• Anonym (reddish)

    Ovärdigt slut

    Har för första gången (på 45 år) råkat ut för ett avslut på en relation som jag inte förstår mig på. Hoppas någon här kan hjälpa mig förstå.

    För ett drygt halvår sedan träffade jag en kvinna på en dejtingsajt (min ålder, skild sedan snart 3 år, efter 23-årigt äktenskap). Hon tog kontakt med mig, men redan andra meddelandet skrev hon att "hon nog inte var redo för ett förhållande". Jag fick tunnelseende och missade detta, vilket kanske var dumt med tanke på vad som sedan hände.
    Vi träffades, föll för varandra och allt klickade. Det tyckte vi båda. Men efter några dagar berättade hon att hon haft ångestattacker och mått dåligt på grund av livsstress en längre tid. Hon blev osäker på om hon ville/orkade fortsätta, och tyckte vi gick för fort fram. Jag backade lite men förklarade att jag är bra på att stötta och att jag hade egen erfarenhet av en sådan period i livet.

    Hon tog ett djupt andetag och vi kämpade på men jag märkte att hon mådde dåligt. Hon drog sig undan (alla, inte bara mig) och uppvisade samtliga symtom som finns i listan när man läser om någon som lider av depression eller utmattningsdepression. Hon berättade även om riktigt mörka tankar och sade att jag är den ende som någonsin fått ta del av dem.

    Hon gav mig dessa månader väldigt vackra och målande beskrivningar om vad hon tyckte om mig, på alla tänkbara plan. Hon sade aldrig att hon älskade mig, men alla de där orden kändes överflödiga och det kändes verkligen som att hon gjorde det. Med tanke på orden hon gav mig kändes jag som en unik man i hennes liv, och det kändes såklart underbart med tanke på att jag kände likadant för henne. Vi hade fantastisk sex. Vi grälade aldrig, utbytte inte en enda sur min, spydig kommentar eller irriterad blick. Absolut ingenting på över ett halvår. Inte ens in närheten. Vi skrev närmare 20.000 chattmeddelanden och inte heller där blev det någonsin kärvt. Hon sade också flera gånger att hon levt sitt liv bakom ett skal och med en mask, men att jag så snabbt kom bakom skalet och såg bakom masken. Hon tyckte det var både betryggande och otäckt. "Du ser ju rakt genom mig, sade hon flera gånger". Hon var oerhört respektfull och hade så många bra egenskaper och gemensamma intressen med mig att jag måste säga att hon var (är) kvinnan i mitt liv - helt utan att jag tvekat om det en enda gång sedan jag träffade henne.

    Men en dag i somras brast det för henne. Hon sade att hon inte visste vad hon kände för mig (eller för något/någon). Allt var jämngrått och hon kände sig som en belastning och inte värd vatten - trots att jag aldrig någonsin sagt något, bara lyft henne och förklarat hur underbar jag tycker hon är. Hon ville inte bli månad om, tänkt på eller älskad när hon mådde sådär. Ändå kom det ständigt små nödrop i hennes bisatser som gjorde det omöjligt att fråga "hur det var" och spinna vidare på det. Hon storgrät i mina armar flera gånger. Jag gav henne allt jag kunde på alla plan och hon har sagt att hon aldrig upplevt en man som jag i hennes närhet, aldrig känt sig så älskad, ompysslad, sexig eller vacker. För mig var det ingen ansträngning att ge henne allt det där, eftersom jag älskade henne på riktigt.
    Den dagen försökte hon gå, med orden att hon "inte vet vad hon känner" och att hon måste vara själv, helst bo i en grotta. Två timmar senare fick vi kontakt. Hon var ledsen och sade att hon hade uppskattat min famn. Dagen efter kom hon och vi fortsatte som vanligt, med tårdränkt mark att stå och gå på.
    Hon blev även inlagd på sjukhus för att hon fått svåra stressymtom, på sin korta semester. Lite senare var det dags igen. Ungefär samma visa. Hon visste inte vad hon kände för mig - om det var kärlek till en man, ett syskon eller en vän. Hon kände att hon kanske utnyttjade mig för min godhets skull. Samtidigt visste hon inte ens om hon älskade sina barn, hade ångestattacker, enorma sömnproblem och for runt som en skottspole med sina barn och deras träningar/matcher. Jag försökte låta bli att hoppas på att vi kunde ses. Det blev därmed också alltmer sällan.

