Bf augusti 2017

Åååh så spännande! Nej kroppen övar ju för fullt.. samt att 2 veckor +- är ju normalt så snattar vi alla bebisarna här.. ingen som stannar i magen föralltid men det är väldigt jobbigt att vänta..strongt av dig att jobba nu på sommaren!!

Lider med dig! Du som jag har ju snart bf så det är nära för oss nu.. men hemskt att vänta.. ligger/sitter i soffan hela dagarna.. kan ju inte gå ute bland allmänheten.. förlossningen sa att jag kan få låna rullator av vårdcentralen.. hahahaha aldrig!!! Är hellre här hemma och väntar ut.. har ju ialf en tomt med skön hängmatta.. extra bred, 180cm, brasiliansk så jag ligger som en kung däri (svårt att komma upp ur den bara)

Ang info om igångsättning så jag jag sökt på Google..plöjt hela internet. Läst studier (svenska/utländska) samt pratat med läkaren på förlossningen samt barnmorska. Det enda positiva var att jag tidigare fött barn vaginalt och då var det större chans att det gick bra. Men jag har också ett snitt och då vart det mer komplikationer.. läste att sugklocka är vanligt att man behöver ta till i slutet vid igångsättning (större risk att du spricker mer då) samt att livmodern kämpar hårdare med syntetiskt oxycetin (stavning?) Som är droppet dom ger.. (värk stimulerande) och att livmodern får mindre pauser och blodtillförseln blir sämre vilket påverkar bebisen.

Mitt råd är att läsa så mycket du kan. Helst inte på familjeliv utan sidor med bra källor. Efter att ha läst detta så kom jag fram till att jag kan lida nån vecka till så att kroppen får starta allt själv.. sen kan man ju aldrig veta hur själva förlossningen blir men då har jag gjort allt i min makt för att det ska bli så bra som möjligt.

Denna gång har jag även bestämt mig för att ta epudral som jag inte tidigare har gjort.. det påverkar också värkarbetet och risk för dropp ökar.. men samtidigt så kan man inte vara rädd för allt. Sen under själva förlossningen så kanske det blir helt annorlunda än vad jag tänkt.

Hej, hur går det för dig? Måste också bara säga att det är strongt att du kämpar på med jobbet, förstår att du vill bli klar.. Ville bara fråga, eftersom du ska föda hemma, hur tänker du kring ev behov eller önskan av eda? Det kommer du väl inte att ha tillgång till hemifrån i och med att förlossningsläkare sätter den? Eller känner du att tidigare erfarenhet gör att du inte vill ha den oavsett? Vilken smärtlindring blir tillgänglig för dig av (var det 2 st) barnmorskorna i hemmet?

Så intressant att du valt detta, och smart kanske med tanke på platsbristen överallt..

Du gör så rätt!!! Att slippa vården. Upplever världens kaos just nu.. ihångsättninstid som flyttats fram hela tiden pga överfullt i nu 2 veckor.. barnmorskan som glömt att meddela att bebis inte vuxit på flera veckor.. omöjligt att få tid till specmvc.. förlossningen som ringer mig och berättar att jag inte kan komma idag på min planerade tid pga fullt.. tur jag inte hann avboka min igånsättning!

Man känner sig orolig, totalt utelämnad och framför allt rädd!! Rädd att jag eller mitt barn ska dö under förlossningen. Det är hemskt att känna såhär!!! Hade jag kunnat spola tillbaka tiden så hade jag ALLA dagar valt kejsarsnitt. Eller gjort som du! Boka in två barnmorskor som är trygga.. som man vet att dom kommer när det är dax.

Att leva med hotet att åka till annat län när det startar eller att tid inte finns är hemskt..usch!! Längtar tills ungen är ute!!

Åh jag önskar att jag hade kommit på samma lösning..! Låter ju klockrent, jag ska också försöka mig på dykmetoden på egen hand hemma när det sätter igång. Så nyfiken sen på att höra hur du upplevde det :)

Är också inställd på att försöka mig på dyktekniken. Körde profylax sist och tyckte bara det kändes löjligt och inte alls som något för mig!

Var har ni läst/fått bra info om dyktekniken? Tycker inte jag hittar så mycket :/ har läst i "att föda" och lite generell googling men tar gärna emot tips på var man mer kan läsa :)

Näää vad coolt! Du får be henne spela in typ en pod eller nåt ????

Ååh, har inte skrivit på länge nu.

7dagar kvar till bf och jag är redo men ändå inte, är man någonsin redo på en så stor livsförändring som att bli mamma, att ta hand om en helt ny människa...?

Vagnen har kommit, väskan är typ packad, kläder och allt är tvättat. Magen ska bara gipsas xD

Hundvakt fixat och, tja vi är redo.

Huset däremot, det blir väl färdigt till slut...

Jag går mellan att vara lyckligast i världen till världens ångest men det är väl så det ska vara? <3

Allt lugnt med symptom, lite sammandragningar, halsbränna. Rörelserna i magen har ökat kraftigt i styrka, liten är väldigt stark nu <3

Så nu har jag fått skriva av mig lite...

Hoppas jag sprider lite glädje till alla även när det inte går som man vill, jag hoppas allt är bra med alla och bebisarna kommer ut när dom är färdigbakade <3