Anonym (wtf) skrev 2015-09-13 17:12:13 följande:
Det gör du i inlägg efter inlägg. Anklagelser efter anklagelser och detta är bara en liten del.
"Skillnaden är att vi jobbar med barnen till våra kunder, barnen är inte våra kunder. Ni jobbar direkt med kunden och era kunders behov är i fokus. Det är det visserligen hos oss med, föräldrarnas behov att jobba...hur barnen mår är det ingen som bryr sig om, de har inga rättigheter. De måste ställa upp på det som de vuxna bestämmer oavsett hur de mår. De kan oftast inte ens uttrycka hur de mår...och vi har munkavle på från våra chefer.
Förälderns behov av att få jobba går före barns behov av vila och närhet till sina föräldrar. Faktiskt ganska skrämmande då det handlar om en liten individ under utveckling."
"Vuxna, vuxna, vuxna, vuxna och åter vuxna...var får barnen plats? Jo på överfulla förskolor där det gärna tvingas in en till och en till.
Jag tycker nog att ni ska vara jävligt glada över att vi vidriga hemska fördomsfulla förskollärare finns. Det är vi som tröstar, uppmuntrar och avleder era trötta och utslitna barn. Det är hos oss de är större delen av sin vakna tid!
Barnet blir inte gladare och tryggare för att ni har miljonboenden och två bilar. Sedan har i stort sett alla vuxna en dyr mobiltelefon...som tar ytterligare massor av tid från barnen. Utlandsresor har blivit allt vanligare och det är heller inget som barnen behöver. De behöver närvarande och trygga föräldrar.
Vi vuxna har skapat dagens samhälle, inte barnen!"
"Jag drar inga slutsatser alls, tycker bara att det är tragiskt att så många fastnat i vårt "måste ha"-samhälle. De flesta föräldrar tror att de faktiskt måste köpa dyra och bra kläder till sina barn. Jag har testat massor med märken och kvalitéer genom åren i mitt jobb. Nytt billigt är ofta bättre än dyrt begagnat. Nytt dyrt är oftast överdrivet bra för vårt klimat och längden på våra utevistelser. Barnet mår inte bättre i dyra kläder och de leker inte bättre.
Titta runt i olika trådar här på Familjeliv, du kan inte dra en massa slutsatser utifrån dig själv. Du är kanske inte alls den jag syftar på. Faktum är dock att allt fler barn kommer tidigt och går hem sent och det utan att föräldrarna ens verkar reflektera över hur barnen mår av 45-50 timmar i veckan. Detta trots att det sammanboende föräldrar med två heltidslöner. Jag skrev att vissa behöver jobba heltid, men långt ifrån alla som gör det måste det.
För bara nåt år sedan hade vi tid med de sena barnen, då kunde vi ge dem lite extra som kompensation för att deras föräldrar jobbade långa dagar. idag har vi fullt hela dagen...förutom på personalsidan. 15 barn är inte ovanligt att ha kvar när man blir ensam på avdelningen på eftermiddagen.
Det handlar inte om att föräldrar prioriterar sig själva, det handlar om att barnen far illa av så långa dagar. Jag skiter ärligt talat i vad föräldrarna har för anledningar, barnen far illa ändå och det är det som ni som inte jobbar i förskolan inte verkar förstå. Fine att det är politikerna som ska vakna för att få till en lösning, men utan föräldrar och förskolepersonals stöd, så är barnen chanslösa! Du pratar om problemet som att det är personalens problem, men det är BARNENS problem, ERA barns problem inte mina barns för de har lämnat förskolan för många år sedan.
Barn idag utsätts för skadliga ljudnivåer och ett tempo som stressar den lugnaste. De blir inte sedda som de är värda, sällan vi hinner prata klart med ett barn utan att bli störda. De har för många relationer mot vad de klarar av och kraven på barnen är skyhöga. Vad händer med dem? Hur kommer de att fungera som vuxna? Kommer de kunna känna tillit och närhet på samma sätt som de skulle om de fått en bättre start? Det är inte jag som gnäller på mina arbetsförhållanden, jag kan byta jobb om jag vill. Nej jag larmar för barnens skull, vad i helvete gör vi med våra barn???!!! "
Inte en gång skriver jag att detta är föräldrarnas fel, det är du som tolkar det så. Jag berättar hur det faktiskt är. Sätt på dig ett barns glasögon och se världen ur deras håll.
Jag vill väcka föräldrar som inte verkar förstå! ...och ärligt talat så tycker jag att föräldrar ska skämmas om de inte förstår allvaret i detta. Det finns massor av sätt att lösa problemet, en är att föräldrarna går ner i tid. Föräldrar får jobba hur mycket de vill, men de behöver hjälpa sina barn att få en lagom lång vistelsetid.
Om jag låter bli att informera om verkligheten så mår föräldrarna bättre, men barnen sämre. Tål ni inte sanningen så sluta följ tråden och fortsätt som ni gör.