• Anonym (ungmamma?)

    Ung mamma, jag?!

    Hej!

    Jag har alltid sagt att jag ska vänta med barn tills jag är färdigutbildad, har jobbat ett tag, har bostad, stadig partner och allt det där man bör ha när man får barn.
    Men nu står jag här, snart 17 år, och är gravid och känner att jag klarar inte av en abort. Jag har gått på samtal hos umo, men det går inte. Hela min kropp skriker nej!
    Jag vill ha barnet, men ändå kan jag inte förmå mig att berätta för någon annan(utom min pojkvän). Det är som att jag inte kan ta begreppet "ung mamma" i min mun. Innan har jag nästan föraktat andra unga tjejer som fått barn...

    Jag vet inte heller hur jag ska berätta för mina föräldrar. De kommer att bli otroligt arga och besvikna och kanske kasta ut mig. Hur jag ska lösa allt vet jag inte helt heller.... Men jag kan inte ta bort det..

    Hur ska jag berätta och vad ska jag göra?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-09-05 13:37
    I torsdags berättade vi för min pojkväns familj. De tog det okej och hans mamma hade redan gissat det tydligen. De är oroliga, men kommer stötta 100 %. Vi kommer också att få massa saker från dem begagnat(min pojkvän har tre småsyskon och de har grejer sparat).
    Vi berättade för mina föräldrar igår och min pappa var förvånande lugn. Han blev arg och besviken, men sa att han också skulle stötta. Min mamma blev mer som jag förväntade och hon vägrar prata med mig om jag inte gör abort... Hon är hos min moster nu och kommer inte hem om jag inte gjort abort eller flyttat... Så nu är jag hos min pojkvän där det är lugnare...

  • Svar på tråden Ung mamma, jag?!
  • Birgitta02

    De kan inte kasta ut dig. Du går ju i skolan? Du är heller inte myndig.

    Men visst, inget drömscenario för föräldrar när ens 16-åring blir gravid. Men nu är det som det är. Jag hade stöttat mitt barn som hamnat i samma omständigheter som du. Och försökt att tillsammans med din pojkvän och hans föräldrar försökt få till en schysst lösning.
    Så gå hem och berätta för dina föräldrar. Gärna tillsammans med pojkvännen och nån av hans förälderar, gärna båda. Ni får ha familjeråd helt enkelt.

  • Anonym (Tänk längre)

    Det är svårare att genomgå en graviditet och föda ett barn som man inte kan försörja och ta hand om än att genomgå en abort.

    Skuldkänslorna när du inte kan ge ditt barn tak över huvudet, sakerna barnet vill ha osv. Känslan när dina föräldrar får ÄNNU ett barn att försörja och du/ni inte ens har råd att vara hemma med barnet så länge som du vill. När barnet får långa dagar på dagis redan från början, pappan inte har råd att vara föräldraledig, alla andra barn gör saker som ditt barn knappt kan drömma om, du blir ensamstående...Osv.

    Då känns en abort mindre. En abort innebär att bara du lider. Behåller du så sätter du många fler människor i svåra situationer, och sätter ett barn direkt i en barnfattigdom.

  • Anonym (ungmamma?)
    Birgitta02 skrev 2015-09-03 15:19:10 följande:
    De kan inte kasta ut dig. Du går ju i skolan? Du är heller inte myndig.

    Men visst, inget drömscenario för föräldrar när ens 16-åring blir gravid. Men nu är det som det är. Jag hade stöttat mitt barn som hamnat i samma omständigheter som du. Och försökt att tillsammans med din pojkvän och hans föräldrar försökt få till en schysst lösning.
    Så gå hem och berätta för dina föräldrar. Gärna tillsammans med pojkvännen och nån av hans förälderar, gärna båda. Ni får ha familjeråd helt enkelt.
    Som de pratat innan så låter det som att de kan det. Det är inte heller så att jag bara är rädd för att berätta, mina föräldrar är inte som andra och har väldigt höga krav på sig själva och på mig(och det har jag också). Jag har svårt att tro att de kommer stötta mig/oss. Min pojkväns föräldrar är snälla, men de kommer nog inte att bli så glada för det. Det kanske är bättre att berätta för hans föräldrar först...
  • Anonym (ungmamma?)
    Anonym (Tänk längre) skrev 2015-09-03 15:22:13 följande:
    Det är svårare att genomgå en graviditet och föda ett barn som man inte kan försörja och ta hand om än att genomgå en abort.
    Skuldkänslorna när du inte kan ge ditt barn tak över huvudet, sakerna barnet vill ha osv. Känslan när dina föräldrar får ÄNNU ett barn att försörja och du/ni inte ens har råd att vara hemma med barnet så länge som du vill. När barnet får långa dagar på dagis redan från början, pappan inte har råd att vara föräldraledig, alla andra barn gör saker som ditt barn knappt kan drömma om, du blir ensamstående...Osv.

    Då känns en abort mindre. En abort innebär att bara du lider. Behåller du så sätter du många fler människor i svåra situationer, och sätter ett barn direkt i en barnfattigdom.
    Tror du inte att jag försökt tala om det för mig själv hundra gånger om redan?! Jag klarar inte en abort, det går inte och jag vill ha barnet. Jag är i vecka 10 redan dessutom. Mina föräldrar skulle dessutom inte försörja mitt barn, det har jag redan kollat upp. Jag kan dessutom inte ansvara för att inte sätta mina föräldrar i situationer de inte vill vara med om!
    Men jag håller på att läsa på med min pojkvän nu och räknar på allt.
  • fluu

    Hur gammal är din pojkvän?


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Anonym (ungmamma?)
    fluu skrev 2015-09-03 15:32:01 följande:
    Hur gammal är din pojkvän?
    Han är 18 år.
  • fluu
    Anonym (ungmamma?) skrev 2015-09-03 15:35:01 följande:
    Han är 18 år.
    Han går också i skolan antar jag? Tar han studenten i vår? Hur är hans chanser att få jobb då? Har han stora chanser att få jobb kan ni kanske flytta ihop(börja söka lägenhet i tid!), det kanske kan trösta dina föräldrar, att de inte behöver ha en bebis hemma så värst länge i alla fall?
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • taquine

    Kan förstå det är mycket känslor inblandat men man måste även vara realist
    Hur ska ni bo?
    Hur ska ni försörja er?
    Hur går det för dig och skolan?
    Jobbar din kille eller pluggar han? 
    Ja m.m m.m 
    Barn är ett jätteansvar , och förlåt ts att jag säger det men du är inte mer än ett barn själv. Lyssna noga på vad dina föräldrar kommer att säga 


    Goodness me
  • Anonym (Mom)

    Vill du ha det här barnet,är det ditt beslut .Lycka till!

  • Anonym (ungmamma?)
    fluu skrev 2015-09-03 15:43:42 följande:
    Han går också i skolan antar jag? Tar han studenten i vår? Hur är hans chanser att få jobb då? Har han stora chanser att få jobb kan ni kanske flytta ihop(börja söka lägenhet i tid!), det kanske kan trösta dina föräldrar, att de inte behöver ha en bebis hemma så värst länge i alla fall?
    Ja, han tar studenten nästa år. Han går elektriker och det brukar gå bra att få jobb här inom det. Vi vill flytta ihop så planen är den. Jag tror inte att mina föräldrar kommer att bli mindre besvikna för det... :(
Svar på tråden Ung mamma, jag?!