    Så för en månad sen kom slutet. Vi satt i ösregnet i min bil, och hade bestämt att vi skulle prata om oss. Stämningen var tryckt. Jag pratade lugnt och förklarade igen att hennes mående inte påverkar min syn på henne, att hon är älskvärd som få andra, den mest underbara kvinna jag träffat och att jag är stark nog att bära oss båda om det skulle behövas. Jag var samlad, men hon började gråta. Jag såg gatubelysningens ljus blänka på hennes kinder. Hon sa inte så mycket, men efter en stund sa hon: "Nej... jag måste vara själv". Hon fortsatte gråta. Därefter rasade hon ihop i mitt knä, tog krampaktigt tag i min jacka och drog den mot sig. Jag hade räddat "oss" flera gånger detta halvår och kände att jag inte orkade en gång till. När hon låg där i mitt knä upplevde jag henne som ett barn som höll på att drunkna. Efter en halvminut reste hon sig upp, torkade tårarna och klev ur bilen, men brast återigen ut i tårar, lutade sig in och sade "Hej...". Jag var väl i chocktillstånd, och fick inte ur mig något.

    Det gick några dagar, hon skickade ett slags avskedsmeddelande på sms. Jag svarade kort. Efter en vecka skrev jag att jag saknar henne i mitt liv. Hon skrev att hon saknar mig också, våra samtal och mina varma kramar. Sedan dess har vi fortsatt sms:a. Hon håller sig förvånansvärt nära i meddelandena. Det är mycket kramar, mycket värme. Inte som förut förstår, men jag känner lite att hennes hjärta inte kan släppa detta. Jag får lite känslan av att detta inte blev som hon tänkt sig, och att hon är orolig för att jag ska försvinna in i någon annans famn. Hon jobbar nu på med mindfulness, yoga och annat som hon tror behöver för att må bättre.

    Sammanfattningsvis upplever jag detta som ett mysterium. Vi hade ALLT gemensamt, med enormt bra förutsättningar på alla sätt. Inte ett enda gräl, ingen sur min... ingenting. Vi skrattade, myste och hade fantastisk närhet och sex. Ändå... gick det inte. Och jag kan inte förstå varför. Eller tog hennes depression udden av känslolivet och gjorde henne så utmattad att att hon inte orkade varken ge eller ta emot tillräckligt för att känna sig bekväm eller tillräckligt bra?

    För min del har inget ändrats. Hon är den jag vill leva resten av mitt liv med, och jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att det ska bli så. Det finns mycket mer att säga, men det blir för långt. Fråga gärna om ni undrar något.

    Att bara släppa henne och smita undan detta "jobbiga" är inte aktuellt. Så den typen av råd är jag inte intresserad av. Jag är fokuserad på denna kvinna och vill göra allt jag kan för att vi ska få en värdig chans. Det som hände var inte värdigt oss. 
  • Svar på tråden Ovärdigt slut
  • Anonym (reddish)
    Zombie von Rymmen skrev 2015-12-01 22:18:20 följande:

    Har du läst hela tråden eller bara trådstarten? Första inlägget kan ge intryck av utnyttjande om man är pessimistisk, men sedan har det framkommit att kvinnan har en utmattningsdepression. När man har det orkar man sannerligen inte vara en intrigmakare och växla mellan olika människor och hålla reda på vad man sagt till alla.


