Hur kommer det sig att man fastnar för en otrevlig djävel?!

Håller med ovanstående. Se honom som någon du bara har för skojs skull, ibland. När det passar dig. Försök inte göra honom till nåt han inte är. Det finns pojkvänner, makar och älskare. Detta är älskar-typen. Han kommer nog aldrig kunna ha ett funktionellt förhållande om han hållt på så där hela sitt liv.

Det bästa är så klart ifall du lägger ner helt och hållet. Men om det är alltför svårt att gå cold turkey, så se det som en nedtrappning. Om ni träffas 1 g/vecka, gå ner till varannan vecka, var tredje vecka, etc.

Om han undrar varför du vill ses mindre, var ärlig, så kanske han t.o.m. lär sig en "life lesson". Säg att du gillar honom mkt men hans respektlösa sätt gör att du inte klarar en riktig relation med honom...

Håller med ovanstående. Se honom som någon du bara har för skojs skull, ibland. När det passar dig. Försök inte göra honom till nåt han inte är. Det finns pojkvänner, makar och älskare. Detta är älskar-typen. Han kommer nog aldrig kunna ha ett funktionellt förhållande om han hållt på så där hela sitt liv.

Det bästa är så klart ifall du lägger ner helt och hållet. Men om det är alltför svårt att gå cold turkey, så se det som en nedtrappning. Om ni träffas 1 g/vecka, gå ner till varannan vecka, var tredje vecka, etc.

Om han undrar varför du vill ses mindre, var ärlig, så kanske han t.o.m. lär sig en "life lesson". Säg att du gillar honom mkt men hans respektlösa sätt gör att du inte klarar en riktig relation med honom...

Låter som en god idé att försöka avsluta det där, även om det blir med hjälp av "nedtrappning", istället för "cold turkey", så att säga. Har själv varit med om silent treatments i ett förhållande och det bryter ner en mycket mer än vad man tror, i längden... Man får passa sig för helt plötsligt kan man ha ruckat på sina gränser så mycket och tappat så mycket av sig själv, så att man har svårt att finna styrkan att göra slut.

Känner igen det där med fjäskandet, att man själv till slut bara vill göra allt för att göra det bra igen. Men man bör inse att det bara är ett maktspel och en form av passiv-aggressivitet, som den andre håller på med. Silent treatments har inget med kärlek att göra, eller ens upprördhet... googla på "silent treatment", "passiv aggressivitet", etc och du kan bli rätt så mörkrädd, som jag blev. Är oftast inga trevliga, helt normalfungerande personer som håller på med sånt...

Hoppas du tar dig ur det här, det låter inte bra för dig! Sänder styrka till dig.

Ja det är toppen att man kan finna en massa stöd och även info på internet. :)

Inte alltid man vågar prata med vänner om sånt här, men försök ändå ta någon vän eller familjemedlem du litar på, prata ut om läget. Andras reaktioner kan ibland visa en hur "onormalt"/destruktivt det faktiskt är i ens situation. Kan vara nyttigt.

Vet exakt hur du tänker där, att "jahapp, den här gången kanske han håller sig borta för gott". Jag tänkte också så många, många gånger. Tyvärr blir det ju sällan så.... det är ju en maffig ego-kick för såna här personer, att man går tillbaka till dem, trots deras sätt att behandla en. Den enda gången mitt ex till slut lämnade mig ifred, var när jag hade blivit så pass nedbruten att han liksom inte hade något att "hämta" ur en kontakt med mig. Jag var som ...jaa, en apelsinklyfta som man sugit ur både fruktkött och juice ur... tom, liksom... Då kastade han mig åt sidan och gick vidare med en axelryckning... Men den här processen tog åratal, eftersom jag var rätt stark från början....

Säger inte allt detta för att skrämma dig, bara att du ska behålla ditt kritiska tänkande och "hålla huvet kallt".

:)

Ja, det är lättare hänt än man tror, veckorna blir lätt månader, som blir år. Huja! :s Det enda positiva jag tog med mig är nog att jag lärt mig möjligtvis alla varningsflaggor som finns...

