Utredning på gång, stötta varandra?

Det är svårt med endo.. Har sökt hjälp för det två gånger. Första gången fick jag en klapp på huvudet och en förklaring att unga flickor har ont. Och andra gången fick jag vänta i tre månader men en vecka innan plussade jag så jag bokade av. Det kan ju sätta sig på äggledarna osv ibland undrar jag om det sätter sig på tarmarna åxå då det gör jävulskt ont att skita under mens samt den extrema mens smärtan (lite detaljerat sry jag är inte så pryd av mig ????) Jag hoppas att det inte är det iaf för jag har ingen lust med titthål eller operation.. Menmen jag ska dock lägga allt på bordet så får vi se vad dom säger!

Men har ni sagt något om utredning osv till era arbetsgivare? Jag har inte sagt något om det ännu men det lär bli några timma borta med alla läkarbesök och provtagningar.

Ja jag upplever samma som du, att göra nummer två vid mens är ju ingen rolig historia. 

När jag gjorde utredning förut sa jag inget till min arbetsgivare. Tror inte jag kommer göra det nu heller. Nu jobbar jag på sjukhuset så att smita i väg om man vet om det före borde gå att lösa. Det är ju inte så mycket besök där, utan den större delen av tiden under en utredning är ju väntan. 

Aah va skönt! Jobbar bara med män så har ingen lust å förklara för dom :P

Har ni testat många knep för att bli gravida?

Har sjävl testat bisolvon, vitamier, krämer å clearblue monitor hitills!

Jag testade också en hel del grejer. Mådde efter ett tag jättedåligt över att det ändå inte fungerade, det kändes liksom som att jag inte försökte tillräckligt hårt varje gång mensen dök upp. Jag åt bra, motionerade bra, undvek alkohol, tog vitaminer, provade bl.a. bisolvon m.m... Inget hjälpte. Då började jag kolla upp vad vetenskapen sa om det, plus att jag frågade massor under både utredning och IVF-behandling. Det visade sig ganska snabbt att det inte finns några som helst stöd i vetenskapen för att det funkar.

Ett exempel är just Bisolvon. Det finns visst stöd för att fler spermier kan ta sig in i livmoder och äggstockar (man har i alla fall sett det hos marsvin), men samtidigt är risken då större för polyspermi (att fler än en spermie befruktar ägget = ingen bebis). Det löser eventuellt ett problem men skapar ett annat. Munkpeppar höjer prolaktinnivåerna, men har man inte fertilitetsproblem på grund av för låga halter av hormonet kan man istället skapa ett nytt problem (och hur ska man veta att prolaktinet är för lågt utan blodprov?). Därför ska man vara försiktig med vad man använder.

Jag menar inte att låta negativ, utan vill bara varna i all välmening. Det finns inget mirakel-te man kan dricka och plötsligt bli gravid, inga vitaminer, inga enkla huskurer. I längden upplever både jag och många andra kämpare att det istället blir väldigt destruktivt. Tror man att man själv kan påverka fertiliteten på detta vis köper man samtidigt konceptet att man själv är ansvarig för att det inte funkar. Man har inte försökt tillräckligt eller testat alla kurer som finns.

Oh nej jag har tagit det med en nypa salt som med allt annat. Jag vet att jag är npgolunda hälsosam men äter onyttigt ibland dricker sällan osv. Hade kanske kunnat vara mer aktiv men jag tycker alla hundpromenader räcker gott.

Men jag mest besviken på clearblue datan. Den pajade efter tre månader och trodde mina äl test va gravtrst plus att stickorna är jäklugt dyra..

Toppen, skönt att höra att du tar det med en nypa salt ;) Jag tror att det är sunt att inte äta nyttigt 100% av tiden och aldrig dricka alkohol och så vidare, man kan liksom inte leva som om man vore gravid hur länge som helst. Då är det viktigare att få leva lite ;) 

Men usch vad surt! Går det inte att reklamera den? De är ju på tok för dyra för att inte funka. Dåligt! 

Japp allt med måtta lixom!

Försökte men dom påstod att jag inte hade skött den enligt bruksanvisningen ???? aja dom kan ta sig i arslet iaf ? jag känner iaf mina ägglossningar ändå ????

Vi skickade in våra hälsodeklarationer i förra veckan. Så nu väntar vi bara. Hade missfall i augusti, hoppas det inte skjuter upp utredningen..

Hahahaha - helt rätt inställning :D 

Hej alla!

Jag passar kanske inte in här, slänger ut mina tankar ändå! Varit utan preventivmedel i snart tre år nu... Var på utredning för ca 1,5 år sedan där det konstaterades att min man har mycket få och trötta spermier och jag har "inte så höga äggnivåer som läkaren önskar". Sen har det bara varit tvärstopp för oss. Helt plötsligt känner jag mig inte redo att gå vidare, börjar tvivla på om jag är redo för barn, tänker på alla praktiska saker.... Är i slutet av min utbildning nu och vi har därför väntat med att starta ivf men läkaren fick mig känna att vi måste börja snarast. Och allt bara knyter sig! Alla våra vänner som nyss fått barn isolerar sig och några har brutit upp...

Usch jag är så förvirrad.... Vet inte om det är pressen. Kan tillägga att det varit två tunga år med dödsfall inom familjen (bla.a. min mamma). Är det någon mer som tvivlat inför att starta hela denna karusell med ivf? Känner mig som den mest ensamma i världen om dessa tankar... Jag vill ha mera tid på mig. Alla andra verkar så till tusen säkra och bara kör rakt på med målmedvetenhet och jag sitter här och tänker att jag inte förtjänar barn om jag inte känner så.