Tog upp detta med han igår.. eller jag tog upp att jag är rädd att han ska ta barnet ifrån mig så fort tillfälle ges. Och han sa att jag har inget att oroa mig för. Han var förstående och allt. Men han är som två personer. En fin och underbar. Och en förjävlig. Han har givit mig blåmärken, hotat och allt möjligt. Vi säger att han skulle ta barnet ifrån mig, han skulle inte ens ta hand om det då tror jag, utan hans mamma skulle göra det. Hon vet vad hennes son har gjort mig men det är tydligen okej tycker hon. Han är inte sådan nu, men ibland när han blir sur så visar sig den sidan fram lite. Vill han träffa barnet så får han, varannan vecka, helt okej, vi kan dela på barnbidraget, ja allt. Jag vill mitt barns bästa och det är båda sina föräldrar. Är bara så oerhärt rädd att han ska ta barnet ifrån mig. Han visar knappt ens att han bryr sig om barnet eller graviditeten nu, han tycker att jag snackar om barnet för mycket. Nämner det en gång om dagen, gud vad mycket.. jag vet att jag har mer rättigheter än han om jag har ensam vårdnad, och som sagt. Det är inget jag vill eller ska utnyttja. Vill bara ha ett övertag. För är inte han vårdnadshavare och han tar med sig barnet utomlands så räknas det som kidnapping. Är han vårdnadshavare också är det okej.. och då kommet ingen bry sig om jag får se mitt barn igen eller inte..
