Ser inte fram emot resan längre

Jag antar att detta är ett ironiskt sätt att säga att mitt inlägg är helt ointressant, förlåt i så fall. Ville bara säga till ts att hon inte är den enda som måste låna pengar av en partner med bra inkomst för att kunna göra saker tillsammans (samt i mitt fall för att gå till tandläkaren). 

Och jag gnäller väl för att jag känner mig maktlös i och med att jag inte har något att säga till om när det gäller pengar. Han kan bli sur om jag köper en "onödig" pryl för 200 kr på Biltema. 

Jag har MINA räkningar på 1700, MIN mat på cirka 1500 och hyra på 2700. Det är standard. Nu blir det ju mer utgifter eftersom jag sparat lite till resan och sen lite andra grejer. Men standard utgifter är 5900 för mig. Nu är jag i princip nollad eftersom vi ska resa.

Min sambos utgifter en vanlig månad är hyra 2700, mat 1000, mobil 300. Alltså betalar han 3900 varje månad, han sparar cirka 10000 till annat. Så alltså lever han på 10100 när alla hans utgifter är betalda och jag på noll kr.

Vi äter inte samma typ av mat, därför betalas det separat. För mig är det helt fel.

Jag & min sambo ska till London om en månad. Vi har längtat och pratat om resan i tre månader nu, men jag ser inte fram emot den längre. Allt handlar om ekonomin.

Jag är student och får ut 9004 kronor i månaden från CSN. Min sambo arbetar heltid och får ut cirka 24000 efter skatt. Av mina 9004 går 6-7000 till räkningar, hyra, mat & andra artiklar man måste ha som kvinna. Alltså har jag kvar cirka 2000 till nöje. Nu förstår ni hur svårt det är för en student att spara ihop till en resa. Vi ska vara där i 5 dagar. Pga min ekonomi får jag låna 4000 av min sambo till resan så jag kan shoppa, äta ute och så.

Men då ska jag sitta och betala av dem pengarna till han sen när vi kommer hem och inte ha något att leva för själv. Har inte haft pengar så jag kan gå ut och luncha med vänner, shoppa, köpa smink etc på flera månader och jag börjar tröttna nu. Nästan så att jag börjar bli girig och det HATAR jag.

Hade jag varit min sambo och jag visste att min partner inte har god ekonomi så hade jag faktiskt bjudit min partner på diverse saker med nöje. Det hade nästan varit en självklarhet för mig. Vad tycker ni, är jag ego?