Vill att bonusbarnen delar rum så våra gemensamma får egna rum...

en svår fråga.

dels så måste jag först och främst säga att det kanske är lite tidigt att hoppas på att 16 åringen ska flytta hemifrån.

sen hur rummen ska fördelas är en svår fråga. för på ett sätt kan jag tycka att man inte kan begära att en 16 och en 20 åring ska dela rum varannan vecka, men samtidigt så börjar era gemensama bli så stora så man inte kan begära att dom ska dela rum heller, särskilt inte med tanke på att dom bor hos er hela tiden.

Alla här verkar tro att eget rum är en rättighet som barn har. Har vuxit upp väldigt fattigt och delade rum tills jag var 13 år.

Ibland bodde vi 2 barn och en förälder i en etta. Det gick ingen större nöd på oss boendemässigt.

Jag hade bett 20 åringen flytta om denna var klar med gymnasiet annars så får de små dela rum tills 20 åringen fyller 21 och då flyttar.

Hej

Förstår att det är en svår ekvation som inte riktigt går ihop. Trots det får man väl tänka att 16 och 20 åringen båda är barn till maken, de har inte valt att bo vv och kan därför inte behöva ta hänsyn till att de bara bor där "ibland". 16-åringen måste defintitv tas samma hänsyn till som 8 och 10 åringen då alla är barn fortfarande.

Även om det  inte är jätteroligt för en 8 och 10 åring att dela rum så fungerar det, har själv två som delar rum...värre om man är äldre.

Har ni ingen stor klädkammare eller dylikt där ni skulle kunna göra ett litet krypin för något av barnen, kanske 20 åringen kan acceptera det om den inte är hemma mycket? Eller kanske ett minikrypin för 8 åringen där vissa leksaker kan få vara kvar i det gemesamma rummet?

Tycker att man kan bortse ifrån att de är bonusbarn och fundera på hur man rent generellt behandlar barn i en familj.

Det är föräldrarnas ansvar och skyldighet att försörja sina barn så länge de inte klarar av det längre. Se till att barnet har allt som det behöver. Det ansvaret sjunker i takt med att barnet blir allt äldre och självständigare för att helt upphöra när barnet blivit vuxet. När barnen blivit vuxna och klarar sig på egen hand kan föräldrarna fortfarande stötta det men man kan inte längre tala om några skyldigheter utan det är helt frivilligt.

Ur det perspektivet sett har ni vuxna ett större ansvar för de tre yngre barnen än för det vuxna barnet. Det vuxna barnet kan i princip klara sig själv medans de yngre inte kan det i lika stor utsträckning. De är mer beroende av er vuxna.

Om alla barnen skulle varit omyndiga (eller gått kvar på gymnasiet då försörjningsplikten fortfarande gäller) skulle jag valt att ge alla barnen ett eget rum (eftersom de är såpass stora att de faktiskt har behov av det) och själv flyttat in i vardagsrummet. Nu råkar det äldsta barnet vara vuxet. Skulle inte slängt ut honom innan jag ansåg att han är mogen till det men skulle förmodligen gett de tre yngre barnen varsitt eget rum och låtit den äldsta flytta in i vardagsrummet. Skulle dock varit oerhört noga med att förklara att han är lika älskad som de andra men att han i och med sin ålder har ett större ansvar att själv finna sina egna lösningar på boende, mat, lycka etc.

Jag tycker solklart att bonusarna ska ha kvar sina rum. Såklart att en 8- och 10-åring kan dela ett tag till. När 20-åringen flyttar får de varsitt. (Mina söner på 11 och 13 har faktiskt valt att dela och ett rum står tomt)

Varför är det så självklart?

Ja, alla barnen har förvisso behov av egna rum. Men skillnaden är att det myndiga barnet har ett ansvar för att tillfredsställa sina egna behov vilket de tre yngre barnen än så länge inte har.

Och i och med det så kan man tycka att vill den äldsta ha ett eget rum får han själv fixa det. Antingen genom att flytta till eget eller betala hyra hemma så att familjen har råd att flytta till större där alla har ett eget rum.

Det rättvisa är att föräldrarna ger och stöttar beroende på barnens behov. I det här fallet behöver de yngre mer då de inte kan tillfredsställa sina egna behov själv än i lika stor utsträckning. Det vuxna barnet kan däremot det och det blir orättvist gentemot de andra om han ändå får lika mycket.

I en familj med väldigt stora resurser skulle föräldrarna kunna ge alla barnen allt. Men i en familj med knappa resurser måste föräldrarna fördela resurserna och gärna också på ett rättvist sätt.

De som bor heltid tycker jag har större behov av eget rum.  De två stora kan ju komma varannan v fortfarande, men varsin vecka?

Min 20-åring bor hemma, men hon betalar för sig. Det bör hans 20-åring också göra, så då kanske ni har möjlighet att byta upp er till större?

Men åh vilket smart förslag, så slipper de två stora syskonen träffa varandra över huvud taget, trevlig konsekvens av föräldrarnas skilsmässa att man inte får umgås med sitt syskon längre för då får man inte plats att bo tillsammans....

Småbarnen stannar i ett gemensamt rum så länge och 20-åringen bör vara på väg ut till jobb eller skola inom något år. Då kan 8-åringen och 10-åringen få varsitt rum.

Jag skulle ge 20-åringen till och med 2017 att antingen komma in på en utbildning på annan ort och flytta dit eller hitta ett annat boende i staden där man redan bor. Senast vid 21-22 vill jag ha ut mina ungar ur huset.

16-åringen har ingenting med saken att göra.