Ser inte fram emot resan längre

Men TS klarar ju av sina "vardagliga" levnadskostnader via sitt CSN så man kan ju inte begära att sambon ska "stå för allt". Däremot är det ju mindre smart att boka en resa man inte har råd med och det borde TS sambo förstå också, vilket han inte verkar göra.

En ytterligare faktor att ta hänsyn till borde vara att CSN inte betalar ut pengar i slutet på december (normalt sett) utan en mindre summa i början på januari, så har inte TS räknat på detta dessutom blir det verkligen svårt att överleva månaderna efter resan. Är det verkligen värt det?

Snål sambo du har, är det viktigt för honom att ni åker på den är resan ska han självklart bjuda dig. Han tjänar så pass bra att han har den möjligheten.

Min man får ut 33 000:- efter skatt och han bjuder mig på allt som kostar lite extra, resor, restaurangbesök, bio m.m. Det gjorde han även innan vi var gifta och levde som sambos.

Skulle inte vara ihop med en man som tänker som din.

Men detta kan väl inte ha kommit som en överraskning, ni har ju planerat resan tillsammans.

Sen att man tycker att han kanske bör bjuda dig på maten och nöjen när ni är borta är ju en annan femma. Personligen så tycker ju jag absolut att man ska ha gemensam ekonomi i en familj. Det har vi och har haft sen innan vi gifte oss. Blir väldigt orättvist och ganska så ohållbart i längden om en person inte har något att röra sig med och den andra har betydligt mer, det kan orsaka problem...som TS nu stött på. 

Som student har man inte det fett och man får prioritera, precis som alla andra med lägre inkomst vad man väljer att lägga sina pengar på. Har ni skilda ekonomi så har ni och då kan du inte vänta dig att killen ska betala för dig. Att du inte varit hos frisören på fyra månader är inget egentligen, det finns de som inte har råd att gå till frisören öht. Likaså så är det du som väljer att köpa smink "och annat som en kvinna måste ha". Det enda som jag vet är ett måste är mensskydd... Vad det gäller maten så kan du komma ner i kostnad även där. Som sagt var, det gäller att prioritera. Men vill du inte resa, skippa resan och gå till frisören, köp smink och gå och fika med dina vänner.

Och du, anser du att du inte har råd att ens gå till läkaren (som kostar ett par hundralappar) pga en resa, ja, då är det dags att fundera på sina prioriteringar. Vad missar du i London för dessa pengar om du väljer att prioritera läkarbesök?

Sedan så måste jag fråga dig TS om hur dyr resan och boendet är om du inte har unnat dig något på flera månader och du då har kunnat spara 2-3000kr/mån och att du ändå måste låna 4000kr av honom för att kunna shoppa och äta i London? Visst, "det blev en flytt" mitt i allt, men jag förstår inte hur det helt oväntat "blir en flytt" och oavsett så behöver det inte kosta många kronor att flytta. Så jag ser det bara som problem med prioriteringen och långsiktig planering.

Alltså, att ha semester utomlands och att shoppa är ingen rättighet man har. Det gör man om man har råd till det.

Skulle aldrig leva ihop med någon om man inte har gemensam ekonomi.

Konstigt att du bokar en resa när du har så pass dålig ekonomi. Jag och sambon har numera gemensam ekonomi men på den tiden vi hade separat så kunde vi göra som ni; när jag precis hade pluggat klart så hade jag inte så mycket sparat. Vi ville ändå resa så en gång fick jag låna lite av honom för att på ett par månader betala tillbaka. En annan gång när vi reste så hade sambon sämre ekonomi. Då lånade jag ut delar och bjöd en del. Men viktigt när man lånar att man faktiskt har inkomst sen för att betala tillbaka.

Jag tycker även det är konstigt att ni har separat ekonomi när han får in så pass mycket mer än dig.

Det är ett sånt sjukt gnäll i den här tråden alltså. Jobba extra då om det inte går ihop för dig. Så jävla sjuk inställning alla i tråden har till pengar. 

Lever man i en relation där man bestämt att det ska vara en 100% gemensam ekonomi (helt obegripligt beslut) så är det väl fair. Då finns det bara våra pengar och inte dina och mina. 

Lever man INTE i en relation där man har en gemensam ekonomi (som exempelvis TS) så är det helt jävla sjukt att tro att den andra parten bara ska betala saker åt en för att man själv inte klarar av att planera sin privata ekonomi. 

Det finns jävligt få arbeten i dagsläget där en hög lön inte också innebär privata uppoffringar till en mycket större grad. Det är så sjukt inskränkt att tro att det inte är mer påfrestande att konstant jobba med kniven mot strupen (vilket de flesta höga poster i företag har) varje dag kontra dagmamma/dagisfröken/frisör/butiksbiträde etc. 

Jag kan bara utgå från mig själv. Jag får ut ca 25000, min sambo är student. För min del är det självklart att betala det mesta, för vad det än må vara.