Ang. anledningarna att man fastnar för en sån här person, kan de vara många: *Stark fysisk attraktion, *charm (när de väl "vill" vara charmiga/snälla), *deras växlande mellan snäll/ej snäll, också växlingen mellan närhet-avstånd. (Kallas för "Hot and cold", en manipulativ teknik för att effektivt binda någon hårdare till sig)... * Kan också vara att man är i en extra sårbar period i livet, t.ex. varit ensam ett tag, är i stort behov av närhet, eller dylikt.* Kan också vara att man är en väldigt snäll person, som vill tro det bästa om folk... Såna här personer är experter på att märka av minsta "svaghet".

*Finns också teorier om att det finns djupare orsaker... något känslomässigt sår från barndomen t.ex. i en själv (som man inte alltid är helt medveten om, utan kan vara undermedvetet/förträngt). Det kan i en del fall bidra till att man söker sig till en sån här otrygg situation, även "sent" i livet.

Allra bästa är ju att klippa kontakten. Men, om du inte klarar det nu, så börja gärna åtminstone att föra dagbok. Det är otroligt nyttigt för dig senare tror jag. Detta för att hålla koll på ens eget mående och hur det förändras under relationen. Man kan upptäcka destruktiva mönster t.ex. Men det finns ett viktigare skäl, och det är nämligen minnet. Det finns en tendens i relationer att minnen av kränkningar ibland raderas, hos oss. (Googla gärna på detta, det kallas ofta för "abuse amnesia", intressant och läskigt).

Minnet har också en tendens att helt enkelt förminska dåliga händelser i det förflutna, t.ex. så fort en partner börjar bli trevlig igen.... allt det här är knäppt egentligen... men det blir vad som kallas "kognitiv dissonans", när vi utsätts för först kränkning, därefter en vänlighet. Det blir två bilder som ej går ihop, för hjärnan. För att hantera detta, så sopar hjärnan helt enkelt bort det obehagliga.... på så sätt klarar vi av att stanna med den kränkande personen. Hjärnan har fått bort de två olika motsägelsefulla bilderna av personen... kan inte förklara bättre men du kan googla på allt detta. Kunskap är bra! Det räddade mig. Jag var med en narcissist (de är väldigt knepiga) och när jag läste på allt jag kunde om alla manipulativa såna här tekniker som han körde, så minskade min kärlek mer och mer...

Kikar in igen framöver och ser hur det går. Stay strong!

TS, glad att du får många råd och stöttande kommentarer här. :) Fortsätter ändå att skriva i din tråd, så den blir högt på listan hehe. Tror att detta är ett ämne som många behöver hjälp med nämligen, dvs. destruktiva förhållanden. Så ju fler som är med i diskussonen desto bättre.

Såg att du hade googlat narcissist, bra. Läs på allt du kan om narcissist, för att märka ifall fler saker stämmer. Har ett par lästips för dig:

narcsite.com/about/ En blogg av en narcissist, bra skriven, förklarar allt om narcissism på ett personligt, underhållande och skrämmande sätt.

samvak.tripod.com/msla.html Också skrivet av en narcissist, men mer informativt och "sakligt".

Nu måste inte den där killen du träffar nödvändigtvis vara en narcissist. Det är inte supervanligt med narcissister, men de finns där ute absolut. Det är ändå som nån annan sa, att det räcker med att personen har destruktiva beteenden mot dig pga t.ex. störd anknytning, skadorna blir ju detsamma för dig!

Skillnaden med en narcissist, vilket tog mig åratal att förstå helt, är att de inte kommer att förändras. De kan inte, och terapi kan i princip aldrig hjälpa dem. Och deras (långvariga) partners, slutar ofta väldigt känslomässigt skadade. Så av t.ex. de skälen, är det bra att få vetskap om ifall ens partner är narcissist/har många narcissistiska drag... Men inte ta upp det med partnern ifråga, utan bara skaffa sig kunskap, själv.

