Varför blir bara män man själv är helt ointresserad av förtjust i en och tvärtom?
Vet inte vad jag vill med tråden, spy lite kanske och diskutera fenomenet.
Har iallafall varit singel ett bra tag, dejtar en kille just för tillfället. Tycker väldigt mycket om honom och han gillar nog mig med men det är verkligen bergodalbana hit och dit. Ibland känns det jättebra och ibland känns det som att han bara playar mig. Känner mig osäker. Inte första gången det är så.
Men då kommer vi till det andra, har en killkompis som är väldigt snäll och trevlig. Vi är bara vänner och det är jag väldigt tydlig med, håller honom på ett armslångt avstånd så inga missuppfattade signaler sänds ut. Igår ringde han mig och han var inte på fyllan ska tilläggas, där bedyrade han sin kärlek och sa att han måste få träffa mig idag och diskutera detta. Nu till saken, jag blev enormt irriterad. Sa att visst, mår han bättre av det så absolut....men jag är inte intresserad på det sättet.
Det är inte första gången sånt här händer och det irriterar mig bara mer och mer. Är man dömd till att bara bli intresserad av killar som inte vill ha en och få beundrare som man själv inte vill ha?
Är det bara jag som drabbas av detta fenomen? Varför är det såhär och hur upplever ni andra singlar det?
Har ni bestämt för en annan dag att ses? Hur länge har ni setts förresten?
Katastroftänk i allt nämligen. Hoppas du hittar den man du söker efter i dejtingdjungeln, bara att grabba efter guldkornen.