Varför slutade ni festa?

Jag festar sällan. Istället fokuserar jag på min träning. Träning och alkohol går inte hand i hand. Mitt val är betydligt sundare. Jag umgås med folk utan att festa. Vi kan träna, fika, shoppa, ha lekdejt med barnen mm.

Går ut på krogen kanske 2 ggr per år. Vid 20 var jag ute flera dagar i veckan. Tror jag har tröttnat. Tycker aldrig att det är speciellt kul längre. Har barn o man o vi jobbar mycket så värdesätter att få vara hemma o mysa på helgerna framför att vara ute och festa.

Jag orkar inte längre på samma sätt som när jag var yngre och jag har heller inte samma möjlighet till återhämtning, när barnen vaknar pigga och energiska vid sexsnåret, oavsett när man trillade in under småtimmarna. Dessutom blir det ju avsevärt dyrare nu när man ska betala barnvakt och planera i förväg till tusen och inte bara kan ge sig av ut i natten.

Något jag har lagt märke till är att de som jag känner från barnsben som inte har slutat festa nu börjar se betydligt mer slitna ut än de som så att säga har stadgat sig. Nu tänker jag på dem som blev typ bartendrar på lyxkryssningar eller evighetsstudenten och jetsetaren. Är i övre trettioårsåldern.

Jag har alltid tyckt att ungefär hälften av de som festar på uteställen är för fulla och skitirriterande, även i studentlivet.

För mig är det bara roligt att gå ut om man är ett stort gäng som trivs ihop och tar hand om varandra. Och sen hittar man sin man och flyttar kanske till en annan stad, och där är jag inte intresserad av att gå ut, helt enkelt.

Vi går på vänners fester nu och någon större tillställning eller bal några gånger om året, det räcker bra och där är man rimligt säker på att ingen parkerar stolen på ens klänningsfåll eller spiller över hela bordet.

Jag gillar att dansa på bröllop och jämnt-fyllarfester men köttmarknad är bara tröttsamt och män som stöter på mig ute trots väldigt synlig vigselring gör mig bara extremt irriterad. När jag var ung var jag lite blyg men idag är risken att jag klipper till nån så det är nog bäst för alla att jag inte är där.

Jag träffade en pojkvän, fick en fast punkt i livet (festade mkt innan), och insåg att bakfyllan som håller i sig TVÅ dagar (för mig) är inte värt de. Sen festar vi ju såklart ibland, men allra mest blire 1 glas vin me vänner sen får de räcka plus att alkoholism ligger i min släkt så det gör mig lite osugen!

Det är så sjukt jobbigt att försöka prata med folk ute. Jag älskar att prata med folk, långa diskussioner över en middag eller lite vin. Men på krogen kan man ju inte göra det för man hör inte vad folk säger.

Och sen grejen med att stå uppklädd och frysa i en kö för att något ställe ska vara coolt går bara bort fullständigt. Jag vill gå till ställen där jag bokar ett bord och kan gå in direkt.

Aldrig varit nån partyprisse.

Träffade min numera exman när jag var väldigt ung så jag kom aldrig igång med något festande som ung. När jag sedan skilde mig tog jag igen min ungdom och festade väldigt mycket, nästan varje barnfri helg. Nu är jag snart 40, 6 år sedan jag skilde mig och jag orkar inte riktigt partaja längre. Inte värt det, och oftast inte så kul som det kanske borde vara. Återhämtning efter en partynatt är flera dagar numera, utan att jag ens druckit speciellt mycket.

Visst går jag ut ibland fortfarande, absolut inte varje helg eller ens varje månad, men jag tar det väldigt lugnt, blir sällan speciellt berusad. Jag gillar hemma, min soffa och mitt eget sällskap alldeles för mycket helt enkelt

Har aldrig gillat att "festa" som att vara ute på krogen. Som ful tjej får jag heller inga som stöter på en, så varför ska jag då gå ut? Gillar mest att umgås med dem jag redan känner, snarare än att träffa nya personer. Dricka vin på hemmafester med max 15 personer är jättemysigt.

Jag tycker att folk får göra precis som de vill och festa hur länge de vill, det är inget jag har någon åsikt om alls. Men för min egen del så tycker jag helt enkelt inte att det är särskilt roligt längre. Jag tycker att det är tråkigt att sminka och fixa mig, tråkigt att stå i köer, trängas bland folk, vänta i baren, och dessutom gillar jag sällan musiken som spelas. När jag var yngre söp jag mig helt enkelt full och då var allt ett äventyr, men jag har börjat avsky att vara bakfull och att gå ut nykter har visat sig vara en plåga.

Slutade festa när jag gifte mig(22 år) eftersom det kändes så ofräscht att vara vuxen FRU och festa....