Det du skrev om sex-citatet stämmer. Mitt ex (narcissisten), var 1 av "de 2 bästa" jag haft i mitt liv, sexuellt. Nu när jag ser tillbaka förstår jag att den andre killen (av de 2), var den enda som hade genuina känslor i sexet (av de 2). Narcissisten däremot, gjorde perfekt ifrån sig för att det var en del av hans image, och han älskade berömmet jag öste över honom, och hur beroende jag blev av det fantastiska sexet. Så fort jag flyttade in, hade han ingen lust alls. (Fisken var ju redan på kroken).

Hoppas du uppdaterar i tråden. Vi hejjar på dig, oavsett vilken "form" av destruktivt förhållande det är du har. Hoppas vi här kan vara en liten del i stödet som får dig att bryta loss... styrkekram.

Ja! Det är möjligt. Tyvärr har det bara hänt mig en gång. Men jah var ihop med en kille i 4 år. Han var en genomsnäll person, trogen, ärlig, m.m. Man visste alltid var man hade honom. Trots det så var den sexuella lågan som en ständigt flammande eld mellan oss! Han var uppfinningsrik också. ;) Fantastiskt att ha fått upplevt "både och", åtminstone en gång. Så, det finns därute, även om det verkar sällsynt...

Jag är också en sån som har svårt för kk-relationer, vilket gör att jag inte ger mig in i dem, då jag vet att det bara slutar tråkigt för mig... Ja om sånt ska lyckas ska man nog vara väldigt bra på att separera sina känslor från sexet.

Håller tummarna för dig ts.

Kan bara säga att jag förstår absolut lockelsen i det häftiga sexet. Särskilt om man inte haft det på länge, eller kanske knappt alls. Så var det för mig med - i början. Med tiden så tog allt annat djävulskap han gjorde, överhanden, tills man till slut insåg att man "gick med på" olika former av psykisk misshandel, för att få vadå? Lite häftigt sex och en del närhet....

När den insikten verkligen slår ner med kraft i en, så kan man känna nån slags skam över att man inte värderar sig själv och vårdandet av ens inre, mer än så...

Det jag menar är att sexet väger aldrig upp i längden, den smärtan man får utstå i ett destruktivt föehållande. Men jag tror du förstår detta själv också, du verkar klok. Som nämnts tidigare här, försök allt du kan att hålla distans, hålla på din egen självrespekt, m.m. tills du är redo att "klippa av" honom. Om ni ändå träffas ibland för sex, glöm helst inte skydd, säger det av omtanke, då såna här personer tenderar att inte hålla sig till en person. (Särskilt om de försvinner iväg ibland i en silent treatment i några dar/en vecka. Jag upptäckte långt senare att silent treatment perioderna ofta användes av mitt ex till att träffa andra... :x så glöm inte den aspekten bara).

Jag håller tummarna för dig att allt går bra och att du använder dig av stödet här när du behöver.

Ts, du bör vara stolt för var dag som går där du inte hör av dig till honom. Det är en dag till, där du väljer dig själv istället för att "gå med på" att hans silent treatments är en okej behandling av dig.

En annan sak som man kan tänka på gällande silent treatments.. (om man vill finna sin inre styrka och rentav ilska), är följande:

Hur irriterande är det inte, att en person man dejtar, överhuvudtaget använder silent treatment mot en? För det tyder ju på att de tar en för givet, att man ska finnas KVAR där sen, när de behagar dyka upp??

När jag ville stärka mig själv, när jag var utsatt för sånt, så målade jag upp en bild i huvet av att killen kom tillbaka efter en silent treatment i nån vecka och ville ha kontakt igen. Och att jag då nonchalant skulle svara att: "Jaha, när du försvann som du gjorde, utgick jag självklart från att det var slut. Så jag dejtar tyvärr en annan nu".

:) Bara ett exempel på hur man kan peppa sig själv i att förstå att det såna personer gör mot en, INTE är normalt samspel i en relation...

