Forum Känsliga rummet Psykisk ohälsa
  • Anonym (hjärtklappning)
    Anonym (hjärt­klappn­ing)
    106 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Stressymtom/utbrändhet, hjälp!!

    Nu sitter jag här åter igen med hjärtklappning, yrsel, trötthet, gråten i halsen, orkar knappt ta något för mig etc.. Jag jobbar som lärare och älskar verkligen mitt jobb, men nu orkar jag inte mer.. Jag delar klass med en lärare som är "låt gå"-ig och det har blivit att jag är den "onda" (fast flera av de som är duktiga och skötsamma uppskattar det) och min kollega den "goda" (kontaktar aldrig föräldrar, förstår inte alls vad problemen i klassen är, trots att andra elever kommer till mig och ojar sig för att läraren är så slapp)

    Jag drar i allt, många elever kommer till mig och även de andra kollegerna. Det känns skönt att de har förtroende för mig, men det är tufft att dra runt. Jag hinner inte planera lektioner, hinner inte rätta, ligger efter med så mycket nu.. Sen ska jag fixa sommaravslutning och en liten konsert veckan innan dess. Orkar inte, trots att jag har en kollega som också jobbar med avslutningen och konserten..

    Mådde så bra i helgen när jag kunde släppa allt men nu är verkligheten ikapp mig igen. 

    Hur ska jag gå vidare? Sjukskrivning? Stanna hemma resten av veckan (vet inte om det hjälper men behöver lite input nu)?

    Hjälp!

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Stressymtom/utbrändhet, hjälp!!
  • Anonym (qwerty)
    Anonym (qwert­y)
    #91
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (hjärtklappning) skrev 2015-05-24 01:49:02 följande:



    Fast i ett äktenskap är man två så då behöver båda hjälp anser jag. Som det är nu kritiserar min man mig för att jag inte mår bra, han vill sedan Inte prata om det och gör inget här hemma om man inte påminner honom och tjatar.

    Jag anser inte att jag behöver uppsöka psykiatrisk akutavdelning, finns så många andra som behöver det bättre.
    Jag har inte sagt att det inte är så att båda behöver hjälp, men man måste börja någonstans och att börja hos sig själv är det mest logiska.

    En specialistmottagning med drop in är inte detsamma som akutavdelning. Tänk dig mer som en vårdcentral där de allra flesta har bokat tid hos någon och då och då kommer det någon som på egenremiss kommer dit utan att ha bokat tid.
    Men ring till din närmsta mottagning imorgon och prata med dem, du behöver inte ens åka dit. Ta små steg.
  • Anonym (hjärtklappning)
    Anonym (hjärt­klappn­ing) Trådstartaren
    #92
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (qwerty) skrev 2015-05-24 02:00:08 följande:
    Jag har inte sagt att det inte är så att båda behöver hjälp, men man måste börja någonstans och att börja hos sig själv är det mest logiska.

    En specialistmottagning med drop in är inte detsamma som akutavdelning. Tänk dig mer som en vårdcentral där de allra flesta har bokat tid hos någon och då och då kommer det någon som på egenremiss kommer dit utan att ha bokat tid.

    Men ring till din närmsta mottagning imorgon och prata med dem, du behöver inte ens åka dit. Ta små steg.



    Jag har jobbat så mycket med mig själv så problemet är nu att min man inte är med på noterna, han förstår inte och beter sig som ett barn. Vi fick vårt andra barn för 2,5 år sedan och gångerna vi varit intima sen dess kan nog räknas på ena handens fingrar. Jag kämpar och kämpar men ändå händer inget här hemma. Hade det inte varit för barnen så hade jag nog stuckit.
  • Anonym (Hmmmm)
    Anonym (Hmmmm­)
    #93
    Citera Visa endast Anmäl

    Alltså förlåt ts, men du har en väldigt tydlig 'martyr'-framtoning...

    Det hela handlar om hur MYCKET du har att göra, det är så JOBBIGT... men dina kolleger skulle ALDRIG klara sig utan dig... Stackars viktiga du...

    Men vet du... Ingen annan kommer att ta ansvar för din hälsa. Ingen kommer att tacka dig när du blir sjuk. Och vanligtvis klarar sig en arbetsplats faktiskt helt ok även när en självutnämnd 'nyckelperson' plötsligt försvinner en tid...

    Ditt viktigaste ansvar är du själv! En av anledningarna till att vi har så mycket psykisk ohälsa idag är att folk inte klarar av att ta ett steg tillbaka och acceptera att allt inte alltid blir perfekt. Och framför allt att människor som du, som inte klarar av att göra detta, inte tar ansvar för sin egen hälsa, utan fortsätter att pusha sig helt i onödan.