    Sant. Och hon har varit 100% konsekvent i det hon sagt, varenda dag i ett halvår. Hon hittar inte på något. Kanske vet hon inte vad hon känner och det har jag skrivit flera gånger att jag är öppen för...
  • Anonym (reddish)
    Anonym (Justsaying) skrev 2015-12-01 21:57:47 följande:

    När du blir intresserad på riktigt är du inte längre intressant. Hon går då vidare. Till nästa bekräftelse. Dra dig ur medan du kan. Innan du själv behöver psykolog hjälp.


    Intresserad på riktigt blev jag efter ett par dagar. Det hon sa innan första dejten, efter första dejten och alla veckor därefter har varit samma saker. Du menar att hon skulle fortsätta sitt "spel" i över ett halvår? Ok...
  • MaryM
    Anonym (reddish) skrev 2015-12-01 23:20:53 följande:
    Intresserad på riktigt blev jag efter ett par dagar. Det hon sa innan första dejten, efter första dejten och alla veckor därefter har varit samma saker. Du menar att hon skulle fortsätta sitt "spel" i över ett halvår? Ok...
    TS: jag tror inte hon spelar. Spelar vadå? Att hon har en depression? Att hon tycker om dig och vill ha ditt stöd och din bekräftelse? Nä så känner hon säkert. Och hon har säkert inga andra hon har kontakt med. Jag tror inte hon aktivt utnyttjar dig eller är en bitch. Det är bara det att jag tror liksom inte på det där att inte veta vad man känner. Så säger man när man inte vågar såra den andra med att säga sanningen.

    Åter igen, detta är som jag tolkar henne utifrån MIG. Jag kan definitivt ha fel, men som du ju själv tidigare kommit fram till så måste du släppa taget.

    Jag tror att du skulle ha bäst chans hos henne genom att inte finnas där som vän och göra henne lite svartsjuk. Det är kanske ett spel, jaja, men så funkar attraktion.

    Å andra sidan verkar det viktigare för dig att vara hennes vän och stöd än att hon ska bli kär i dig.

    TS: du svarade egentligen aldrig på VARFÖR det är så himla attraktivt som kvinna att inte göra nåt väsen av sig. Det var ett sidospår men lite intressant tyckte jag. Men men.

    Lycka till hur du än gör!
    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • Anonym (reddish)
    MaryM skrev 2015-12-02 08:18:37 följande:
    TS: jag tror inte hon spelar. Spelar vadå? Att hon har en depression? Att hon tycker om dig och vill ha ditt stöd och din bekräftelse? Nä så känner hon säkert. Och hon har säkert inga andra hon har kontakt med. Jag tror inte hon aktivt utnyttjar dig eller är en bitch. Det är bara det att jag tror liksom inte på det där att inte veta vad man känner. Så säger man när man inte vågar såra den andra med att säga sanningen.

    Åter igen, detta är som jag tolkar henne utifrån MIG. Jag kan definitivt ha fel, men som du ju själv tidigare kommit fram till så måste du släppa taget.

    Jag tror att du skulle ha bäst chans hos henne genom att inte finnas där som vän och göra henne lite svartsjuk. Det är kanske ett spel, jaja, men så funkar attraktion.

    Å andra sidan verkar det viktigare för dig att vara hennes vän och stöd än att hon ska bli kär i dig.

    TS: du svarade egentligen aldrig på VARFÖR det är så himla attraktivt som kvinna att inte göra nåt väsen av sig. Det var ett sidospår men lite intressant tyckte jag. Men men.

    Lycka till hur du än gör!
    Nej, men det verkar som att du tror att hon "gömmer sig" bakom en depression och på något sätt förstorar upp den, samtidigt som hon vet att hon inte känner det hon vill känna. Och då undrar jag varför man drar ut på det i ett halvår. Hon har sagt EXAKT samma ord precis hela tiden, från vecka ett. Och det har varit väldigt konsekvent.

    Nej, om det är någon jag känner som inte är en bitch så är det hon. Det finns inte ett milligram bitchighet i henne. Men hon är inte heller mesig eller tråkig. Hon har bara förmågan att uttrycka sig ödmjukt och respektfullt i alla situationer.

