
    Flytta till större (kommer vi förhoppningsvis göra till sommaren)

    Tänkte det hade varit kul att höra vad ni andra har för delmål som känns viktiga för er innan ni tar steget att bli tre och som gör er längtan lättare! Eller ni som redan fått barn, vad som var viktigt för er innan ni tog steget?
  • Svar på tråden Er checklista innan barn?
  • Anonym (min lista)
    Anonym (gamla) skrev 2014-11-11 22:05:15 följande:
    Vart träffades ni?

    Jag vill gifta mig på en vit strand. Jag har kollat upp att man kan gifta sig på stranden på Jamaica och det är lagligt och giltigt i sverige. Problemet är kostnaden. Det skulle gå på ca 60 000 och sen är det priset för ringen plus det. Då är vårt bostadssparande back massor pga bröllop. Suck!

    Det är jättebra att ni redan har en bostadsrätt då har ni ju insatsen på ett större ställe som du säger!

    Lycka till med planerna!
    Vi träffades i Mexiko, bägge var där på resa. Jag behöver inte nödvändigtvis gifta mig på en strand, men spenderar gärna bröllopsresan på nån ö i Karibien ;) 

    Ja det är nog bra att ha börjat på nån form av bostadskarriär men risken finns nog att vi säljer, tar pengarna och sticker nån annanstans hehe. Så vi får se när barnen kommer. Även om vi båda är sugna så är vi relativt unga fortfarande (jag 24 och han 29) så vi har tid på oss att göra lite mer grejer innan det kommer barn. 

    Hoppas du får ditt strandbröllop nån gång! Som min pappa brukar säga: det kommer nya pengar ;)
  • Anonym (gamla)
    Anonym (min lista) skrev 2014-11-11 22:22:34 följande:

    Även om vi båda är sugna så är vi relativt unga fortfarande (jag 24 och han 29) så vi har tid på oss att göra lite mer grejer innan det kommer barn. 

    Hoppas du får ditt strandbröllop nån gång! Som min pappa brukar säga: det kommer nya pengar ;)


    Jag kan förstå det! Passa på att njuta av livet som det är innan barn. Själv har jag jobbat pluggat rest massor, läst språk, säsongat i Norge, flyttat runt och varit fri som fågeln. Jag tycker man ska passa på att göra sånt innan man slår sig till ro med familj.

    Vad romantisk att träffas som ni gjorde!

    Tack jag ska hålla tummarna för att det kommer nya pengar, ska försöka förhandla upp min lön!
  • Anonym (Johanna)
    Anonym (gamla) skrev 2014-11-11 22:08:09 följande:

    Hur gammal är du nu, alltså hur länge tills ni börjar försöka?


    30. Vi kommer börja försöka till våren, förhoppningsvis någon gång mellan januari och juni och då är jag således 31. Vi väntar på att min man ska få besked om ett tvåårigt jobb; så fort han fått ja någonstans kommer vi börja försöka få barn. Jag är trött på att vänta ut ovissheten men självklart tycker jag att det känns jobbigt. Jag är också en planerare och trygghetsnarkoman egentligen och gillar inte att jag inte förstod när vi blev tillsammans att det var så här det kunde bli. Jag älskar verkligen min man och allt i vårt förhållande är jättebra utom just detta för jag trodde att han också skulle ha ett vanligt jobb och att vi skulle ha ett svennigt medelklassliv med villa utanför staden vi bor i men nu är det inte så säkert att det blir så och jag håller på att anpassa mig mentalt. Det har tagit ca ett halvår att nå den här nivån av accepterande och anpassning till denna "flexibla" tillvaro.
  • Anonym (gamla)
    Anonym (Johanna) skrev 2014-11-12 19:26:59 följande:

    30. Vi kommer börja försöka till våren, förhoppningsvis någon gång mellan januari och juni och då är jag således 31. Vi väntar på att min man ska få besked om ett tvåårigt jobb; så fort han fått ja någonstans kommer vi börja försöka få barn. Jag är trött på att vänta ut ovissheten men självklart tycker jag att det känns jobbigt. Jag är också en planerare och trygghetsnarkoman egentligen och gillar inte att jag inte förstod när vi blev tillsammans att det var så här det kunde bli. Jag älskar verkligen min man och allt i vårt förhållande är jättebra utom just detta för jag trodde att han också skulle ha ett vanligt jobb och att vi skulle ha ett svennigt medelklassliv med villa utanför staden vi bor i men nu är det inte så säkert att det blir så och jag håller på att anpassa mig mentalt. Det har tagit ca ett halvår att nå den här nivån av accepterande och anpassning till denna "flexibla" tillvaro.


    Vad jobbar han med? Vad bra ändå att ni inte behöver vänta så länge!

    Men jag förstår att det känns jobbigt att inte kunna planera och inte veta hur framtiden kommer se ut!

