Hej! Jag väntar mitt första barn i september och hade velat prata med andra gravida. Allt ifrån illamående till drömmande om body's på H&M! Jag går in i v12 nu och det börjar kännas på riktigt. Med missfall i ryggen börjar jag nu slappna av mer och planera inför framtiden! Kram på er
Vi har också precis gjort KUB och OJ vad verkligt det plötsligt blev när bebisen dök upp på skärmen! Vi såg tydligt små ben och armar som sprattlade och ett litet hjärta som pickade så först nu känns det som att det är på riktigt.
Barnmorskan sa att allt såg jättebra ut, att bebisen var pigg och att resultatet var toppen (1:20000) så nu ska vi försöka lita på det och börja njuta. Och kanske börja köpa några småsaker till bebisen. :)
Tack för ditt svar!
Jag äter nu åksjukepiller på kvällen o illamåendet o kräkningar är hanterbart. Har dock inte åkt kommunalt sedan jag kaskadspydde för 6 v sedan, det gör jag aldrig om!!! Så bilen blir det resten av tiden nu tror jag faktiskt. Dyrt men jäkligt bekvämt + att illamåendet ofta lägger sig på vägen till jobbet.
Har idag mer problem med svullen mage som gör så j****a ont! Blir helt enorm! Ska till läkaren på tis efter påsk o prata om det.
Illamåendet och kräkningar är hemskt! Jag kräktes så mycket att jag blev uttorkad, har du testat några tabletter? Det kan hjälpa lite. Iallafall så du kan våga åka buss! Jag är i v13 och börjar piggna till och kräks inte alls lika mycket, mest på kvällarna faktiskt. Så på jobbet klarar jag mig oftast, jobbar på förskola så stressiga dagar så mår jag sämre. Jag håller tummarna för dig att du snart mår bättre. Men jag tycker du ska söka hjälp för att må så dåligt behöver man inte göra, finns hjälp att få! Kram
Jag gjorde kub-testet för en vecka sedan men bebisen var inte alls inställd på det så efter två försök (de tog en patient emellan) o massa gympaövningar från min sida så gick vi hem. Nytt försök i tisdags nu o då gick det fint! 1/20.000 vilket var det lägsta den kunde mäta så det kändes skönt! <3
Jag inbillar mig att man tydligt ser att det e en grabb! Ska bli kul o se om nub-teorin har rätt om några veckor här sen 
Ett tips, finns en grupp på fb som heter höstmammor, hoppa in vettja :)
Vi hade vårt KUB igår. Bebisen sprattlade på bra och nackspalten var inom normalspannet (2 mm), vi fick se den lilla snoppen tydligt och det kändes som om en stor vikt föll från våra axlar... Men sen fick vi testresultaten, och vi har hög risk för Downs (1:116). Jag bröt ihop fullkomligt inför bm och kunde knappt andas. Hade verkligen inte räknat med det även om jag försökt tänka logiskt att visst, det kan väl hända även oss.
Moderkaksprov om en vecka (pga påskledigheten så dröjer det så länge), sedan tar det ytterligare 1-2 veckor att få svaret. OM barnet är sjukt så har vi ju beslutat sedan tidigare att vi vill ta bort det, men nu är jag verkligen inte längre övertygad. Bara tanken på att kanske få vänta till vecka 17 med att genomgå en abort känns fruktansvärd! Det är inte hälsosamt att googla på aborter efter vecka 13...
Det känns som om hela min värld rasat samman. Jag bara gråter och kräks hemma, kan inte äta och kunde inte sova på hela natten. Jag kan knappt titta på ultraljudsbilderna. Imorgon var tanken att vi på påskafton skulle visa bilderna för gammelmormor och berätta nyheten för resten av familjen och nu vet jag inte ens om jag klarar av att komma på middagen. Vad ska jag säga liksom? Jo, vi är gravida igen, men vi vet inte om barnet är friskt och vi kanske "måste" ta bort det om några veckor...? Min mormor kommer aldrig att förstå detta. Aldrig! Om vi väljer abort så kommer jag att få ägna resten av mitt liv åt att ljuga inför så många människor i min omgivning, inte minst inför mina andra barn. De kan ju aldrig få veta sanningen om detta.
Herregud, detta skulle ju inte hända! Det finns en stor chans att han inte är sjuk (och mindre än 1% att han är det), men jag har sedan tidigare alltid haft siffror som 1:20000 eller 1:5000 som förra gången, så detta är helt horribelt att ens leva mig in i......... Jag önskar så innerligt att jag inte brydde mig, att barnet vore lika välkommet oavsett, men jag vet ju att jag ljuger om jag försöker intala mig det. Mår illa av mig själv också just nu.
Lider med dig Melisande och förstår dig fullt ut! Hade helt klart fungerat precis så som du gör nu. Paniken är ett faktum så man tänker inte klart. Faktum är att ju som du säger att det är 1/116 risk att barnet är sjukt, dvs inte ens en procent!!! Hade du överhuvudtaget övervägt risken på ngt där risken är under 1%? Inte jag för det e så otroligt liten risk även om den finns såklsrt.
Försök att andas. Gläds åt ditt lilla mirakel i magen som till större chans än 99% är helt frisk! Njut av påsken och berätta för familj och släkt om så var planen. Dela er fantastiska glädje! Det hade jag absolut gjort o njut av helgen ihop med familjen!
Om det skulle vara så att det är knas med barnet så att det intr kan överleva så får ni sen stöd av folket runt er. Samt ta de tråkiga nyheter då o idag glädjas att ni till nästan 100% har ett friskt litet mirakel. Risken är som sagt liten för er del så varför gråta över de ynka procentens risk, gläds åt att bebisen till 99.14% inte har de sjukdomar KUB-tester letar efter.
Förstår dig verkligen men försök andas o tänk logiskt, risken är oerhört liten <3 Njut av familj o ledighet!
Tack Hoppfull321! Dina ord värmer. Igår och inatt sörjde jag. Nu måste jag tvinga mig själv att tänka positivt annars blir jag galen av väntan. Magkänslan säger att bebben är frisk. Inbillar mig att jag ändå borde "anat" att något var fel annars. Har bestämt mig för att berätta nyheten imorgon att mina småtjejer ska få en lillebror i höst!
Stora kramar till dig Melisande!
Men tänk att 1:116 ändå är en förhållandevis låg risk. Det är ju ändå mindre än 1 % risk att det är något fel på barnet. Förstår dock att det känns jättehemskt men försök att inte ge upp hoppet än! En läkare jag gick till berättade om en kvinna som fick 1:4 som resultat men sen ändå fick ett friskt barn. Håller tummarna att det visar sig att det inte är något ändå. kram!
Stora kramar till dig Melisande!
Men tänk att 1:116 ändå är en förhållandevis låg risk. Det är ju ändå mindre än 1 % risk att det är något fel på barnet. Förstår dock att det känns jättehemskt men försök att inte ge upp hoppet än! En läkare jag gick till berättade om en kvinna som fick 1:4 som resultat men sen ändå fick ett friskt barn. Håller tummarna att det visar sig att det inte är något ändå. kram!
*lille