    Du skriver att "så funkar attraktion". Vad grundar du det på? Som jag tidigare skrev skulle jag tappa intresset för en kvinna som aldrig hörde av sig eller var "kort" i tonen i telefon eller sms. Trots att det varit som det varit har hon ALDRIG (och då menar jag aldrig) varit kort, avvisande eller jobbat efter minsta motståndets lag när vi kommunicerat. Inte en enda gång, och det tycker jag är imponerande. Hon förkortar inte ens orden för att de ska gå snabbare att skriva.

    Angående sidospåret: 
    Jag vet inte hur ni kvinnor uppfattar män. Men jag blir avtänd på kvinnor som försöker göra sig oåtkomliga eller som jag skrev "går med näsan i vädret" bara för att de är framgångsrika eller snygga. Det ser jag bara som en ren brist på innehåll under skalet. Om man har ett innehåll att komma med, behöver man inte försöka göra sig mer åtråvärd än man redan är. Omoget och osexigt. Och här får "hon" 10 poäng, eftersom hon är oemotståndlig både på utsidan och insidan utan att hon "gör väsen" av det. Hon är medveten om det, men gör ingen stor sak av det. Och det tycker jag är väldigt attraktivt. Blev det tydligare?
  • MaryM

    Oh well. Din poäng är alltså att hon är deprimerad och inte kan vara kär och om hon var frisk så skulle hon kanske vara kär i dig?

    Det är ju möjligt. Ingen av de jag känner som är deprimerade eller har varit deprimerade funkar så, men det är klart att det är möjligt.

    Det viktigaste för dig TS är ju att du släpper henne. Jag tror det blir väldigt svårt om ni hörs av så ofta som en gång i veckan. Det bästa för dig vore nog om ni inte hade kontakt på några månader i alla fall.

    Det jag skrev om attraktion grundar jag på erfarenhet och diverse artiklar, inlägg på fl med mera. Åter igen, detta gäller inte i en relation. Men om nån tar en för given kan intresset väckas om man börjar strunta i dem. Det har hänt mig massor av gånger.

    Jag fattar vad du menar med sidospåret. Man kunde få intryck innan att du verkligen gillar tjejer med akut dåligt självförtroende. Men om det mer handlar om att hon är genuin och låter insidan vara viktigast så visst. Själv gillar jag att spela på en killes attraktion för mig, klä upp mig, skicka sexiga bilder etc. Du hade nog tyckt jag var för ytlig och för medveten om att jag ser bra ut :) men jag sätter inte näsan i vädret för att jag vet att jag är attraktiv iofs.

    Så alltså, strunt samma om det är för att hon är deprimerad som hon inte är kär i dig. Hon tar ju faktiskt inte tag i sin depression. Hade hon velat må bra för att kunna älska dig så hade hon ju gjort det.

    Du måste släppa henne och så kär som du är så tror jag inte det är bra för dig att ni är vänner tyvärr.


    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • MaryM

    Ser ni att det bara varit slut en månad. Ja ja. Då förstår jag att du är besatt.

    Du skriver ju själv också att hon verkar orolig att du ska försvinna i nån annans famn. Jag tror på fullt allvar att det bästa vore att hinta att du har nån annan på g. Då kanske hon inser att hon kommer förlora dig på riktigt och vaknar. Men du verkar verkligen inte vara inne på såna fula spel så det kommer du nog inte göra.

    Jag håller hur som helst tummarna för dig TS.


    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • Anonym (reddish)
    MaryM skrev 2015-12-02 21:26:12 följande:

    Oh well. Din poäng är alltså att hon är deprimerad och inte kan vara kär och om hon var frisk så skulle hon kanske vara kär i dig?

    Det är ju möjligt. Ingen av de jag känner som är deprimerade eller har varit deprimerade funkar så, men det är klart att det är möjligt.

    Det viktigaste för dig TS är ju att du släpper henne. Jag tror det blir väldigt svårt om ni hörs av så ofta som en gång i veckan. Det bästa för dig vore nog om ni inte hade kontakt på några månader i alla fall.