Bra att du bokar in annat! Hejja TS. Du förtjänar allt gott. Kämpa på.

Med risk för att låta som en tjatmoster/coach... ;) Åter igen: intala dig själv att ditt egenvärde och din självrespekt är alldeles för höga, för att du skulle göra nåt sånt. Jag menar kom igen, TS, du är väl en kvinna som en man ska anstränga sig för, eller hur? Inte nån som man/han kan ringa kl. 23.30 en söndagkväll, och som då kommer springande, som nån slags booty call? Ursäkta uttrycket! :) Men bara för att göra en poäng här.

Skämt åsido, försökte peppa lite bara. Men, jag fattar precis!! Och dömer ej. Har varit där du är. Är såå glad att jag lyckades ta mig loss. Tror att du också kommer dit. Du låter stark och klok i grunden. Mitt råd; fundera både en och två gånger, innan du träffar honom igen. Sök stöd här inne, etc. Bestäm att du ska fundera 1/2/3 timmar, innan du svarar honom, om han hör av sig. Om du ens ska svara, (vad innebär det för konsekvenser). Etc. För en fälla för mig var att just "svara snabbt", för man blev så glad när idioten ens hörde av sig efter en silent treatment.... :/ Men man måste inte svara...

Take care!

Förstår hur du menar men om du läst tråden här ordentligt, så framgår tydligt av TS beskrivningar, att hon inte alls är en kvinna som har besvärats av ett mönster av att dras till kriminella killar eller dylikt.... tvärtom har alla hennes tidigare förhållanden varit med vanliga snälla killar.

Det hindrar inte att det finns vissa beröringspunkter med "badboy"-grejen men det stämmer inte in så däe superbra just här. Det gör det mer intressant, svårt och komplext, att en situation inte går att avfärda med enkla "mönster" och förklaringsmodeller. Jag tror att det är ganska många kvinnor som vid kanske ett tillfälle i sitt liv råkat ut för någon knepig man, utan att för den skull ha några egna destruktiva mönster, detta är inklusive jag själv.

Man kan behöva mkt stöd för att då komma ur situationen. Det är det jag tänker att tråden här är bra för..

:)

Bra ts, heja heja att du inte hör av dig idag! Varje dag är en seger, se det så. Men om du nån gång snubblar och råkar ha kontakt med honom, så fastna inte i skam/självbesvikelse, utan res dig upp och borsta av dig, och börja om på nytt igen...

Ser att en annan användare här (Takeyourbags), också påpekat att det låter som narcissistiska drag. Precis som hon/han säger, så är tyvärr narcissister endast ute efter att använda människor. Inga av deras känslor är äkta, dessvärre. Som vanligt tipsar jag om att läsa på om narcissism så att du känner igen alla dragen lättare, etc.

Fortsätter hålla tummarna att du lyckas hålla dig borta ifrån honom. Kanske ett tips är att du lovar dig själv att du skriver här i din tråd istället för att svara honom, om han hör av sig... Jag hade ett sånt knep för mig själv. :) heja dig!

När jag läste på om narcissism, när jag var i ett sånt förhållande, så hittade jag något som både fascinerade och i princip nästan äcklade mig... på flera ställen hittade jag information om att... en narcissist gillar inte att han är beroende av folk... ska försöka "parafrasera" ett citat jag läste nånstans. Ungefär: "A narcissist hates that he needs people".

En narcissist ÄR beroende av att andra (mååånga) människor, partners, flirtar, kollegor, m.fl. ger dem beröm. Inte bara beröm, utan vilken som helst känslomässig reaktion, egentligen. Det passar in i deras bild av att det är endast de som får andra människor att reagera. Alla "dansar efter deras pipa", så att säga....