    Min sambo ville inte ens ha barn förut och jag var rädd att det skulle krossa vårt förhållande för alltid. Men som tur var har han ändrat sig.
  • Batmamba

    Min lista:

    Fast anställning

    Fast bostad

    Stabilt jämställt förhållande där båda vill ha barn

  • Anonym (All you need is love)

    Det enda som var viktigt för mig var en man jag älskade och som älskade mig samt att jag jobbat tillräckligt för att få föräldrapenning om jag var hemma med barnet.

    Vi fick barn när vi var 23. Gifte oss när vi var 22. Barn nr 2 när vi var 25. När jag var 26 började jag plugga. När vi var 33 fick vi barn nr 3. Köpte hus när vi var 26. Byggde ut huset när vi var 33. Plugga med barn funkar fint, bygga ut hus likaså. Skaffa barn ungt respektive äldre också! Som sagt det viktigaste är en bra man och en inkomst.

    Idag är äldsta sonen 17, jag har varit gift lite längre. Vi tjänar närmare 100tkr i månaden och har ett riktigt bra liv. När vi skaffade barn tjänade vi 20tkr tillsammans i månaden.

  • Anonym (Johanna)
    Anonym (gamla) skrev 2014-11-12 19:46:45 följande:

    Vad jobbar han med? Vad bra ändå att ni inte behöver vänta så länge!

    Men jag förstår att det känns jobbigt att inte kunna planera och inte veta hur framtiden kommer se ut!

    Min sambo ville inte ens ha barn förut och jag var rädd att det skulle krossa vårt förhållande för alltid. Men som tur var har han ändrat sig.


    Forskare. Efter den här utlandstjänsten kanske han får möjlighet till en annan tillfällig anställning så att vi kan flytta tillbaka hit, men svenska universitet verkar livrädda för att tillsvidareanställa folk så de anställer på massa olika anställningsformer så att de kan kringgå LAS. Detta är ett stort problem och en stor anledning till att så få kvinnor forskar trots att de är i majoritet på grundutbildningarna (under antagandet att kvinnor generellt är mindre riskbenägna än män och hellre satsar på trygghet för att kunna bilda familj).

    Får han inte anställning här efteråt så får vi försöka få stanna dit vi ska eller söka oss till andra städer i Sverige eller utomlands. Det låter kanske glammigt om man har en rastlös och laidback personlighet men jag själv har svårt att hantera det. Min man är ganska laidback men inte så rastlös så han hamnar väl någonstans däremellan, men han har varit inställd på detta under längre tid än jag plus att han ju kan ha lite mer kontroll över situationen. I just go along for the ride, så att säga...

    Så skönt att din sambo ändrat sig, hoppas du blir gravid lätt!
  • Anonym (gamla)
    Anonym (Johanna) skrev 2014-11-12 20:22:53 följande:

    Forskare. Efter den här utlandstjänsten kanske han får möjlighet till en annan tillfällig anställning så att vi kan flytta tillbaka hit, men svenska universitet verkar livrädda för att tillsvidareanställa folk så de anställer på massa olika anställningsformer så att de kan kringgå LAS. Detta är ett stort problem och en stor anledning till att så få kvinnor forskar trots att de är i majoritet på grundutbildningarna (under antagandet att kvinnor generellt är mindre riskbenägna än män och hellre satsar på trygghet för att kunna bilda familj).

    Får han inte anställning här efteråt så får vi försöka få stanna dit vi ska eller söka oss till andra städer i Sverige eller utomlands. Det låter kanske glammigt om man har en rastlös och laidback personlighet men jag själv har svårt att hantera det. Min man är ganska laidback men inte så rastlös så han hamnar väl någonstans däremellan, men han har varit inställd på detta under längre tid än jag plus att han ju kan ha lite mer kontroll över situationen. I just go along for the ride, så att säga...

    Så skönt att din sambo ändrat sig, hoppas du blir gravid lätt!


    Men hur blir det för dig och ditt jobb då, om ni kanske måste flytta då och då, det blir svårt kan jag förstå. Man får väl alltid göra mer eller mindre uppoffringar om man älskar någon. Jag hade pojkvän i ett annat land långt borta och bodde där nästan ett år. Jag var beredd, i alla fall just då, att lämna allt för honom. Nu blev det ju inte så och i efterhand kan jag tänka att jag nog inte hade blivit så lycklig med det livet för det är ett ganska fattigt land och jag hade aldrig kunnat ha den trygghet som jag har idag. Jag kan nog inte leva så bara för dagen. Inte med barn i och han hade den mentaliteten.

    Jag hoppas att ni kan rota er någonstans så småningom och att han får en fast anställning.

