Fira födelsedag med bara pappan?

Ok, jag ändrar till kärringar.
Jag syftar på de som hoppar på mig i andra trådar ang att jag inte ser mannens barn som en del av min familj, jag är världens största monster som hatar de så mycket osv.
I denna tråden så är ts och mannens barn självklart INTE en familj enligt dem. Här vill mannen och troligtvis ts också se sig som en familj, och när de försöker få ihop den så får de på fan utav kärringmaffian här.

Ja det är nedsättande, och jag menar det som nedsättande också. Ingen gör rätt enligt dem. Eftersom de personer jag syftar på aldrig vågar framträda med sitt nick så är det svårt att hänvisa till exakt vilka de är, du får bläddra i trådarna.

För min del tycker jag att strävan att se sig själva som en enhet, en familj, är bra om det görs på ett sätt som handlar om att ta hänsyn till och vänta in de barn som förväntas ingå i familjen.

Vidare är jag inte ett dugg intresserad av att ungar vare sig ska bli uteslutna eller utesluta andra. Här är ts barn inte hemma vid det tillfälle som sambons barn bett om att få vara med sin pappa och därför inte drabbad. Hade barnet varit hemma och önskemålet ändå funnits där tycker jag att man ändå kan gå barnet till mötes genom att ts då i så fall hade gjort något med sitt barn för att sedan låta den nya konstellationen stråla samman i något mer gemensamt firande, fikande, aktivitet. 

För min del blir det lika tokigt att som vuxen pressa fram en familjesammanhållning som ännu inte infunnit sig som det är att aktivt motverka den när den väl uppstått. Det finns mycket bättre sätt att "få ihop" sin familj än att förneka en unge ett firande med sin pappa för att pappan på det sättet vill visa sin nya vuxna kvinna att hon och hennes barn är lika mycket värda som det egna barnet är. Det är i mina ögon totalt galet att ha den ingången över huvud taget. 

Och vad kärring beträffar är jag möjligen äldre än du, men knappast så mycket äldre än att jag skulle vara en tant medan du inte är det.

Du är lika inkonsekvent i ditt resonemang som du anklagar alla "kärringar" för att vara.

Du anser inte att du skall behöva räkna din partners barn sedan förut som del av din familj, varför stöder du då inte barnet i den här tråden som, liksom du, vill välja vilka som är familj och som det känns viktigast att få fira med? Är du alltså också en kärring?

Jag stöder att de vuxna är de som tar beslut ang firande och även hur just DERAS familjesammansättning ska fungera. Hur vet du att barnet i ts inte ser de övriga som en del av sin familj?
Sen att jag personligen inte delar deras syn på vad som är familj och inte, spelar ingen roll.

Barnet det handlar om i TS har uppenbarligen inte som prioritet att fira sin födelsedag med sin pappas partners barn eller med TS utan har uttryckt en önskan om att få fira med sin pappa. Låter det som ett barn som ser sig som en del av den familjesammansättning som TS och hennes man vill tvinga fram?

Varför anser du att ett barn skall reagera mognare och acceptera att bli intvingad i en familjekonstellation som hen kanske inte är intresserad av när du, som väl ändå var vuxen när du och din man blev ihop, inte skall behöva inordna dig i en påtvingad familjesammansättning?

Till skillnad från barnet hade du ju ändå vinsten i det hela att du träffat en partner som du ville leva med. För barnet kan pappans nya mycket väl bara vara någon som tar tid från hens umgänge med pappan.

Du som så starkt propagerar för rätten att slippa se din partners barn som del av din familj borde väl om du varit konsekvent stått upp för barnets rätt och uppmanat TS att låta barnet få fira som hen önskar.

Istället är det lika inkonsekvent som alla andra "kärringar".

Oj, vad lite du vinner på att kalla andra för nedsättande benämningar. Håller du inte med om deras åsikter, så argumentera emot dem. Använder de personangrepp, så säg då att du inte tycker att de argumenterar sakligt.

Vi har utifrån vad du säger två olika frågeställningar. Den ena handlar då om hur familjebildning med bonusbarn ska gå till. Den andra är huruvida man ska tillgodose barns önskningar om födelsedagsfirande eller ej.

För mig så handlar TS svar om födelsedagsfirande i en godtycklig familj. Om det är bonusbarn eller ej, har ingen betydelse för min åsikt. Hur man ska integrera bonusbarn i en familj är en väldigt komplex fråga som man kanske kan starta en ny tråd för att diskutera om man har lust.

Då kan man även se det så här, varför skulle ts unge vilja gratulera hans unge?
Varför skulle ts själv vilja gratulera hans unge?
Vill de nu försöka få ihop alla till en enhet, så får de göra det, och på det vis de anser va bäst.
Att jag inte valt att göra likadant styr ju knappast deras syn på hur familjen ska styras.

Trött på att visa någon sk hänsyn till personer som själva kommer med personangrepp osv. 
Detta gäller INTE Påven Johanna, som dessutom brukar skriva under sitt nick, och dessutom inte tillhör de störda kärringarna som brukar härja under dubbel anonymitet.

Om man tar bort benämningen bonus/styv framför barn, så brukar man ju faktiskt ha ett firande när alla är på plats och kan va med. 

Sen får jag ju även hoppas att barnet inte räknar med att få en present från ts och hennes barn, OM det nu är så att hen inte VILL fira med dem.

Jag firar inte heller min pappas fru. Hon är inte en del av min familj och jag är inte en del av hennes. Men hon envisas med att dyka upp på min födelsedag eftersom hon tycks sitta ihop med min pappa vid höften.

När det gäller barn kan de ju få en present, men inte när de nått vuxen ålder.
Varför ska vuxna hålla på att fira varann?
Har ni sen ingen bra relation till varann, så är det bara att skita i firandet.