    Om du verkligen vill vara en bra kollega, lär dig då att identifiera dina begränsningar, och sätt dina gränser därefter.

    Ta nu tag i din situation, både på jobbet och hemma, be om hjälp, det är inget att skämmas för, tvärtom, det visar på styrka!

    Lycka till!

  • Anonym (hjärtklappning)
    Anonym (hjärt­klappn­ing) Trådstartaren
    #94
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Hmmmm) skrev 2015-05-24 08:30:18 följande:
    Alltså förlåt ts, men du har en väldigt tydlig 'martyr'-framtoning...

    Det hela handlar om hur MYCKET du har att göra, det är så JOBBIGT... men dina kolleger skulle ALDRIG klara sig utan dig... Stackars viktiga du...

    Men vet du... Ingen annan kommer att ta ansvar för din hälsa. Ingen kommer att tacka dig när du blir sjuk. Och vanligtvis klarar sig en arbetsplats faktiskt helt ok även när en självutnämnd 'nyckelperson' plötsligt försvinner en tid...

    Ditt viktigaste ansvar är du själv! En av anledningarna till att vi har så mycket psykisk ohälsa idag är att folk inte klarar av att ta ett steg tillbaka och acceptera att allt inte alltid blir perfekt. Och framför allt att människor som du, som inte klarar av att göra detta, inte tar ansvar för sin egen hälsa, utan fortsätter att pusha sig helt i onödan.

    Om du verkligen vill vara en bra kollega, lär dig då att identifiera dina begränsningar, och sätt dina gränser därefter.

    Ta nu tag i din situation, både på jobbet och hemma, be om hjälp, det är inget att skämmas för, tvärtom, det visar på styrka!

    Lycka till!



    Jag har tagit hand om situationen på jobb, mår mycket bättre men faktum kvarstår att ingen annan kan sätta mina betyg så är det bara.. Skulle jag vara hemma skulle jag ändå behöva sätta betygen.

    Hemma är en annan situation, där min man tycker att jag är löjlig för att han inte förstår hur man kan må som jag gör, där inget händer om inte jag gör något (vi har haft en trasig bil i ett år snart, men jag vägrar göra det min man sagt att han ska göra dvs ringa bilservice). Jag har lidit av sömnproblem länge då det lätt blir så när man har små barn. Nu i vår är första gången som båda jobbar på 5 år pga föräldraledigheter så det är också en omställning. Jag har dock krävt att min man jobbar deltid i höst, för jag orkar inte dra runt hela hemmet själv. Min man är ensambarn, har haft en mamma som gjort allt för honom tills han och jag träffades (då var han 26 år) och som aldrig behövt ta ansvar.
  • Anonym (qwerty)
    Anonym (qwert­y)
    #95
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (hjärtklappning) skrev 2015-05-24 08:38:59 följande:



    Jag har tagit hand om situationen på jobb, mår mycket bättre men faktum kvarstår att ingen annan kan sätta mina betyg så är det bara.. Skulle jag vara hemma skulle jag ändå behöva sätta betygen.

    Hemma är en annan situation, där min man tycker att jag är löjlig för att han inte förstår hur man kan må som jag gör, där inget händer om inte jag gör något (vi har haft en trasig bil i ett år snart, men jag vägrar göra det min man sagt att han ska göra dvs ringa bilservice). Jag har lidit av sömnproblem länge då det lätt blir så när man har små barn. Nu i vår är första gången som båda jobbar på 5 år pga föräldraledigheter så det är också en omställning. Jag har dock krävt att min man jobbar deltid i höst, för jag orkar inte dra runt hela hemmet själv. Min man är ensambarn, har haft en mamma som gjort allt för honom tills han och jag träffades (då var han 26 år) och som aldrig behövt ta ansvar.
    Ta inte det här på fel sätt men jag tvivlar på att det bara är endast du som kan sätta betyg på eleverna. Skolan måste ju ha en B-plan. Vad skulle hända om en lärare plötsligt dör liksom, får inte eleverna betyg alls då?