    Jag hoppas också jag blir gravid snabbt men när man läser om alla här på fl som har problem med att bli gravida och även mina vänner som går igenom hormonbehandlingar och IVF så blir man rädd. Är sjukt rädd för att föda också men vill verkligen ha barn så måste våga!
  • Anonym (Johanna)
    Anonym (gamla) skrev 2014-11-13 18:59:17 följande:

    Men hur blir det för dig och ditt jobb då, om ni kanske måste flytta då och då, det blir svårt kan jag förstå. Man får väl alltid göra mer eller mindre uppoffringar om man älskar någon. Jag hade pojkvän i ett annat land långt borta och bodde där nästan ett år. Jag var beredd, i alla fall just då, att lämna allt för honom. Nu blev det ju inte så och i efterhand kan jag tänka att jag nog inte hade blivit så lycklig med det livet för det är ett ganska fattigt land och jag hade aldrig kunnat ha den trygghet som jag har idag. Jag kan nog inte leva så bara för dagen. Inte med barn i och han hade den mentaliteten.

    Jag hoppas att ni kan rota er någonstans så småningom och att han får en fast anställning.

    Jag hoppas också jag blir gravid snabbt men när man läser om alla här på fl som har problem med att bli gravida och även mina vänner som går igenom hormonbehandlingar och IVF så blir man rädd. Är sjukt rädd för att föda också men vill verkligen ha barn så måste våga!


    Ja hur det blir med mitt jobb, det undrar jag själv fortfarande *galghumor*. Förhoppningsvis får jag tjänstledigt, kommer nog söka studier fast jag inte behöver studera mer, men jag tror att det är svårare att neka tjänstledighet för studier än bara för att följa med sin man. Men får jag inte tjänstledigt måste jag förstås säga upp mig och det känns ju lite trist.

    Hur det blir med arbetsliv efter vi kommit tillbaka vet jag inte, men jag vill allra helst flytta tillbaka hit där vi bor nu. Annars hoppas jag han får ett fast jobb någonstans så att vi kan rota oss där och att jag också får jobb. Jag har gjort en finfin lista på vilka länder och städer jag kan tänka mig, strukturmänniska som man är . Men jag fattar ju att det kan bli nåt helt annat istället.

    Visst är det läskigt med fertilitet och graviditet, man vet ju ingenting förrän man försöker och kan inte skriva en endaste lista på hur det kommer bli haha.
  • Anonym (*Nova*)

    Jag tyckte det räckte med ett tryggt boende och stabil relation, sambon ville att vi skulle renovera klart köket (bodde i en etta på 47 kvm, åt i vardagsrummet o diskade i badkaret eftersom vi rivit ut hela gamla köket) + han ville göra om sitt företag till AB. Sagt o gjort, när det var klart körde vi igång. Idag ett par år senare har vi annu inget barn men: försökt på naturlig väg utan resultat under 1 års tid, genomgått en fertilitetsutredning som visat på manlig infertilitet (troligen något genetiskt, f.ö. är min sambo fullt frisk och ser helt normal ut, bara att han inte kan få barn på naturligt sätt), sörjt och funderat hur vi ska gå vidare ca 1/2 år, påbörjat inseminationer med spermiedonator. Vi har även: jag = pluggat klart på universitetet, hunnit jobba snart 2 år o fått fast jobb. Sambon: utökat sitt företag med anställda + startat ett till företag. Tillsammans: köpa villa i Stockholm o 2 bilar. Vill bara säga, men man ska inte tro att det är självklart att det är lätt att få barn, vi var naiva o trodde att det skulle vara enkelt, jag funderade innan vi började på vilken månad som var bäst och när barnet skulle födas, trodde aldrig att vi skulle bli ofrivilligt barnlösa och behöva använda donator och hålla på med hormonbehandlingar, det var så långt bort och drabbade ju bara andra. Vi var unga, var 30 när vi började försöka och fullt friska för övrigt. Idag bryr jag mig inte om vilket kön vi får på barnet, när det kommer eller om det har nån sjukdom (självklart vill vi ha ett friskt barn, men idag tar jag inget för givet längre, skulle älska barnet oavsett, bara det är vårt barn som vi gemensamt kämpat för att få, om det ens blir nåt barn nån gång...som sagt, tar inget för givet längre). Vill bara säga, men kör på och vänta inte för länge. Allt annat kan man få sen, men det finns aldrig rätt eller fel tid för barn. Kan låta som vi lever rätt lyxigt o har allt, det hade vi inte när vi började försöka, då var jag inte klar med mina studier och hade inget tryggt jobb, bara vår lilla bostadsrätt och sambon som höll på att bygga upp sitt företag, vi har ordnat allt annat under tiden vi väntat och gjort alla utredningar m.m. Vet också folk som lever på soc. o ändå klarar sig hyfsat bra, inget lyxliv men tak över huvudet och mat i magen i alla fall. Så vänta inte för länge!

Svar på tråden Er checklista innan barn?