    Det jag skrev om attraktion grundar jag på erfarenhet och diverse artiklar, inlägg på fl med mera. Åter igen, detta gäller inte i en relation. Men om nån tar en för given kan intresset väckas om man börjar strunta i dem. Det har hänt mig massor av gånger.

    Jag fattar vad du menar med sidospåret. Man kunde få intryck innan att du verkligen gillar tjejer med akut dåligt självförtroende. Men om det mer handlar om att hon är genuin och låter insidan vara viktigast så visst. Själv gillar jag att spela på en killes attraktion för mig, klä upp mig, skicka sexiga bilder etc. Du hade nog tyckt jag var för ytlig och för medveten om att jag ser bra ut :) men jag sätter inte näsan i vädret för att jag vet att jag är attraktiv iofs.

    Så alltså, strunt samma om det är för att hon är deprimerad som hon inte är kär i dig. Hon tar ju faktiskt inte tag i sin depression. Hade hon velat må bra för att kunna älska dig så hade hon ju gjort det.

    Du måste släppa henne och så kär som du är så tror jag inte det är bra för dig att ni är vänner tyvärr.


    Även jag har läst "artiklar" och om hur depression kan fungera. Är man tillräckligt deprimerad lämnar kroppen inget utrymme för ett fungerande känsloliv eftersom det är underordnat allt annat som måste fungera. Och jag har följt hennes vardagar tillräckligt mycket för att inse att hon borde vara helt slutkörd.

    Jag skrev inte att vi hörs en gång per vecka. Vi hörs varje dag, men pratar inte om hennes mående oftare än en gång per vecka och då bara väldigt kort.

    Som jag skrivit angående attraktion - jag själv fungerar inte så. Om någon spelar hard-to-get (vilket ju märks direkt) lägger jag ner. Denna kvinna har aldrig någonsin dröjt med att svara på meddelanden eller varit "kort" i tonen på något sätt. Samtliga meddelanden har besvarats omsorgsfullt och så fort hon kunnat. Och om hon inte spelat hard-to-get-spelet, behöver inte jag heller göra det. För - som sagt - om det är det som är lösningen, är hon inte rätt kvinna för mig trots allt. 

    Hon har inte dåligt självförtroende. Men hon är väldigt laid back och försiktig i sin framtoning, trots sin uppenbara naturliga skönhet. Och det tänder jag på. Även hon har "skickat bilder", men inte på den nivå jag varit med om tidigare. 

    Tar hon inte tag i sin depression om hon nästan direkt vi träffades gick till läkaren och fick tio timmar hos terapeut, går mindfulnesskurser, yogakurser, läser allt hon hittar på nätet och har stenhårt fokus på att hålla sig på banan? Nej, hon sjukskriver sig inte. Och varför har jag förklarat. Är ett klart risktagande, men inte min ensak. De flesta med depression sjukskriver sig när de gått in i väggen.

    Nej, jag kommer inte säga att jag har någon på g om jag inte har det. Hon känner mig väldigt väl och hon hade direkt genomskådat det som "ett spel". Det hade inte gjort något bättre för varken hennes eller min skull. MEN faktum är ju att jag nu dejtar ibland. Och om det blir något av det, kommer jag att berätta det för henne. Jag byter fokus på ett ärligt och naturligt sätt, och så får jag se vart det leder.
  • Anonym (reddish)
    MaryM skrev 2015-12-02 08:18:37 följande:
    Så säger man när man inte vågar såra den andra med att säga sanningen.
    Menar du att du tror att hon "inte vågat såra den andra med sanningen" i sex månader? Har du gjort det någon gång? Hört någon annan göra det? Vilket motiv skulle hon ha till att dra ut på det i sex månader? För att känna efter om det blev starkare? För att ha en gratis, privat psykolog som inte ens har utbildning för det? Vi har verkligen inte pratat om hennes mående varje gång vi träffats. Det kanske vi gjorde en gång var tredje vecka eller så. Vi har umgåtts på alla tänkbara platser, pratat, skrattat och haft hetast tänkbara sex.
  • MaryM
    Anonym (reddish) skrev 2015-12-02 22:16:51 följande:

    Menar du att du tror att hon "inte vågat såra den andra med sanningen" i sex månader? Har du gjort det någon gång? Hört någon annan göra det? Vilket motiv skulle hon ha till att dra ut på det i sex månader? För att känna efter om det blev starkare? För att ha en gratis, privat psykolog som inte ens har utbildning för det? Vi har verkligen inte pratat om hennes mående varje gång vi träffats. Det kanske vi gjorde en gång var tredje vecka eller så. Vi har umgåtts på alla tänkbara platser, pratat, skrattat och haft hetast tänkbara sex.


    OK hon är kär i dig och allt blir jättebra om du bara fortsätter prata med henne varje dag. Det är bara det du vill höra så nu säger jag det.

    Jag tycker bara vi pratar i cirklar nu så jag lämnar tråden. Kram på dig (japp jag menar det, är inte sur men det känns inte som du vill ha några råd just nu)
    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • Anonym (reddish)
    MaryM skrev 2015-12-02 22:25:17 följande:
    OK hon är kär i dig och allt blir jättebra om du bara fortsätter prata med henne varje dag. Det är bara det du vill höra så nu säger jag det.

    Jag tycker bara vi pratar i cirklar nu så jag lämnar tråden. Kram på dig (japp jag menar det, är inte sur men det känns inte som du vill ha några råd just nu)
    Dina råd går ju ut på att jag ska bli någon jag inte är - och nej, sådana råd vill jag inte ha. Det har du helt rätt i.
  • MaryM
    Anonym (reddish) skrev 2015-12-02 22:57:16 följande:

    Dina råd går ju ut på att jag ska bli någon jag inte är - och nej, sådana råd vill jag inte ha. Det har du helt rätt i.


    OK. Lite trist att du är sur mot mig när jag lagt ner massa engagemang på att försöka hjälpa dig men ja ja.
    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • MaryM
    Anonym (reddish) skrev 2015-12-02 22:16:51 följande:

    Menar du att du tror att hon "inte vågat såra den andra med sanningen" i sex månader? Har du gjort det någon gång? Hört någon annan göra det? Vilket motiv skulle hon ha till att dra ut på det i sex månader? För att känna efter om det blev starkare? För att ha en gratis, privat psykolog som inte ens har utbildning för det? Vi har verkligen inte pratat om hennes mående varje gång vi träffats. Det kanske vi gjorde en gång var tredje vecka eller så. Vi har umgåtts på alla tänkbara platser, pratat, skrattat och haft hetast tänkbara sex.


    Jag menar att om hon inte är kär i dig men har det himla bra med dig och har ett stort stöd i dig skulle hon mycket väl kunna vara med dig i ett halvår. Inte för att hon är elak på något sätt, hon är säkert förvirrad med vad hon känner och inte alls beräknande.

    Men TS, vad vill du egentligen ha råd om?

    Vill du ha råd av typen, ge inte upp? Behåll kontakten så ångrar hon nog sig?

    Ja ja, du verkar typ sur på mig nu, så over and out.

    Jag ville mest ge dig en bild hur jag funkar och hur det skulle kunna vara. Och hur jag tror hon skulle kunna bli kär i dig (eller inse att hon är det).

    Ha det fint! Peace out :)
    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • Anonym (reddish)
    MaryM skrev 2015-12-02 23:01:13 följande:
    OK. Lite trist att du är sur mot mig när jag lagt ner massa engagemang på att försöka hjälpa dig men ja ja.
    Är inte sur. Men jag skrev ju direkt att jag inte är intresserad av att "spela". Jag håller mig inte undan för saken skull, för att jag tror på att hon skulle komma springande bara för att jag försvinner eller stämplar henne i pannan med att jag dejtar andra. Jag vill leva som den jag är. Och om det går fullständigt åt skogen med denna kvinna (och alla andra) så får det väl bli så. Om det inte är äkta är det inte värt något för mig. 
  • Zombie von Rymmen
    MaryM skrev 2015-12-02 21:26:12 följande:

    Oh well. Din poäng är alltså att hon är deprimerad och inte kan vara kär och om hon var frisk så skulle hon kanske vara kär i dig?

