Varför blir bara män man själv är helt ointresserad av förtjust i en och tvärtom?

Va underbart det låter att bara gå in i känslan sådär, jag blir så sjukt inspirerad och vill också bli så. Bara följa med känslan och ha positiva tankar, har du alltid varit och känt så när du träffar någon det klickar med?

Själv är jag väldigt glad och på något sätt känns det väldigt bra denna gång egentligen, lite tidigt att säga. Men däremellan kommer osäkerheten fram, tänk om han träffar någon bättre än mig. Tänk om han bara leker med mig, det där eviga tänk om. Det är inte bra, ska anamma mer din inställning. Låter så mycket sundare och bättre.

Hur ska man säga det där jag är smickrad och förtjust men det passar sig verkligen inte... Utan att såra.

Både håller med och inte.

Du vet...??

hej jag har samma problem, alla killar som jag absolut aldrig skulle titta på eller ens vara med, dom blir görkära i mej men dom jag blir jätteintresserad av, dom vet ej att jag finns och skulle aldrig välja mej heller!

Vet inte vad jag vill med tråden, spy lite kanske och diskutera fenomenet.

Har iallafall varit singel ett bra tag, dejtar en kille just för tillfället. Tycker väldigt mycket om honom och han gillar nog mig med men det är verkligen bergodalbana hit och dit. Ibland känns det jättebra och ibland känns det som att han bara playar mig. Känner mig osäker. Inte första gången det är så.

Men då kommer vi till det andra, har en killkompis som är väldigt snäll och trevlig. Vi är bara vänner och det är jag väldigt tydlig med, håller honom på ett armslångt avstånd så inga missuppfattade signaler sänds ut. Igår ringde han mig och han var inte på fyllan ska tilläggas, där bedyrade han sin kärlek och sa att han måste få träffa mig idag och diskutera detta. Nu till saken, jag blev enormt irriterad. Sa att visst, mår han bättre av det så absolut....men jag är inte intresserad på det sättet.

Det är inte första gången sånt här händer och det irriterar mig bara mer och mer. Är man dömd till att bara bli intresserad av killar som inte vill ha en och få beundrare som man själv inte vill ha?

Är det bara jag som drabbas av detta fenomen? Varför är det såhär och hur upplever ni andra singlar det?

Du är verkligen inte ensam! Jag lider nämligen av samma, är så trött på detta! Hur finner man någon som är intresserad av en och man är också intresserad av den personen???? Känner att mina 4 år som singel börjar tära på mig, lika bra att skita i allt och leva ensam tills man dör...

Inte riktigt likadan när jag var i tonåren men i vuxen ålder har jag varit sådan. Jag har lärt mig att det går som bäst när jag släpper kontrollen en smula och släpper fram det som är jag rätt mycket. De flesta brukar falla för något jag har som jag själv inte ser helt, men det gensvaret jag får av någon jag klickar med är oslagbart. Att ha roligt och trivas med mig själv är nog min grej, utseende har en viss betydelse men just det där att tycka om sig själv brukar funka mkt bra enligt min erfarenhet.

Hur känns det när ni umgås, får du en bra känsla? Om han skulle träffa ngn annan/leka med dig så var han ju ändå inte rätt för just dig, då finns det andra bättre där ute.

Min crush studerar mig "i smyg", har ibland ett nästan förlorat uttryck när vi ser in i varandras ögon. Det känns så j*a bra, jag tvekar inte på känslorna men det finns omständigheter som hindrar men så kan det vara ibland.

Inte riktigt likadan när jag var i tonåren men i vuxen ålder har jag varit sådan. Jag har lärt mig att det går som bäst när jag släpper kontrollen en smula och släpper fram det som är jag rätt mycket. De flesta brukar falla för något jag har som jag själv inte ser helt, men det gensvaret jag får av någon jag klickar med är oslagbart. Att ha roligt och trivas med mig själv är nog min grej, utseende har en viss betydelse men just det där att tycka om sig själv brukar funka mkt bra enligt min erfarenhet.

Hur känns det när ni umgås, får du en bra känsla? Om han skulle träffa ngn annan/leka med dig så var han ju ändå inte rätt för just dig, då finns det andra bättre där ute.

Min crush studerar mig "i smyg", har ibland ett nästan förlorat uttryck när vi ser in i varandras ögon. Det känns så j*a bra, jag tvekar inte på känslorna men det finns omständigheter som hindrar men så kan det vara ibland.