Gravid med första barnet

Första besöket pratar ni allmänt och du får frågor om alkoholvanor o tobak o sen hur du mår. Är det en stor mottagning med ultrlkudsmaskiner så kanske dom kan kolla upp hur långt gången du är

När ska du dit?

Jag har inte berättat för mitt jobb än men funderar på att göra det snart då jag jobbar inom lokalvård, så är en del starka medel osv

Kul, grattis!

Har du några särskilda symtom än? Var graviditeten planerad?

Jag längtar efter att berätta för mina föräldrar, första barnbarnet för dem. Jag är 28 så jag tror att de bara "väntar" på att få bli morföräldrar snart :) Men jag vill inte berätta för dem än, vill gärna passera vecka 12 först. Ska till bm för inskrivning nästa vecka, hoppas att jag kanske kan få tid för tidigare ul för att ta reda på mer exakt hur långt gången jag är. Jobbet tänker jag vänta med till efter rul. Men känner samtidigt att jag skulle vilja berätta så snart som möjligt även där. Jobbar som lärare och det är svårt att få tag på ersättare så vill att de ska få gott om tid att rekrytera.

Vad jobbigt att du känner dig nervös över att berätta för föräldrarna. Hur gammal är din partner? Hur länge har ni varit tillsammans?

Haha, känner igen det där att man inte riktigt tror att man är gravid på riktigt. Har tagit flera tester för att kolla om det verkligen är sant, men nu var det ett tag sen.

Låter ju verkligen inte som att det skulle ses som konstigt eller negativt med barn i er situation. Men förstår ändå tanken eftersom ni "bara" är 23.

Absolut är det jobbets problem att hitta en ersättare men det är ju kollegor och framförallt elever som blir lidande om de inte hittar någon. Men jag är som sagt ganska säker på att jag tänker vänta med att berätta där till efter rul.

Jag var också galet orolig för missfall första veckorna. Men sen blev jag helt lugn och bara tänkte "inget blir bättre av att du oroar dig, blir det ett missfall så blir det och det finns inget du kan göra för att förhindra det". Sen har jag ju fortfarande haft det i tankarna att det kan vara så att det inte går vägen men inte på samma nojiga sätt som tidigare, det är skönt.

Hoppas att hälsosamtalet kommer att kännas bra. Jag kommer ihåg att jag fortfarande tyckte att graviditeten kändes så overklig även efter hälsosamtalet. Dels hade jag i princip inga symtom och dels så hade jag nog väntat mig att någon skulle undersöka alt. göra ett grav.test och på så vis bekräfta "ja, du är gravid". Så lite besviken var jag efteråt, men det beror väl också på vilka förväntningar man har innan.

Jag ska på inskrivning nästa vecka, det känns spännande. Skulle gärna vilja göra ett tidigt ul för att få ett tydligare och säkrare besked om hur långt gången jag är.

Har ni berättat för någon om graviditeten än?

Ja försök, det är så jobbigt att gå och oroa sig hela tiden.

Jag gick också själv på hälsosamtalet. Sambon frågade om han skulle följa med men jag sa att det inte behövdes...var fortfarande i fasen "äsch jag är nog inte gravid, det är nog något som jag bara hittat på" :P

På inskrivningen på tisdag vill jag dock ha med honom, det känns skönt. Vi har ju inte berättat för någon om graviditeten än så vi har bara varandra att dela den med än så länge. Både mysigt och jobbigt, vill väldigt gärna berätta för mina föräldrar snart. Enligt bm:s uträkning från senaste mens så kommer jag vara i vecka 11+6 på tisdag när det är dags för inskrivning. Men eftersom min mens varit så oregelbunden senaste åren litar jag inte på det, och tyvärr tror jag ju att jag är tidigare i graviditeten. Så hoppas att jag kan få tid för ett tidigt ul och då få bekräftat hur långt gången jag är...innan dess "vågar" jag nog inte berätta för någon.

Hur berättade du för sambon att du var gravid?

På hälsosamtalet mätte man blodtrycket och vägde sig. Sedan var det typ mest prat om hur jag mår och hur tobak- och alkoholvanorna ser ut. Bm informerade också väldigt kort om fosterdiagnostik och gav mig böcker och broschyrer att läsa.

Vi hade kört oskyddat men inte riktigt försökt bli gravida sedan november, så jag blev väldigt förvånad när jag plussade på morgonen 16/1. Jag gick ut med hunden för att samla mig lite. När jag kom in satt sambon i soffan, jag hämtade testet, gav det till honom och sa något i stil med "freaka inte ut nu men det här är positivt". Han var väldigt tyst men kramade mig länge :P

Ja men det blir ju lite mer verkligt när man träffat den barnmorska som förhoppningsvis kommer att följa en genom hela graviditeten. Även om jag som sagt hade hoppats på någon form av undersökning/test som bekräftade graviditet.