    Det är ju möjligt. Ingen av de jag känner som är deprimerade eller har varit deprimerade funkar så, men det är klart att det är möjligt.

    Det viktigaste för dig TS är ju att du släpper henne. Jag tror det blir väldigt svårt om ni hörs av så ofta som en gång i veckan. Det bästa för dig vore nog om ni inte hade kontakt på några månader i alla fall.

    Det jag skrev om attraktion grundar jag på erfarenhet och diverse artiklar, inlägg på fl med mera. Åter igen, detta gäller inte i en relation. Men om nån tar en för given kan intresset väckas om man börjar strunta i dem. Det har hänt mig massor av gånger.

    Jag fattar vad du menar med sidospåret. Man kunde få intryck innan att du verkligen gillar tjejer med akut dåligt självförtroende. Men om det mer handlar om att hon är genuin och låter insidan vara viktigast så visst. Själv gillar jag att spela på en killes attraktion för mig, klä upp mig, skicka sexiga bilder etc. Du hade nog tyckt jag var för ytlig och för medveten om att jag ser bra ut :) men jag sätter inte näsan i vädret för att jag vet att jag är attraktiv iofs.

    Så alltså, strunt samma om det är för att hon är deprimerad som hon inte är kär i dig. Hon tar ju faktiskt inte tag i sin depression. Hade hon velat må bra för att kunna älska dig så hade hon ju gjort det.

    Du måste släppa henne och så kär som du är så tror jag inte det är bra för dig att ni är vänner tyvärr.


    Så funkar attraktion FÖR DIG. Många, kanske även du, fungerar så för att de(/du) har fått lära sig att det är så det fungerar utan vidare reflektion. Och så går man efter det. Man tingar sig själv, det mänskliga sinnet är väldigt anpassningsbart. Finns ingen naturlag för hur attraktion fungerar.
    Sluta framföra dina subjektiva upplevelser som allmän sanning.
    Det är inget konstigt att en deprimerad person tappar kontakten med sina känslor, för det är just vad som ofta händer vid en depression.
    Och en depression är inget man bara "tar tag i". En depression är komplex och inget man väljer att ha eller inte ha bara sådär.
    Det sista en psykiskt sjuk behöver är någon som spelar på ens känslor och därmed utnyttjar ens sjukdom.
    Sluta sprid lögner om saker du uppenbarligen inte begriper.
  • MaryM
    Zombie von Rymmen skrev 2015-12-09 02:20:23 följande:
    Så funkar attraktion FÖR DIG. Många, kanske även du, fungerar så för att de(/du) har fått lära sig att det är så det fungerar utan vidare reflektion. Och så går man efter det. Man tingar sig själv, det mänskliga sinnet är väldigt anpassningsbart. Finns ingen naturlag för hur attraktion fungerar.
    Sluta framföra dina subjektiva upplevelser som allmän sanning.
    Det är inget konstigt att en deprimerad person tappar kontakten med sina känslor, för det är just vad som ofta händer vid en depression.
    Och en depression är inget man bara "tar tag i". En depression är komplex och inget man väljer att ha eller inte ha bara sådär.
    Det sista en psykiskt sjuk behöver är någon som spelar på ens känslor och därmed utnyttjar ens sjukdom.
    Sluta sprid lögner om saker du uppenbarligen inte begriper.
    Eh hallå. Tagga ner lite är du snäll. Jag har aldrig påstått mig sitta inne med SANNINGEN. Skriver ju på vad jag grundar mina åsikter om attraktion.

    Vad tycker du att TS ska göra då?