Jag hade alltid så svårt att förstå varför min (ex) narcissist ville fortsätta ha kontakt med mig, även efter att jag i princip slutade att berömma honom och bsrs öste galla över honom, pga hur illa han gjorde mig... jag förstår det bättre nu... Tänk på en narcissist som en "känslomässig vampyr", och det "blod" de behöver, är känslomässiga reaktioner. Det räcker dock inte med en "källs", utan de har oftast många på gång samtidigt (vilket partnern ej upptäcker förräns senare)...

Detta får man en himla bra bild av genom den bloggen jag länkade förut (HG Tudor narcissist blog). Alla känslomässiga reaktioner de får, är "bränsle" för dem...

:( Det är allt... det de behöver för att klara vardan, ungefär... som mat/syre, för oss... vem som ger dem det, spelar ingen roll, utan vi betyder lika mycket för dem, som en korvgubbe som säljer oss en mumsig korv på lunchtimmen...

Att han säger att han inte "behöver" komplimanger ifrån dig, tippar jag på är en ren cover-up. Det är nog hans "life blood" så att säga... men tyvärr inte för att det kommer från just dig, utan bara det kommer från "nån" (helst flera).

Att narcissister vill påskina att de inte behöver komplimanger från nån, är endast för att de ser sig själva som perfekta/allsmäktiga, dvs. de tycker inte de "borde" behöva nåt. Men som sagt, känslomässigs reaktioner behöver de, i form av smicker, beundran, slt. hat och gråt... :( (Kommer ofta senare i förhållandet, då de tröttnat på smickret...).

Nu blev det långt, men jag känner till dessa mekanismer i detalj tyvärr.. ;) Som sagt inte säkert du ör med en narcissist men det finns måångs tecken på det.. Kram.

Ang. pengafrågan, det måste inte vara pengar som narcissister är ute efter i en partner. Det är nog främst uppmärksamhet, i form av beröm, komplimanger, beundran, alternativt tårar, ilska, m.m. som nämnts. Det är deras livsluft. De har ett otroligt flackt/ytligt känsloliv själva i sitt inre, så de behöver känslomässiga reaktioner från andra, för att liksom känna sig levande och mäktiga. Och för att hela tiden bekräfta bilden av sig själva som betydelsefulla. (Då de inte har något eget "jag" i någon djupare bemärkelse, så måste de hela tiden få "påfyllt" från andra), Jag brukar tänka på dem som "känslo-ätare", eller bilden av ett cykeldäck utan luft i, och att vi andra människor är cykelpumpen, så att säga...

Det är superstarkt av dig ts, att inte höra av dig. Ett varningens finger bara, underskatta inte kraften i allt detta. Är det en narcissist du har att göra med, så har han sannolikt hunnit "programmera" dig en hel del redan. Samt fått dig ganska "beroende" av honom, så att du kommer få "abstinens" förr eller senare. Det låter så, på dina beskrivningar i hur du tittat på din telefon extremt ofta, samt bett honom att höra av sig, m.m. m.m.

Jag gjorde det misstaget många gånger, att tro att "nu är det lugnt", "Nu kan vi nog ha kontakt igen, nu när jag fått distans".

Det slutade illa för mig varje gång...

Men självklart, njut av framgångarna i varje dags frånvaro av kontakt! Tänk på att efter 30 dar ungefär, så brukar det "värsta" av "programmeringen"/ "abstinensen", ha försvunnit. Så klarar man 30 dar, så har man god chans att klara det vidare också. Självklart kan man ju ha delmål såsom 7 dar etc.

Heja! :)

Brrr, läskigt, ännu ett tecken på att det skulle kunna vara en narcissist. De KAN inte ta kritik. Detta är ett centralt drag hos dem. (Det är för att inget får hota "the false self", dvs. den image/konstruerade personlighet som de visar upp för omvärlden).

Om man kritiserar en narcissist (eller om de bara "uppfattar" något som en slags kritik!!), så kan man mötas av en rad olika försvarstekniker:

- * ilska, * silent treatment, * "blame-shifting" (dvs. de slänger tillbaka kritik på dig/hittar på någon kritik mot dig...), * förnekande, etc. * T.o.m. våld kan vissa av dem använda...

