Varför blir bara män man själv är helt ointresserad av förtjust i en och tvärtom?

Tycker det är knepigt med allt sånt där. Dom enda vettiga tjejerna är ju dom som är upptagna, sen då man tror man funnit någon vettig som är singel, då är det alltid något skumt med dom som dyker upp.

Och som någon skrev tidigare... så är tjejer mycket dåliga på att säga ifrån, om de inte är intresserade?! De försöker frysa ut en, arrangera något så man ska tolka det så. Allt för att det ska bli tvetydigt och komplicerat. Varför?

nej det är en chatt app.

jag tror inte det skiter sig med krambjörn :)

För att man beter sig löjligt just inför Honom? Rodnar, fnissar, kan inte komma på något att säga, vräker ur sig något dumt, tappar saker, i värsta fall svimmar? 

Män som man inte känner något för, behöver man ju inte bli generad inför heller. Och då kan man göra ett gott intryck.

Har en kompis som var i en liknande, vi runtomkring var skeptiska till det där eftersom han inte var klar. Men hon brann en dag av på honom, han avslutade med flickvännen och idag är han med min kompis. Så det kan alltid lösa sig i slutändan men det är inte alltid lätt med kärlek och känslor. Du kan ju retas lite nästa gång hon är på besök, spela låtar med passande och slagkraftiga texter på högsta volym eller nåt.

Går inte att hitta någon som tycker samma sak som en själv, friktion behövs.

Detta inlägg beskrev mycket utav dig själv.

Jag har precis upplevt det motsatta,pratat med en kille i mååånga månader,sen slutar han  bara höra av sig,slutar svara på tilltal osv.

Varför? Finns ingen anledning som jag ser det.

Om han undrar över nåt är det väl bättre att fråga?

Allt han sagt under dessa många månader,va det bara tomma ord?

Ja man undrar hur han tänker.

 och hur kan du dra en sån slutsats att alla vettiga tjejer är upptagna?

Ge människor en chans!

Vet inte vad jag vill med tråden, spy lite kanske och diskutera fenomenet.

Har iallafall varit singel ett bra tag, dejtar en kille just för tillfället. Tycker väldigt mycket om honom och han gillar nog mig med men det är verkligen bergodalbana hit och dit. Ibland känns det jättebra och ibland känns det som att han bara playar mig. Känner mig osäker. Inte första gången det är så.

Men då kommer vi till det andra, har en killkompis som är väldigt snäll och trevlig. Vi är bara vänner och det är jag väldigt tydlig med, håller honom på ett armslångt avstånd så inga missuppfattade signaler sänds ut. Igår ringde han mig och han var inte på fyllan ska tilläggas, där bedyrade han sin kärlek och sa att han måste få träffa mig idag och diskutera detta. Nu till saken, jag blev enormt irriterad. Sa att visst, mår han bättre av det så absolut....men jag är inte intresserad på det sättet.

Det är inte första gången sånt här händer och det irriterar mig bara mer och mer. Är man dömd till att bara bli intresserad av killar som inte vill ha en och få beundrare som man själv inte vill ha?

Är det bara jag som drabbas av detta fenomen? Varför är det såhär och hur upplever ni andra singlar det?

Ja det är ju det är att vi har så roligt ihop. Värsta humör blir på topp när vi ses.

Vi får se om han förstår. Har svarat honom efter 12 h med 1-2 ord. Han ringde direkt. Jag svarade inte. La däremot upp en låt på fb, wicked hane. Han förstår piken. Han är överintelligent.

Så nu får vi se. Saknar han mig eller varsågod henne har han redan men varför bemöda dig med allt detta för min skull? Han gör allt, då menar jag allt för mig. Känslorna finns där, det säger han. Jag har sagt att jag backar så länge hon är där och det påpekar jag ofta när det hettar till.

Det är ju det jag gör.. och visst finns det nog vettiga singeltjejer där ute. Men dom jag hittat kan till en början verka vara vettiga, men sen kommer alla ryggsäckar dom bär på.

Ja vi har alla våra problem och ingen är perfekt, och tur är väl det.