    Vara denna kvinnas vän i månad efter månad och prata varje dag och fortsätta vara kär och olycklig för att hon är deprimerad och behöver en vän? Jag tycker inte det låter så sunt och bra för TS. Skillnad om de hade varit tillsammans men hon vill ju inte, hennes känslor är inte där, vad det nu än beror på.

    Jag förstår att det är synd om kvinnan TS är kär i och har aldrig påstått att hon medvetet utnyttjar TS.  Men tycker ändå inte det är sunt för TS att ha så mycket kontakt med henne.
    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • Anonym (Mannen 43)

    Kan känna igen mig i TS kvinna (fast jag är man). Inte lika dramatiskt men delar av historien iallafall. Skrev senat i dag till en kvinna som jag hängt med ett tag och sa att jag vill ta det lugnt eller ingenting alls. Tror nog inte jag är redo för nånting nytt och söker bara vuxenkontakt då å då. Äta en middag ihop chilla i soffan kanske sexa lite. Men inte bo ihop å förhållande! Men vissa ligger på som bara den och har devisen allt eller inget som mål. Så TS ta det lungt och jaga inte bort hon med att du ligger på som en igel. Utan var självständig å träffas när ni vill/kan och låt det sakta gro fram en kärlek och acceptera att hon inte vill då å då. Annars får du leta upp en ny som vill vara ihop med ett plåster

  • Zombie von Rymmen
    MaryM skrev 2015-12-09 11:34:11 följande:
    Eh hallå. Tagga ner lite är du snäll. Jag har aldrig påstått mig sitta inne med SANNINGEN. Skriver ju på vad jag grundar mina åsikter om attraktion.

    Vad tycker du att TS ska göra då?

    Vara denna kvinnas vän i månad efter månad och prata varje dag och fortsätta vara kär och olycklig för att hon är deprimerad och behöver en vän? Jag tycker inte det låter så sunt och bra för TS. Skillnad om de hade varit tillsammans men hon vill ju inte, hennes känslor är inte där, vad det nu än beror på.

    Jag förstår att det är synd om kvinnan TS är kär i och har aldrig påstått att hon medvetet utnyttjar TS.  Men tycker ändå inte det är sunt för TS att ha så mycket kontakt med henne.
    För att du framför dina teser som Sanningen. "Så funkar attraktion" skriver du bland annat. Punkt. Som om om det är det som gäller, som om ingenting annat finns eller fungerar. Attraktion kan fungera så. Men det finns många andra element och andra tillvägagångssätt.

    Och ja, jag blir asförbannad för att du ger råd som är skadliga och omoraliska.

    Vad gäller frågeställningen så har jag tidigare avlagt mina tankar om det. Jag tror inte TS kan göra så mycket. Kvinnan måste acceptera att hon har en depression för att sedan ta emot professionell hjälp för det.

    Hur hon ska acceptera det kan jag tyvärr inte. TS får nog ge saken tid, men kanske inte så mycket sin tid. Och i den övergripande uppfattningen tycks vi vara överens.
  • MaryM
    Zombie von Rymmen skrev 2015-12-09 19:46:13 följande:
    För att du framför dina teser som Sanningen. "Så funkar attraktion" skriver du bland annat. Punkt. Som om om det är det som gäller, som om ingenting annat finns eller fungerar. Attraktion kan fungera så. Men det finns många andra element och andra tillvägagångssätt.

    Och ja, jag blir asförbannad för att du ger råd som är skadliga och omoraliska.

    Vad gäller frågeställningen så har jag tidigare avlagt mina tankar om det. Jag tror inte TS kan göra så mycket. Kvinnan måste acceptera att hon har en depression för att sedan ta emot professionell hjälp för det.

    Hur hon ska acceptera det kan jag tyvärr inte. TS får nog ge saken tid, men kanske inte så mycket sin tid. Och i den övergripande uppfattningen tycks vi vara överens.
    OK, du verkar ta detta väldigt personligt och jag ber om ursäkt om jag har sårat dig på nåt sätt. Och jag ber om ursäkt för att jag skrev "så funkar attraktion".

    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
Svar på tråden Ovärdigt slut