nu lämnar jag snart gubbhelvetet
Anonym (Fått nog) skrev 2016-07-21 22:56:40 följande:
Nej jag är hemma med barnen. Ammar fortfarande, lilla är ju bara 7 månader.
Inlägg från: Anonym (Sola)
|
-
Borde varadags för honom att vara föräldraledig snart då och så får du börja jobba igen. Vi bytte när vårat barn var 8 månader och jag ammade då före och efter jobbet samt på nätterna. -
När hade ni tänkt byta föräldraledig?
Varför tar du ut alla dagar när barnet är så litet, det borde ju innebära att dina dagar tar slut om någon vecka? -
Klart att han kan vara föräldraledig ändå, det är en fråga om prioritering (av era egna barn i det här fallet) för både dig och din man. Säg inte att det inte går eller att han inte kan för det kan han!Anonym (Fått nog) skrev 2016-07-22 09:21:18 följande:Han är egen företagare och kommer inte vara föräldraledig alls. Jag tar ut typ 2-4 dagar i veckan nu. Har ju alla hans dagar och ganska många av mina kvar så det kommer räcka rätt långt.
-
Med sådana småbarnår, där han kräver att du passar upp på honom efter att du nattat barnen och han slappat i soffan, så tyvärr han kommer aldrig göra något hemma. Även om du jobbar 100% kommer du få göra allt. Sära på er och låt honom ta varannan vecka så åtminstone barnen får lära känna sin pappa.Anonym (Fått nog) skrev 2016-07-22 14:55:44 följande:Tack. Uppskattar verkligen ideen om att leva Annorlunda. Har tänkt det flera gånger. Vet att han har problem med att jag inte jobbar och att han får betala typ allt. så jag har tänkt att bara ligga lågt tills jag börjar jobba så blir det säkert bättre sen men jag blir bara så jäkla trött ibland och känner att det inte är Nån mening att bita ihop. Jag kan liksom låtsas att jag är lycklig, och leva i en lögn, då skulle förhållandet säkert bli bra. Men det skulle vara sjukt jobbigt för mig. Vet inte vad jag ska göra när det liksom bubblar över i mig.
-
Men shit, vilken mansgris! Lever han på 1950-talet eller?Anonym (Fått nog) skrev 2016-07-25 21:58:32 följande:Tack :) ja han kommer bara hem på fredagkvällen och ställer sin packning på hallgolvet så tar jag reda på tvätt m.m och packar ner rena kläder till nästa arbetsvecka. Han byter någta blöjor och lattjar lite med barnen. Inga hushållssysslor alls. Kanske lagar mat 1-2 ggr/månaden. Ska bli spännande att se hur han kommer sköta allt sen med tvätt och allt. Han har inte behövt bry sig om nåt sånt på fem år. Utan varit som att bo hemma hos mamma bortsett från att han har betalat hyran. Men det kommer säkert gå bra, han kan ju om han måste men han ber ju hellre mig. Eller ja.. Han säger "jag betalar räkningarna så sköter du allt med hem och barn". Tack igen det hoppas jag med :)
När jag började jobba när vårat barn var 8 månader så var det dubbelt. Självklart saknade jag barnet som jag i stort sett suttit ihop med i 8 månader, men samtidigt var det en galen befrielse att börja jobba, träffa arbetskamrater, ha en lunch utan barn, gå på toaletten utan att ha ett barn i knät...
Det kändes som semester att gå till jobbet! Fundera lite på det. -
Om ni går isär, så behöver det ju ändå inte vara definitivt.Anonym (Fått nog) skrev 2016-07-27 01:21:29 följande:Klart att jag inte låter "er" påverka mitt beslut.
Men det är skönt att ventilera sig lite. Och såklart är det skönt med lite stöd som säger att jag ska stå på mig och att jag förtjänar bättre. Även om jag i slutänden bestämmer själv såklart! Nej jag tror att jag kommer kunna gå vidare ganska snart. Trots att en del av mig fortfarande vill vara ihop.
Fast säg inte det till honom.
Om han får ta hand om sig själv och barnen ett tag kanske han kommer inse vilket arbete du gör.
Kanske att han vill få dig tillbaka då...
Så se det inte som definitivt beroende på hur han beter sig. Om ett år eller så kanske ni kan bo ihop igen, nu funkar det ju uppenbarligen inte. -
Opps missade dina sista inlägg om att det redan var slut.
Jag tror du kommer få det bättre!
Kram -
Beslutet är ju taget. Gräm dig inte mer. Se det positiva. Han har inte varit snäll mot dig! När har han låtit dig vara ute på galej en hel helg och du har fått komma hem till glada barn, städat hem och dukat bord. Nej, du kan hitta en bättre man!
Så gå nu! Det verkar som om du har föräldrar som kan hjälpa dig. Ring dem, be om hjälp. De man älskar vill man hjälpa! Det är starkt att be om hjälp när man verkligen behöver det.
Försök få ett boende så snart som möjligt så ni står på egna ben, förklara för dina föräldrar att det är där du vill vara, men att det i detta uppbritt är tungt för dig och du behöver lite stöd och hjälp.
Hoppas allt ordnar sig till det bästa för dig och barnen! -
Och det där pratet om one night stand... han vill se hur långt du är beredd att gå som dörrmatta. Han har noll respekt för dig och tror du finner dig i allt. Han tor i te du kommer gå någonstans, vad han än gör. Det är min tolkning.