    Om hemmasituationen, fråga dig vad DU kan göra. Vad kan DU göra för att det ska bli bättre? Vad kan DU prata med din man om för att han ska förstå dig bättre?
    Jag tycker att det låter som att du lite skyller ifrån dig och tänker mer vad rektorn kan göra för ditt arbete, vad kollegan kan göra för att underlätta för dig. Vad din man kan göra för att underlätta för dig hemma. Du kan inte ändra på någon annan. Den enda du kan ändra på är dig själv.
    Är det kommunikationen hos dig och din man som brister? Kan DU uttrycka dig annorlunda? Kan DU låta bli att gå in i en försvarsposition? Eller är det så att ni två behöver hjälp att förstå varandra? 
  • Anonym (hjärtklappning)
    Anonym (hjärt­klappn­ing) Trådstartaren
    #96
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (qwerty) skrev 2015-05-24 10:35:12 följande:
    Ta inte det här på fel sätt men jag tvivlar på att det bara är endast du som kan sätta betyg på eleverna. Skolan måste ju ha en B-plan. Vad skulle hända om en lärare plötsligt dör liksom, får inte eleverna betyg alls då?

    Om hemmasituationen, fråga dig vad DU kan göra. Vad kan DU göra för att det ska bli bättre? Vad kan DU prata med din man om för att han ska förstå dig bättre?

    Jag tycker att det låter som att du lite skyller ifrån dig och tänker mer vad rektorn kan göra för ditt arbete, vad kollegan kan göra för att underlätta för dig. Vad din man kan göra för att underlätta för dig hemma. Du kan inte ändra på någon annan. Den enda du kan ändra på är dig själv.

    Är det kommunikationen hos dig och din man som brister? Kan DU uttrycka dig annorlunda? Kan DU låta bli att gå in i en försvarsposition? Eller är det så att ni två behöver hjälp att förstå varandra? 



    Min man har aldrig behövt ha konflikter under hela sin uppväxt.. Ja, vi behöver hjälp, som det är nu låter han barnen göra vad de vill för han vill inte ha konflikter. Detta gör att jag får ta alla konflikter. Som det är nu så har jag t.ex städat hela dagen medan min man leker och har skoj med barnen..

    Ska någon annan sätta betygen måste jag lämna över då allt är digitalt och många saker inte ens är rättade än.. Det var t.o.m. så att när jag var föräldraledig ringde min vikarie mig när betygen skulle sättas och då hade jag ändå lämnat över...

    Jag lämnar diskussionen nu, känner att detta tar för mycket energi från mig.
  • Anonym (Hmmmm)
    Anonym (Hmmmm­)
    #97
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (hjärtklappning) skrev 2015-05-24 10:42:32 följande:

    Min man har aldrig behövt ha konflikter under hela sin uppväxt.. Ja, vi behöver hjälp, som det är nu låter han barnen göra vad de vill för han vill inte ha konflikter. Detta gör att jag får ta alla konflikter. Som det är nu så har jag t.ex städat hela dagen medan min man leker och har skoj med barnen..

    Ska någon annan sätta betygen måste jag lämna över då allt är digitalt och många saker inte ens är rättade än.. Det var t.o.m. så att när jag var föräldraledig ringde min vikarie mig när betygen skulle sättas och då hade jag ändå lämnat över...

    Jag lämnar diskussionen nu, känner att detta tar för mycket energi från mig.


    Om du tycker det tar för mycket energi att läsa och skriva här så gör du rätt i att sluta. Det är precis så du ska tänka!

    Men om du nu fortfarande läser... :)

    Ang städning och lek med barnen t.ex. Personligen så tycker jag det är ganska avslappnande och få städa i lugn och ro. Våra barn är väldigt vilda, högljudda och intensiva... Men du verkar inte så nöjd med uppdelningen, stämmer det? Varför går du inte då och lugnt och trevligt ber din man att fortsätta städa (kanske specificera mer exakt för honom) då att du kan få leka med barnen en stund.

    Vad skulle hända då?
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Anna)
    #98
    Citera Visa endast Anmäl

    Tråkigt att du lämnar tråden ts för att det är så många här på fl som saknar empati samt har behov av att spy galla på ts i varje tråd.

    När man är i obalans så blir allt man har omkring sig så mycket jobbigare än vanligt. Energin är ju slut redan från början ochan ser en massa måsten.

    Vet inte om du skrivit om det innan

    ..men har ni någon som kan avlasta er med barnen en stund då och då?

    Så mannen och du får lite egentid

  • Madraykin
    Madray­kin
    #99
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Anna) skrev 2015-05-24 15:13:21 följande:

    Tråkigt att du lämnar tråden ts för att det är så många här på fl som saknar empati samt har behov av att spy galla på ts i varje tråd.

