Låta nioåring plugga högstadiematte

Jag vet precis vad särbegåvning handlar om. Det verkar inte riktigt vara det du lidit av därför att då hade du haft kapacitet att veta att man inte ska ha sig själv som norm. Att man inte har samma åsikt bara för att man har samma erfarenhet.

Tyvärr är det oerhört många som kallar sig själva och sina barn för särbegåvade. Inte för att det är så utan för att man vill att det ska vara så.

Tja... Mycket är jag och mycket blir jag men jag blir inte provocerad av dig trots att du försöker ditt bästa. Inte heller blir jag provocerad av denna tråd eller att andra tycker olika. Jag projicerar heller inte mina känslor på andra, till skillnad från dig. Lär av mig och lev upp till dina egna ord mao.

Nu när vi klarat ut det kan du svara på vad du har att bidra med i sakfrågan.

Haha. Brist på självinsikt är det gott om.

Säg mig hur kan du veta att jag blir provocerad? Du påstår att jag blir det, om du glömt det.

Kan du läsa mina tankar?

Knappast va?

Så ... Ditt påstående beror på att du projicerar.

Du utgår från dig själv och dömer andra efter dina egna förmågor helt enkelt.

Så igen. Lär av mästaren och ta dina egna ord på allvar.

Tråden har blivit mer än lovligt tramsig med meningslösa nyp hit och dit.

Men en sak håller jag med om. Nämligen att det är nödvändigt att nöta in rätt metod om det ska hålla i längden.

Tyvärr är det själsdödande för många om man redan kan ändå.

Jag har fallenhet för abstrakt matte och även huvudräkning på så sätt att jag kan hoppa över flera led och det blir rätt ändå. Jag har gehör och melodiminne och därför struntat i att traggla noter. Vilket jag ångrar idag.

Efter gymnasiet pausade jag med plugget och sedan vågade jag mig inte in på den fysikbana jag drömt om. Varför? Bristande metod. Men även brist på stimulans. Men det beror på min personlighet. Att jag är en sån som redan kan, intuitivt.

Men alla kan till en viss gräns. Även jag.

Hade någon sett mig i skolan och givit mig uppgifter på min nivå hade jag kanske orkat följa min dröm (har bra jobb ändå iofs men ni fattar).

Det har inget med vad mina föräldrar lärt mig utanför skolan, utan det handlar om min intuitiva inlärningsstil och intellektuella läggning. Jag är evigt tacksam för det jag lärde mig i hemmet. Utan det hade det ändå inte varit roligt att öva på det jag redan kan intuitivt, vilket är så det upplevs att öva ren metod. Innehållslöst.

Jag svarar inte för alla abstrakta tänkare där ute. Men det finns ändå rätt många av dem som är som jag. Låt glöden slockna!

Jag vet, och det är inte meningen att skrämma bort någon, jag blir bara less på kritik utan substans...

Det du skriver påminner om sonens pappa. Han har också fallenhet för matte men tyckte att skolan var aptrist. Fick dator tidigt hemma och lärde sig själv vilket har räddat hans karriär. Han lyckades aldrig plugga upp sina betyg och hoppade av högskolan på en rätt låg nivå. Men när jag läste matte på betydligt högre nivå kunde vi bolla problem och han begrep minst lika mycket som jag så han har en enorm inuition för matte. Men han fixar inte att plugga in nåt på ren vilja.

Jag tror att man idag behöver kunna det, och ha lite "grit", så jag hoppas kunna hitta en bra balans där sonen får nöta i skolan där det behövs men att vi kan göra saker hemma som gör att han tar sig genom den traggliga perioden och har förutsättningarna att bli riktigt bra sen när matten blir rolig.

Möjligt att du upplever mina svar som oförskämda. Det betyder inte att jag är det utan att det är du som inte gillar svaren. För du har faktiskt erkänt att du tolkar in saker som inte finns och det i sin tur är projicering. Att du inte vill kännas vid det är väldigt tydligt.

Jag har gett konkreta råd, det är du som tjafsar, bråkar och är oförskämd för att jag inte ger dig medhåll. Är du inte beredd att få alla typer av svar ska du inte ställa frågor. Svårare än så är det inte.