Ring dina föräldrar, ta hjälp och stöd och få en förändring så du och barnen kan må bra! -
Skönt att du har hjälpsamma föräldrar. Det kommer nog ordna sig för dig.
-
Han har gjort slut, lämnat dig ensam och ledsen hela helgen med barnen. Nu vill han komma hem, äta pizza och se på film. Är köpa hem pizza så du slipper laga mat det enda sättet han kan tänka sig att bidra till arbetet med hemmet och barnen?
Han låter som en stor idiot!
Vad hade han tänkt att göra för dig och barnen, mer än att köpa pizza? -
Om han inte menade vad han sa och inser att han är väldigt elak som lämnar dig hemma ledsen med två små böljbarn att ta hand om, då borde han ju börja med att be om ursäkt, eller hur?Anonym (Fått nog) skrev 2016-07-30 15:35:40 följande:Ja jag tror att jag måste markera lite. Annars kommer han ju säkert dalta hur länge som helst men frågan är ju varför han gör det och inte bara säger att det är slut, punkt slut. Han kanske inte vill vara ihop med mig men ha kvar mig ändå, för att det är bekvämt. Eller så vill han bara dra ut på allt för att han inte vet vad han vill. Han hade säkert köpt pizza och kollat på film ändå, så han kan ju säga det på det där sättet så att jag ska känna att han gör det för oss. Eller så är det bara jag som är helt snedvriden i huvudet som överanalyserar allting och ser alla vinklar men jag vill ju veta hur allt ska bli och så...
Jag tror han har utsatt dig för elakheter och använt dig som dörrmatta alldeles för länge.
Han kan tydligen vara skitelak och du blir glad för att han säger att han kan köpa hem pizza och se på film med dig. Säg mig, vem nattar barnen innan ni ser på filmen? -
Det här håller jag med. Prata med någon som känner dig, dina föräldrar eller en god vän.stellie skrev 2016-07-30 23:11:45 följande:Usch så förvirrande läge. Låter som att den här tiden är en riktig bergochdalbana för dig. Lämna inte lämna. Han gör slut eller inte. Jag skulle vara helt färdig om jag var du. Ska du inte våga öppna dig för föräldrarna eller någon enstaka kompis och se vad de säger? Förstår att det är läskigt för då blir det officiellt på något sätt men jag tror du behöver någon som vet och kan stötta dig med barnen när du behöver.
-
Jag tror inte den här kille kommer växa upp och förstå hur mycket jobb det är med två små barn, städning, tvättning och matlagning.
Han kommer aldrig förstå om han inte tar och gör något av det själv. Jag tror faktiskt erat förhållande skulle må bra av att ni går isär ett tag och han får vara pappa själv med sina barn någon gång ibland. Har han ens någonsin tagit hand om sig själv, eller gick han från sin mamma till dig? Han låter som en stor bäbis! -
Men vad innebär hans chans? Vad ska han, du, ni förändra? Har ni pratat igenom vad ni förväntar er av varandra?Anonym (Fått nog) skrev 2016-08-01 16:31:12 följande:Jag har aldrig haft några krav på honom. Inte som han har vetat om i alla fall. Och vi har aldrig diskuterat våra problem utan bara skrikit och bråkat om de. Jag har inte hotat honom att göra slut. Han gjorde slut och 1,5 vecka senare sa han att han ångrade sig och att han ska förändra sig. Det har han aldrig sagt förut. Klart att jag ger honom en chans att förändra sig? Antar att du aldrig har fattat ett beslut och sedan ändrat dig :| Jag tror att vi inte behöver sätta någon tidsgräns. Vi ger detta en chans till och funkar det inte så funkar det inte.
-
Förlåt mig, men förstår jag dig rätt om du föreslår att TS ska ändra massor på sig och lära sig göra sin man lycklig?Phalaenopsis skrev 2016-08-02 20:03:35 följande:Ok, ni är på banan igen. Bra! Då skulle jag verkligen rekommendera äktenskapsrådgivning och "Fem sorters kärlek" för att ta göra mesta möjliga av er chans till ett fungerande äktenskap. Som sagt, det är mycket enklare att ändra på sig i längden om man känner sig verkligt älskad. Mot biblioteket! :)
Är det uppskattning som han vill ha för att må bra? Beröm och uppmuntrande ord?
Eller klagar han över att du inte diskar/tvättar bilen/lagar mat? Svårt att bedöma när du varit hemma, men då är i alla fall tjänster ett hett tips.
Försöker han röra vid dig ofta? Tycker han att ni hånglar för lite? Vill hålla handen när ni går någonstans? Ääälskar massage? Testa fysisk beröring.
Tycker han att ni spenderar för lite kvalitetstid tillsammans? "Vi gör aldrig något ihop." "Vi sitter aldrig och pratar, bara vi". Tid, i så fall. Svårt att få till för en småbarnsförälder, men inte omöjligt.
Tror du att semestern/bilen är ett uttryck för att han visar och tar emot kärlek via gåvor? I så fall borde han blivit löjligt lycklig varje gång han får en födelsedagspresent.
Vad av ovanstående är effektivast för att göra din man glad och känna sig älskad? Var ligger du på de här variablerna? När han känner sig älskad kan du börja ta upp vad han kan göra för dig. Då blir det lättare även för dig att både förändra dig själv och ha tålamod med hans misslyckanden.
För övrigt är det där med att öppna upp sig en verkligt bra början. Att förstå varför den andra personen gör som den gör är A och O. Det låter som om han redan börjat så smått. :)
