Låta nioåring plugga högstadiematte

Alltså,

Min mamma lärde mig inte mkt extra matte (lite ekvationer då isf) men väl massa "annat". Det hjälpte föga mot tristessen vare sig att hon inte lärde mig särskilt mkt extra matte eller massa annat. Jag tror sammantaget om man är typ särbegåvad eller vad det heter, så hjälper det föga att inte stimulera intellektet hemma. Det gör inte skolan roligare för det. Därför att man kan redan så snart man sett det man ska lära sig.

Det som behövs är mer stimulans både hemma och i skolan. Tyvärr främst i skolan tror jag men i brist på det får man ta det hemma. Innan kreativiteten och lusten att lära vissnar och dör...

Tyvärr fattar inte alla lärare det.

Och abstrakt matte är något helt annat än konkret sifferräkning. Så det skadar inte att komplettera med det.

Jag själv trodde att jag inte var särskilt begåvad inom matte förrän i sena högstadiet. Men egentligen var det tvärtom. Blommade upp nånstans vid matte C och sen blev det bara lättare å lättare. Det är bara det att siffertragglande är så nedrans trist att jag inte pallade vara noggrann...

Ts jag tror du någonstans har en bra magkänsla för vad som är rätt. Du känner ju ditt barn!

Desto större anledning att ta till sig av det jag säger. De forskare jag mött från KTH har inte varit imponerande...Va? Typsikt svenst och jante?
Snarare typiskt svenskt att inte ta till sig argumentation utan skylla på jante när man inte får de svar man vill ha.

Om du är lärare så kör egna lektioner med det arma barnet. Om du inte är det så tycker jag att du ska ta dig en allvarlig funderare på:
A: Varför lärare har mångårig universitetsutbildning.
B. Varför hemskolning inte är tillåten i Sverige.
C. Varför du inte studerar till lärare så att du får en djupare insikt i lärandeprocesser så att du klarar av - på ett pedagogiskt riktigt sätt - drilla ditt barn i matematik.

Okej... nu tar vi från början igen. Jag har aldrig sagt att jag ska köra lektioner med mitt barn eller "drilla" honom, inte heller att jag ska ersätta hans lärare. Jag vill bara göra det jag kan för att hålla hans intresse uppe.

Jag håller inte med dig om att han borde "släppa" matten då han har fallenhet för det. Så länge övriga skolarbetet rullar på ser jag ingasomhelst nackdelar med att han utvecklar matte/programmering då han både har lätt för det och tycker att det är kul. Du har inte riktigt förklarat varför det skulle vara en dålig idé men du verkar bli väldigt provocerad.

Och kommentaren om min akademiska bakgrund är ju bara barnslig. Överlag har du bara kommit med tyckande och förolämpningar. Har du något att bidra med så diskuterar jag gärna vidare men annars kan vi lägga ned nu tycker jag.

Som sagt TS, det finns ställen där du kan få ha seriösa diskussioner i ämnet utan påhopp. Och ja, det är ofta stora svårigheter tyvärr med just lärares brist på kunskap och förståelse när det gäller särskilt begåvade elever. Sorgligt nog.

Men nu pratar vi ju lågstadie till hogstadie; en lärares 'mångåriga' universitetsutbildning med pedagogik etc har naturligtvis betydelse i samband med att lära ut till en hel klass med olika elever, men som forälder har man knappst problem med att lära sitt eget barn. Varfor hemskolning inte är tillåten har ingen grund i detta.

Jo, jag har läst på den sidan och kontaktat dem. Tack igen för tipset. :)

Du kan inte mycket men tror desto mer.
Vi andra vet skillnaden på åsikter och fakta....

Men det är inte så att barn klarar sig bättre i skolan ju mindre föräldrarna engagerar sig i att även lära barnen hemifrån...

En förälder som inte är helt tappad bakom en vagn och som har någorlunda förmåga att läsa av sitt barn kan nog förmedla det hen vet till sitt barn. Annars hade vi knappast överlevt som art :)

Man kan för övrigt vara en utmärkt pedagog utan en akademisk examen i pedagogik och man kan vara en sopig fnösketorr pedagog trots lärarexamen...och vice versa givetvis. Teori och praktik är trots allt inte samma sak. Det är allra viktigast att man kan det man undervisar i och att man har någorlunda people skills och kommunicerar på ett sätt som gör att barnet tar till sig kunskapen utifrån sina förutsättningar. Lite passion skadar inte heller.

Enligt min egen erfarenhet har många lärare svårigheter att möta varje barn på dess egen nivå.

För några år sedan skrev jag och en kollega några matteböcker för elever på mellanstadiet som är tänkta för de som har talang för matte och som är understimulerade av den vanliga undervisningen, dvs precis det du beskriver.

De finns fortfarande att köpa och du kan läsa mer om dem här (gammal sajt som jag satte upp när böckerna kom ut skåp designen lite sisådär, men den funkar):

www.maximatik.se

För att lära sig att visa hur man kommer fram till svaren så dealade jag med sonen att om han gjorde det sista talet på sidan (vanligtvis det mest utmanande) "A++" (dvs enligt konstens alla regler med rätt svar och uppställning) så kunde han göra resten i huvudet. Det tilltalar honom och håller läraren nöjd och i trygg förvissning om att han faktiskt vet vad han gör. Hans lärare låter honom arbeta med läxor eller andra ämnen eller läsa/skriva själv på mattelektionerna efter att han har visat att han har bra grepp om vad de går igenom på lektionen. Jag tycker det är helt ok för då får han mer fritid att göra det han vill hemma. win-win.

Han har också lärt sig mycket matte genom spel som prodigy.com med en algoritm som successivt tränar och justerar svårighetsgrad allteftersom man arbetar sig igenom problemen, dock är spelet på engelska. Men alla mina barn har verkligen gillat att spela det spelet. Mathletics och Kahn academy är andra ställen han har läst in matte mer självständigt. Det måste finnas resurser som dessa på svenska med - annars borde det göra det.