Mitt ex, hans favorit var att skylla på mig ELLER på omständigheter(!). Jämt. Inget var nånsin hans fel. Att han var otrogen otaliga gånger var aldrig hans fel heller.... När jag hittade sexchattar han haft med tjejer, så var det mitt fel, "Det hade ju inte varit ett problem om du inte hade snokat....". Ööh, va?! Liksom.

När han gick över till fysisk otrohet, så var det ju självklart för att den kvinnan var så "på" honom, och att han hade druckit en del. Etc etc etc. Aldrig hans fel.

Så där håller de på. I det oändliga.... Man blir nästan psykiskt sjuk till slut, av allt skit de håller på med.

Om han inte kan ta kritik, samt har svårt att ta ansvar för sina handlingar, är det ett mkt stort varningstecken!

Heja heja dig, med att inte ha kontakt! Håll dig sysselsatt. Du är starkare än du tror. :)

Vet exakt hur man kan tänka.... "OM han bara kunde ta bort de här otrevliga delarna av sig själv, så skulle vi kunna vara perfekta ihop", .... "Han är ju rolig, bra i sängen", etc etc. Men det man hela tiden måste intala sig, är att det är ju ett önsketänkande man håller på med. De otrevliga delarna finns där, och kommer inte att förändras..... snarare brukar de förvärras med tiden.

Kan ge dig ett exempel: så fort jag flyttade in hos mitt ex (narcissisten), så försvann hans sexlust över en natt. Han blev också frånvarande, kall, prioriterade bort mig, m.m.

Detta var för att jag ju var fast "på kroken" redan, då... så han kunde släppa all sin trevliga fasad...

Håll i din styrka. Tänk också på att du var jättestark på e.m. idag. Det blir ofta värre på kvällarna, när allt blir stilla och man börjar tänka etc.

Hur går det TS? Uppdatera gärna, om du orkar. Håller tummarna för dig! Kom ihåg att du har stöd, här i denna tråden... :)

Kul att du uppdaterade! Förstår exakt vad du menar, höll på likadant, under en lång, lång tid, att inte "helt avskriva" personen, för vederbörande kunde höra av sig igen, vara "trevlig" etc. Jag kände, liksom du, att jag fick "övertaget" igen, då det var han som hörde av sig...

OCH kände exakt samma som du, att jag började känna mig distanserad, samtidigt.. (mitt nick i den här tråden = distans :) ). Dock ändå, ett varningens finger, kom ihåg alla "turer" som varit och hur det fått dig att må... Det farligaste man kan göra med såna här personer är att gå tillbaka som om inget hänt. För det är då de tenderar att eskalera sina knäppa grejer...

Så, håll dig helst borta...

.. Annars, tag dig i akt. Var vaksam. Som sagt skriv gärna dagbok, även om du tycker det är fånigt. Önskar så att jag hade gjort det tidigare, så att inte mitt ex hade lycksts hjärntvätta mig om vad som "faktiskt" hade sagts, m.m. I slutet visstr jag knappt vad som var sant längre...

Hoppas du dyker in i tråden igen, när du behöver stöd. Good luck! Till att få den riktiga kärlek du förtjänar...

Förstår dig ts. Men det där med att han kommer släppa dig, tror jag inte tyvärr... :( Han verkar alldeles för narcissistisk... och såna personer släpper ju inte sina offer, förrän de har skaffat en ny källa att få sitt "bränsle" ur. (Och även då kan de hålla kvar en gammsl partner på sidan om, för de älskar drams etc. :( )

Låter bra att du åtminstone blivit vaksam, även il jag fruktar för att dörren då fortf. är någorlunda öppen för honom att "suga in dig" i det destruktiva, igen. Men hoppas allt går bra, för din skull. Och tveka inte att söka stöd i tråden igen, i den här tråden eller ny tråd, om det blir svårt igen och du behöver styrka för att stänga dörren. Glöm aldrig ditt egenvärde.. styrkekram.