    När man är i obalans så blir allt man har omkring sig så mycket jobbigare än vanligt. Energin är ju slut redan från början ochan ser en massa måsten.

    Vet inte om du skrivit om det innan

    ..men har ni någon som kan avlasta er med barnen en stund då och då?

    Så mannen och du får lite egentid


    Vilka inlägg anser du har visat på empatilöshet eller "spy galla på ts"?
  • Anonym (hjärtklappning)
    Anonym (hjärt­klappn­ing) Trådstartaren
    #100
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Anna) skrev 2015-05-24 15:13:21 följande:
    Tråkigt att du lämnar tråden ts för att det är så många här på fl som saknar empati samt har behov av att spy galla på ts i varje tråd.

    När man är i obalans så blir allt man har omkring sig så mycket jobbigare än vanligt. Energin är ju slut redan från början ochan ser en massa måsten.

    Vet inte om du skrivit om det innan

    ..men har ni någon som kan avlasta er med barnen en stund då och då?

    Så mannen och du får lite egentid



    Vi kan få avlastning nästan när vi vill men just nu har vi så många helger inbokade med annat så just nu finns det inte tid till det.

    Idag har jag bestämt mig för att bryta med någon vän också. Detta är ett led i mitt nya tänk med att ta bort onödiga "måsten" och energitjuvar av olika slag.
  • Anonym (hjärtklappning)
    Anonym (hjärt­klappn­ing) Trådstartaren
    #101
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Hmmmm) skrev 2015-05-24 12:06:38 följande:
    Om du tycker det tar för mycket energi att läsa och skriva här så gör du rätt i att sluta. Det är precis så du ska tänka!

    Men om du nu fortfarande läser... :)

    Ang städning och lek med barnen t.ex. Personligen så tycker jag det är ganska avslappnande och få städa i lugn och ro. Våra barn är väldigt vilda, högljudda och intensiva... Men du verkar inte så nöjd med uppdelningen, stämmer det? Varför går du inte då och lugnt och trevligt ber din man att fortsätta städa (kanske specificera mer exakt för honom) då att du kan få leka med barnen en stund.

    Vad skulle hända då?



    Gjorde detta innan med att be min man ta över så att jag kunde få vara med barnen. Då blev han sur och menade att han gjorde "viktiga" saker..
  • SupersurasunkSara
    Supers­urasun­kSara
    #102
    Citera Visa endast Anmäl

    TS jag hoppas du läser detta. Leta rätt på en hypnotisör nära dig eller pm:a mig här så kan jag ge dig en länk med lite självboosting.

    Du måste tala med din rektor om din slappa kollega. Jag vet, det är svårt och jobbigt när man inte ens kan ta sig ur sängen knappt, (been there done that) men  det måste göras. Kanske ett brev som du skriver lite på var dag där du sakligt förklarar läget?

    Jag förstår, och uppskattar att du känner ett ansvar för dina elever, men faktum är att INGEN kommer att tacka dig för att du brakar ihop totalt till slut!

    Kram, och ta hand om dig! Du är viktig.

  • Anonym (hjärtklappning)
    Anonym (hjärt­klappn­ing) Trådstartaren
    #103
    Citera Visa endast Anmäl

    Mår bättre nu faktiskt, vi har strukturerat om en del saker i våra liv.

    Däremot är jag sjuk igen, har feber och yrsel. Har varit hemma från jobbet i två dagar och har dåligt samvete för att min kollega får dra i allt vad gäller en konsert vi ska ha med eleverna imorgon. Jag känner mig nästan tvingad att gå imorgon trots att jag inte mår särskilt bra.. Hur ska jag göra?

  • Anonym (hjärtklappning)
    Anonym (hjärt­klappn­ing) Trådstartaren
    #104
    Citera Visa endast Anmäl

    Tittar in och tänkte bara säga att jag nu kommit fram till att jag måste se mig om efter nytt jobb..

  • Ms H
    Ms H
    #105
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (hjärtklappning) skrev 2015-06-11 21:34:16 följande:

    Tittar in och tänkte bara säga att jag nu kommit fram till att jag måste se mig om efter nytt jobb..


    Det låter bra! Brukar vara enklare att få till en förändring om man byter tjänst. Lycka till med sökandet!
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Anna)
    #106
    Citera Visa endast Anmäl

    Nu är det äntligen sommarlov.

    Passa på att njuta och ha det bra.

    Har du något annat till höstterminen eller går du ner i tid lite?

    Önskar dig en skön sommar

Svara i tråden
Svar på tråden Stressymtom/utbrändhet, hjälp!!

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies