Hej,
Hittade det här forumet idag och har följt tråden:
Det verkar finnas väldigt många synpunkter på medicinering mot utbrändhets symptom! och väldigt många just emot användandet av sådana!
Jag har själv levt med "utmattnings symptom/syndrom" i 20 års tid nu, så jag kan säga att jag känner igen mig i "nej sägarnas" argument!
Efter så här många år av lidande pga ovan nämnda symptom har jag själv en mer nyanserad bild av frågan medicin eller ej; det tog många, många år i början av mitt illamående innan jag ens övervägde att medicinera, jag tror personligen att det motståndet är ett uttryck för den personlighets typ som oftast utvecklar liknande symptom, nämligen "A- personlighet", kreativa, arbetsamma, perfektionistiska människor som har svårt att säga nej!
Troligen därför vi har svårt att tacka ja till hjälp som kommer utifrån. och att vi minsann skall klara av det själva! säkert också därför vi försöker att lösa våra trauman på egen hand, ofta tyvärr med resultatet att vi till slut "bränns upp"!
Många missbrukare är bevis på detta då de omedvetet har "självmedcinerat" sig med alkohol eller andra droger, samma mekanismer ligger bakom shopping beroende, spel och sex beroende mm. det dövar helt enkelt ett överreaktivt nervsystem!
I grund och botten skulle jag säga att all orsak till utbrändhet ligger i en långvarig överaktivering av HPA axeln, (det endokrina system som reglerar kroppens respons på bla stress)
Troligen finns det en genetisk sårbarhet då många som drabbas har en eller två föräldrar med ngn form av stress relaterad ohälsa, psykisk instabílitet etc, inte sällan finns där inslag av psykisk sjukdom. detta i sin tur medför att vi som barn föds in i en miljö med en redan "förprogrammerad" sårbarhet, samt att vår allra tidigaste omgivning i livet (våra föräldrar) omedvetet "för över" sin ohälsa på oss när vi "speglar" oss i dessa rollfigurer (läs gärna vidare om anknytnings teorin)
Eller som den senaste forskningen visar att vi alla har "trigger gener" som kan aktiveras av tex en sådan omgivning.
Än tydligare blir det om vi utsätts för kraftigt trauma i tidiga år.
Detta blev lite mer än jag hade tänkt mig! så åter till ämnet medicin eller inte:
Ett stort problem enligt min egen erfarenhet gällande medicinering är att vi som lider av dessa symptom har en överreaktivitet/obalans i HPA systemet (som bla skall varna för fara) är så hyperaktivt att det tom detekterar olika kemiska substanser som fara och därmed reagerar med ovanligt kraftiga biverkningar!
Ngt som jag själv erfarit och erfar dagligen, har tex medicinerat med Lyrica under 1 års tid nu, lägsta förskrivbara dosen är kapslar om 25 mg, då jag av erfarenhet vet att jag inte tolererar mediciner bra, delade jag kapselns innehåll och hällde över i annan kapsel och startade på 2,5 mg! dvs 1/10 del av den lägsta dos som går att få förskriven! resultatet : fruktansvärda insättnings symptom!
Under året som har gått har jag sakta kunnat komma upp i som mest 2X25 mg/dygn, (detta en mycket låg dos, då detta preparat ges upp till 800mg/dygn)
Så ett tips till er som är i början av er medicinering tala med er läkare om att gå in på lägsta möjliga dos och trappa upp väldigt långsamt, det kan också vara så att ni då kan klara er på en avsevärt lägre dos en den föreskrivna med fullgod effekt, och med minskade biverkningar som följd!
Min erfarenhet är att det är otroligt viktigt att bryta en kronisk stress reaktion (som jag menar att utbrändhet är) så fort som möjligt! nervsystemet "byggs" nämligen om av vissa hormon som Kortisol, Adrenalin mm får "flöda" hjärnan under lång tid. det har skadlig inverkan på fysiologisk nivå!
Bla neurogenes (celldöd)i Hippocampus vilket kan förklara en del av minnes svårigheter som patienter med långvarig stress upplever! (obs man vet att dessa celler återbildas), men tar tid, samt att man måste bli fri det överflöd/brist på kroppsegna substanser som påverkar dessa symptom.
Var inte heller rädda för att häva en sömnstörning så fort det bara är möjligt! utebliven sömn är förmodligen den enskilt största orsaken till att dessa obalanser blir bestående och följdproblematik uppkommer, gäller framför allt er som har ångest reaktioner kopplade till ert tillstånd.
Slutligen Fibromyalgi, CFS (kroniskt trötthets syndrom) är ingenting annat än symptom beskrivningar! de är inga egentliga diagnoser, även om de är godkända som sådana (även av Försäkrings kassan) dessa benämningar är egentligen bara uttryck för vetenskapens oförmåga att lokalisera, påvisa och diagnostisera orsakerna till det illamående som vi alla upplever som är drabbade av dessa symptom!
Tack och lov pågår en del forskning just nu så vi får hoppas att kunskapen ökar.
Till dig som går hos en "vanlig" läkare på vårdcentralen:
Tyvärr är min erfarenhet att de flesta läkare inte är insatta i den komplexa fysiologin som ligger bakom dessa symptom, inte sällan kommer du bli bemött som att det du lider av är en "psykisk" åkomma!
Tror det synsättet ändå börjar förändras en del med den ökande forskningen och förståelsen som är på gång! men finns allt för många "manchester psykologer" där ute som tror de kan hjälpa ditt endokrina system att balansera sig!
När du nått det tillstånd som vi kallar utmattnings syndrom har de själv reglerande systemet just inte klarat av det som det gör hos en frisk individ, nämligen att reglera sig självt!
Alla som drabbas av utmattnings syndrom, ångest depression mm, (dessa tillstånd är nära besläktade för övrigt) kommer att uppleva psykisk ohälsa! ngt som kommer att skapa en ohälsosam cyckel som ger mer stress vilket ökar obalansen i det endokrina systemet, vilket ökar våra symptom!
En väldigt svår ond cirkel att bryta om den fått pågå under lång tid! vilket nästan alltid är fallet vid utbrändhet.
Hoppas detta kunnat vara till ngn hjälp för er som lider av detta mycket svåra och handikappande tillstånd!
