Septemberbebisar 16'

Jag pratade med barnmorskan på inskrivningen om kub och hon sa att med tanke på min ålder (jag är 24) så är risken inte stor att något är fel på barnet. Och jag bestämde mig ganska snabbt för att jag inte ville veta ifall barnet är annorlunda. Dock hade jag ju velat veta ifall barnet var svårt sjukt och inte skulle mått bra i livet i allafall. Men det ser man inte på kub ändå så bestämde mig för att hellre inte veta. Om de ser något på rul så berättar det de för oss då! Jag vill säga att jag har absolut inga onda tankar om er som vill göra kub eller andra tester. Jag är bara inte tillräckligt stark för att ta mig igenom ett svårt besked! All kärlek till er andra mammor.

Jag beundrar dig för att du tänker så! Alltför många i min vänkrets genomgår KUB bara för sakens skull, men har inte i förväg beslutat hur man sedan tänker hantera resultatet av testerna. Jag tänker lite som du här, att om man får ett uselt testresultat men ändå inte vet vad man ska göra med svaren så skapar man bara grogrund för onödig oro för sig själv under resten av graviditeten. Det måste väl i så fall vara bättre att inte alls veta tills barnet kommer ut, eller....? Kanske resonerar jag knasigt, men det är min hållning. All kunskap är bra att få om den kan hanteras på rätt sätt och i rätt tid. Ibland är det rätta beslutet att inte få kunskapen.

Jag har alltid vetat var jag står i den här frågan och min åsikt delas till 100% av min make. För mig är det självklart att genomgå KUB när det erbjuds (jag är 37 år). Det är ett första mål för mig, att komma vidare till KUB och hoppas på bra siffror så att jag sedan kan gå vidare i att planera för RUL och förlossning.

Jag har full förståelse och respekt för personer som väljer att behålla sitt barn oavsett resultaten, det är starkt att agera så i mitt tycke, men personligen har jag kommit för långt upp i åldern och har för mycket annat som spelar in i mitt liv för att vilja fortsätta en graviditet med dåliga odds, det måste jag villigt erkänna även om det känns svårt - och just nu nästan otänkbart - att ta bort ett barn ur magen som inte själv upphört att leva ifall KUB-testet visar dåliga siffror för oss.

På något sätt så önskar jag att jag fortfarande vore lika "naiv" i tankarna som jag var när mitt första barn kom till för 7 år sen - då gjorde vi inte KUB för att vi inte ens såg vitsen med det. Ordet missfall fanns liksom inte ens i mitt huvud heller, eller havandeskapsförgiftning, eller förlossningsdepression... Inte alltid kul att bli äldre och få veta och höra och uppleva mer, faktiskt

Hej

En snabb fråga, är det någon av er som haft som en stickande, huggande känsla mellan naveln å underlaget, lite ut mot sidan? - dålig på att förklara ja vet.

Igår då vi åkte i bilen så blev det som ihållande stickningar i säkert en halvtimma , det kändes nästan som magen domnade bort

Tro ni jag bör vara orolig?

Är i vecka 13 (12+6)

Stickande vet jag inte om jag vill kalla det. Jag får ibland en huggande känsla precis där jag antar att livmodern sitter. Men jag tror inte att du behöver vara orolig. Missfallsrisken för dig har ju minskat avsevärt.

Jag drömmer så spännande saker nu under graviditeten! Inatt drömde jag om vårat ul och där var en fantastisk liten flicka! Jag vaknade och var så jäkla lycklig och kände så mycket kärlek till plutten i magen! Det är fjärde gången jag drömmer om att vi får en dotter, undrar om det kan stämma?

Har ni också drömt om era små?

Angående kub tyckte varken jag eller bm att det var nödvändigt för oss, jag fyllde 25 i januari så hon ansåg att risken var låg att något skulle vara fel. Vi hoppas att allt går bra helt enkelt.

Går in i vecka 11 imorgon och nu märker jag att mitt illamående har börjat bli lite värre än tidigare (då jag mest mått lite halv-illa och småkräkts på morgonen sen vecka 6)

Mår nu illa hela vakna delen av dygnet, mest när jag borstar tänderna (stoppar in saker i munnen om det så är tabletter eller tandborste), känner skarpa lukter, äter blandfärs eller fiskrätter (eller någon annan i närheten gör det, skulle kunna döda folk på jobbet som värmer lax i mikron just nu!), eller glömmer att småäta under dagen. Verkligen jättelätt att dölja en graviditet på jobbet när jag konstant småknaprar på Digestivekex och dricker té (som alltid druckit mängder av kaffe förut)... Känner mig konstant äcklad i magen om ni förstår vad jag menar även om jag inte behöver kräkas. Trist. Hoppades på att detta skulle bli BÄTTRE nu när jag närmar mig vecka 12, inte sämre

Å andra sidan måste jag försöka att inte klaga, eftersom alternativet att inte få några symtom alls vore så mycket värre! Hade det så med förra graviditeten, då försvann samtliga symtom utom magen i vecka 9 och kom inte tillbaka förrän i vecka 15-16 nån gång. Det var hemskt eftersom jag var säker på att jag inte längre var gravid. Tror vissa veckor t. o m kallas för "spökveckorna" av denna anledning.

Nån annan som haft liknande?

Ansluter mig hit jah också ????bor i Sthlm o är 27 i år. Första barnet på g nu. Kom till direkt vilket inte helt var planen men så välkommet! <3

Är i v 11 med bf 24/9. Första mötet hos bm på måndag men har varit på specialistmödravården en gång innan o ska gå där regelbundet.

Har gått upp 1,5 kg, magen är aå svullen att jag får släppa på skärpet efter lunch o sedan hela dagen ut, fiser konstant från em tills jag somnar, sambon serverar frukost på sängen för att minimera risken för kräkningar, kräktes ändå på jobbet imorse igen, får ta bilen då jag inte vågar riskera att kräkas i kommunaltrafiken igen - kostar multum med tull + 120 kr/dag i parkering :-/

Börjar knöla i vänster höft så misstänker foglossning men ska prata med bm på måndag. O sover mkt men e ändå konstant trött.

Känner mig oerhört tacksam men det känns inte så glamoröst just nu :P Hoppas det lättar inom några v. Illamåendet e jag rätt less på... Längtar <3

En liten fråga till er september mammor! Jag och sambon har pratat lite om att dra iväg på semester närmare våren eller i början på sommaren. Ni som varit gravida tidigare, har ni erfarenheter att resa i slutet av graviditeten? Tror ni man orkar åka på solsemester i v28?

Jag och min sambo hade tänkt att åka på solsemester i juni eller juli. Men de planerna blev inställda såfort vi fick reda på graviditen. Vad jag förstått det som är det inte jättebra att utsätta sig för så mycket sol.. och sedan verkar det vara kämpigt att vara höggravid i sommarvärmen. xD men om ni nu bestämmer er för att åka så är det nog viktigt att kolla upp flygbolagen, vad som gäller försäkringsmässigt när man flyger som gravid efter en viss vecka.