På "min" mvc har de kvällsöppet (till 19) en dag/vecka, det är toppen! Det blir så struligt om jag måste vara borta/sluta några timmar tidigare. Jobbar som lärare så det måste ju finnas någon som kan ta eleverna istället för mig.

Ja alltså jag trodde verkligen inte på plusset, tog flera RFSU-test men de är så svåra att få starka plus på. Tog ett till clearblue två dagar efter första plusset som var ännu starkare än det första jag tog. Dagen efter att jag hade varit på hälsosamtalet köpte jag ett test med veckoindikator och förberedde mig på att behöva ringa bm "eh hej, jag har gjort ett nytt test och jag är visst inte gravid" :P Men tack och lov så var även detta positivt. Även efter detta har jag gjort tester, RFSU:s som nu visar starkt positivt. Känner mig som en galning men jag kan verkligen inte tro att det är sant, hehe. Har också planerat att göra ett test måndagkväll eller tisdagmorgon innan inskrivningen.

Känner du dig fortfarande nervös inför att berätta om graviditeten för dina föräldrar?

Har du bestämt dig för hur och när du ska berätta för föräldrarna?

Det känns så pirrigt och kul att äntligen "få" berätta snart :)

Jag vill också berätta typ nu :) Det finns så många roliga sätt att berätta på, svårt att välja vad som är bäst. Funderar också mycket över hur mina föräldrar kommer att reagera. Jag känner mig säker på att de kommer bli glada men hur glada, och hur kommer de visa det. Åh så jag längtar! Men vill inte berätta innan det känns mer säkert.

Idag kom det faktiskt lite blod på pappret efter jag varit på toaletten...hoppas verkligen inte att det kommer mer. Hann ju tänka missfall direkt även om jag vet att det inte behöver vara ett tecken på missfall såhär tidigt i graviditeten. Så nu känns det extra skönt att få träffa bm igen imorrn.

Nu har jag varit på inskrivningen. Jag fick lämna blodprov och urinprov, det som hon kunde se direkt (blodvärde och blodsocker) såg bra ut så det var ju skönt. Bm lugnade också ang. blodet jag såg igår.

Men återigen blev jag lite besviken efteråt...det är fortfarande ingen som har bekräftat graviditeten. Jag tänker ju fortfarande att jag nog inte är gravid, tog ett nytt test i morse som jag tyckte var svagare än tidigare. Mardrömmen skulle ju vara att komma till rul och få höra "men är du säker på att du varit gravid? Vi kan inte se något tecken på graviditet".

Något tidigare ul var det inte fråga om. Inte för att jag frågade rakt ut men jag sa att jag inte litade på uträkningarna pga oregelbunden mens och att jag tror att jag är mycket kortare gången än 10+6. Hennes svar var då bara att "ja, så kan det ju vara och då märks det på ultraljudet men då får du bara komma tillbaka senare och göra om ultraljudet".

Nä, usch känner mig lite nere nu.

Var det imorrn du skulle på hälsosamtal?

Kul! Kändes det bra med bm? Fick du några bra tips eller råd?

Vilken vecka trodde du att du var i?

Själv har jag berättat för chefen idag att jag är gravid. Hon ville ses och prata om upplägg inför hösten och då kändes det ju bara dumt att spela med och inte säga något. Hon var väldigt positiv "åh vad roligt att höra, grattis". Så det kändes ju väldigt bra. Nu hoppas jag ännu mer att det går bra med graviditeten, vill inte gå till chefen och säga "du, glöm det där jag berättade för dig för några veckor sedan" :P

Åh vad skönt att allt kändes bra! Kul också att hon trodde att du var en vecka längre in i graviditeten än vad du själv trodde.

Ja, det var verkligen en lättnad med jobbet. Dock känns det ju lite konstigt att chefen är den första som fått veta något om graviditeten :P

Jag jobbar ju som lärare så då blir det ju semester vare sig jag vill eller inte i sommar ;) Men det känns bra...hoppas kunna jobba en bit in i augusti också.

Jag har ingen aning om när man måste ansöka om havandeskapspenning.

Du skrev ju förresten om att du ska ta cellprov vid nästa besök hos bm. Kan säga att det är helt "ofarligt". Visst kan det kännas lite obehagligt men det gör absolut inte ont.

Fick också ta nya prover eftersom det var tre år sedan sist.